Mannen sitter fast i snön tio meter från huset, jag har spenderat en kvart med att kräla på alla fyra med en sopborste på gatan i min onepiece och försökt skyffla bort snö från bilen, ett stort uppbåd av grannar har stått bredvid och sett mig i min härlighet och kommit med goda råd medan mannen tryckt på gaspedalen och ryckt på axlarna, och alldeles nyss stapplade jag in i värmen, ringde plogaren och fick reda på att en man vid namn Jörgen snart kommer med en grävskopa och drar upp oss.
– Men nou fåer du si ti å hålli di hemma! sa mannen som tydligen var Jörgens chef, och jag lovade dyrt och heligt att jag inte skulle ut med bilen igen, nej nej.
Och under hela tiden har Svåra Lena suttit i soffan och skrockat och ätit fudge och hojtat ”Ooooo! Där kommer Jörgen! Vilken stor grävskopa han har! Är han singel? Va? Men guuuud, han knuffar loss honom för HAND!!!! För hand, Emma! Ooooo… Är han under femtio tror du?! Jörgen, Jörgen, Jörgen!”
Ja. Livet på landet.
