Att vara ynklig.

Jag har fått feber. Ingen influensafeber, bara den där noll-komma-nånting graden högre som gör att ögonen svider och luften närmast huden känns varmare som vattnet närmast ytan i en insjö – det som blir uppvärmt och är snällare mot huden än det uppfriskande kalla som finns längre ner.

Det kom på planet på vägen hem så jag rullade ihop jackan till en boll, la den som en kudde mot affärsområdeschefens axel och somnade. Tyvärr är ju inte sträckan Stockholm-Malmö någon långkörare, så jag hann bara slumra till i en halvtimme eller så innan hjulen slog i landningsbanan och det var dags att kliva av, men nu är jag hemma och kan utnyttja min nyfunna feber maximalt. Jag sitter i soffan som en liten boll under filten och ojar mig och njuter av att få en sval hand på pannan, apelsiner uppskurna i lagom stora klyftor, polkachoklad och en mild nackmassage.

Fast jag är ju inte toksjuk egentligen. Inte värre än att jag kan sova bort det inatt liggande som ett C runt en salukirygg och med en älskads andetag i nacken. Imorgon kommer jag att vara frisk och förkylningsfri igen. Säkert.
Så nu får man ju passa på.

8 kommentarer till “Att vara ynklig.

  1. Tur att du hittat ett av världens bästa botemedel – polkachokladen. Hoppas du vaknar frisk, pigg och glad imorgon 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg