Så. Nu har Sigges pappa varit här och hämtat hem honom och… nej. Det känns inte alls bra. När han tog biabädden i ena handen och Sigge i den andra och gick ut genom dörren fick jag en klump i halsen. Nu är det ju här han ska vara. Hos oss. Det har blivit så fruktansvärt naturligt på bara ett dygn – jag saknar redan tyngden av hans stora huvud i mitt knä och Tant går slokande omkring och letar. Men det är bra. Nu har vi inte längre några tvivel på hur vi vill göra. Nu är det bara lite tekniska detaljer sen får han komma hit igen. Och stanna.
Vad det gäller tomtgränsen och huset så… ja. Jag är sådär lugn. Jag menar; vad ska jag göra? Att bli frustrerad och arg och riva upp himmel och jord det hjälper ju inte. Allt ordnar ju sig på ena eller andra sättet tillslut ändå. Antingen så får väl säljaren köpa mark av vår nya granne tills vi har så mycket som vi trott från början, eller så får vi kräva tillbaka en del av köpeskillingen eller så får vi kräva mäklaren på pengar eller så får vi häva köpet. Det kan kanske ta lite tid, men det kommer ordna sig. Och ingenting blir bättre av att vi tappar humöret. Vi har redan en huvudvärk med det här huset vad det gäller taket, så en huvudvärk till mer eller mindre spelar inte så stor roll. Egentligen.
Men nu ska jag sätta mig i soffan och äta kanelbullar och sakna Sigge och se till att fingrar och tår delar på sig där inne i magen. Det är bättre utnyttjande av tiden än att sura.
Nej, inte hjälper det att grunna för mycket. Jag lever med den devisen att allt löser sig och en del saker tar bara längre tid!
Sigge ser härlig ut och verkar passa bra in i gänget. Jag har också en Sigge som är en Westie terrier 🙂
Ligg nu på soffan så fingrar och tår får dela sig i lugn och ro 😉 Alla anledningar är tillåtna när det gäller soffmys!
Jag ble livrädd först när jag började läsa, funkade det inte, har han åkt tillbaka??? Skönt att höra att det bara är tillfälligt innan han är hemma för gott.
Skönt att ni inte stressar upp er över tomten och det, du har ju rätt, inget blir bättre av det. På något sätt så löser det sig ju.
Kram
Så fint att han ska få ett hem oss er, Sigge och att ni passar så bra ihop hela familjen. Så rätt du tänker, det leder verkligen ingen vart att sura över saker som man ändå inte kan styra över. Men ibland kan det vara så svårt att komma till den insikten. Du är klok du 🙂
Det såg ut som det var din man som var med på solsidan idag 😛 Haha!
Åh, förstår att hon letar – tur att han kommer tillbaka! 🙂
Kanelbullar är alltid bra, det löser det mesta. 😀
Vad MYSIG du är 😉
Bra! La ingen stjele din gledje…;-)
Du har ju så rätt så! Tjura och sura löser ju ingenting! Kram
Men han är ju helt bedårande på ett sånt där gammal farbror sätt
Kom till Stockholm i helgen, vetja! Ta med Scout Valiant och så går vi och käkar saftiga biffar och lär min make svenska! Visst?! Kram och god natt!
Ps. Sigge är så fin!
Åh det hade varit underbart! Tror dock att det blir svårt i helgen 🙁
Ser ut som om han trivdes!!! Rätt inställning ta problemen imorgon och lycka till!!!! m
Vad mysigt att Sigge får stanna, en till hund att beundra och älska! Och helt rätt inställning, försöker också tänka så i situationer – där är det bra att ha en lugn och förståndig sambo, haha!
Så klokt av dig att ta det soft med eländet kring tomten. Det ordnar sig på ett eller annat sätt.
Vilken fin bild!
Det bästa, när jag läser dina alternativ, låter ändå att gamla ägaren köper den bit av tomten ni trodde att ni ägde av grannen. Grannen har knappast ändå användning för er halva tvättstuga o garage. Det löser sig. Jag hoppas till det bästa.
Åh ja, visst använder du tiden mycket bättre så! Och skönt att ni känner som ni gör med Sigge – det värsta är ju när man står med ett ben i varje läger och inte har en aning om vad man ska bestämma sig för.