Det är dagar som den här som det blir extra tydligt hur vansinnigt bra jag trivs utanför stan, och hur lite jag är beredd på att sätta mig i en lägenhet igen. Det är något med begränsningarna i innerstan som jag helt enkelt inte klarar av; hur man (vart man än tittar) inte ser längre än tio meter. Hur man är omringad av husväggar och gatuhörn.
Jag kan tycka att det här är aningen för lite isolerat, också. Min dröm är ett hus utan grannar och med mycket mark; gärna med riktigt tät skog i närheten och, såklart, en sjö. Nu bor vi ju så att vi ser havet vilket är vackert i sig, men ingenting slår en ljummen insjö som är inbäddad i grönska och där man kan ha en vit liten eka väntande vid bryggan. Där man kan dra på sig gummistövlarna och gå ner på morgonen och sätta sig och meta, eller där man kan ta ut hundarna i Ronja Rövar-dotterskog och låta dom springa tills de stupar i blåbärsriset. Där man kan vara ute i sin trädgård en hel dag utan att höra grannen. Det är så jag trivs allra, allra bäst.
Men jag älskar vårt hus och havet och de öppna vidderna också, och just nu är det perfekt. Där vi är i livet. Men nångång, om något år eller så, ska vi byta landskap och hitta oss en tomt vid en sjö och där ska vi bygga oss ett vackert hus i gammal stil – ett sånt som har alla finesser men som är byggt med gammalt material och därför andas historia ändå.
Det är nästa projekt. Men tills dess stannar jag här och njuter av åkrarna och hur luften doftar hav om vinden bara vill.
Fina Emma! Vilka ljuvliga tankar du har! Heja dig!
-Och HUR är det möjligt med symaskinen???… Otroligt.
Kram!
Låter ljuvligt! Det med maskinerna Du tar hem. Du får ändra Ditt tankesätt från att hela tiden tänka ”-maskinerna bara jävlas med mig” till ”Jag syr med lätthet allt jag vill på min fantastiska maskin” haha, den Du…….
Jag blev iaf sugen på att sy vimplar av rosentyg till mitt inglasade uterum.
Kram
Ha ha! I så fall ”jag syr med lätthet baklänges allt jag vill på min fantastiska maskin” 🙂
Emma,
Kan inte annat än att hålla med dig om dina tankar kring boendet. Låter så himla ljuvligt när du beskriver det.
Men, som du redan vet, titta dig omkring. Oj, oj, oj vad ni bor vackert för själen!!!!
Njut av dom lediga dagarna som är kvar den här helgen!!
Och den där symaskins-jävulen. Han känner jag. Men han har flyttat ifrån mig. Hoppas han lämnar dig också!
Senaste gången jag fick problem så googlade jag (har du säkert redan gjort) men då fick jag fram ett svar jag inte fått någon annanstans. Ett tips som du säkert redan provat.
Nåväl, enjoy söndagens alla härligheter! Här i Dalarna har vi mulet, så vi får ladda för en vacker morgondag!
/ Malin
Oj, det knyter sig i hjärtat av hemlängtan när jag ser ditt foto pâ landvägen. Borta bra men hemma bäst. Jag letar efter ett gammalt tryggt hus med jättestor tomt, sâ att mina barn och barnbarn kan komma efter om det blir läge. Med en liten sjö och en eka sâ klart…..tänk, vad du kan, Emma !
Godmorgon!
Jag har precis samma längtan som du, ett hus utan grannar! Inte vid en sjö kanske för här nere är det ont om det men en gammalt stenhus med vinodlingar och stillastående pinjeskog där man endast hör syrsorna spela – jupp jupp jupp! 😉
Just nu bor vi i ett vanligt villaområde med liten trädgård och det känns för ”tight” ibland, jag vill inte höra vad grannarna pratar om när de grillar… Men det passar perfekt just nu med jobb och så men vi är redan inne på ”nästa” hus i tanken.
Ha en härlig söndag, här i Montpellier är det åska och regn men det är mysigt det också – och bra för trädgården!
Förstår vad du menar och jag känner likadant. Vi har en stor sekelskifteslägenhet med flera kakelugnar och alla andra sekelskiftesepitet man kan önska, drömlägenheten här mitt i smet i stan. Men, vi har också köpt drömhuset i Båstad mitt i byn men 100 meter från havet, längtar dit till lugnet och den härliga luften, Båstadborna som strosar runt i sin egen takt och firar olika saker på det lilla torget.
Igår var det Pärans dag. Stor uppståndelse 🙂
Visst, det kommer 3 stökiga veckor snart även i lilla Båstad, men efter det kommer lugnet igen. Längtar.
Ni verkar också ha hittat en riktig oas tycker jag, lugnt och fint och inte stökigt som i stan, men ändå ganska när dit.
Kram Mrs G
Så som du beskriver är jag uppväxt fast minus sjön och plus stall med massa djur i. Det är det bästa sättet att växa upp! Oj vad jag har lekt Ronja i skogarna. Alla barn borde få växa upp i naturen.
Just nu bor vi så vi har massa grannar men skogen är ungefär 300 meter bort så det är helt okej. Men mitt inne i en storstad – nej tack.
Nä nu ska vi ta barnen på en promenad i det ljuvliga vädret.
Hej Emma!
För det första, tack för en supermysig blogg! För det andra, det är en njutning att läsa ditt språk (svenskläraren i mig jublar!), som får en att ibland skratta, ibland att fälla tårar och nästan alltid att bli glad. Du är en talangfull berättare som lyckas med konststycket att få dina ord att gå genom skärmen och bli personliga.
Jag brukar inte kommentera, men hade tänkt att göra det när du gjorde din undersökning. Men livet kom emellan 😉 Men nu så, nu kommenterar jag; och jag höll på att trilla av stolen när jag läste ditt inlägg. Vi bor vid en liten sjö, omgiven av både barr- och lövskogar (fulla med kantareller ;-)). Ängar har vi runt vårt hus och närmaste grannarna bor i England året runt (förutom tre veckor på somrarna som de tillbringar här). Jag trodde nästan att du beskrev vårt boende ;-). Dina salukis hade älskat att tumla omkring här. Vi har också en hund, en Cavalier King Charles, hennes största njutning är att sitta under lönnträdet och filosofera ;-). På bryggan tillbringar vi vår mesta tid den varma årstiden, däremot används varken bryggan eller ekan till fiske – kan inte, tycker för synd om fiskarna som får krokar i sig – men ekan används desto oftare till att bara ro runt i sjön eller driva med vinden och låta den styra färden.
Ser fram emot att fortsätta läsa din blogg och ser med spänning tiden an tills lille Leo ser dagens ljus 🙂
Allt gott till er! /M