Att minnas saker som räddat livet på en, del 2.

När jag först träffade min man, alldeles sådär i början, var hans föräldrar lite oroliga på föräldrars vis för att jag bara skulle vara intresserad av honom för att han hade en bra lön (vilket var befängt egentligen då jag vid det tillfället tjänade mer än honom) och även om det snabbt blev konstaterat att så inte var fallet och de tog emot mig med öppna armar så satt det där kvar i mig länge efter, eftersom jag är en sån som alltid klarat mig själv och som blir barnsligt stött om någon försöker antyda något annat. Jag är en självständig, en självförsörjande, och sätter stor stolthet i det och  morrar åt alla som antyder motsatsen. Det var lite så det började. Den här andra grejen som räddade livet på mig.


Som på vårt bröllop. Där finns säkert hundratals såna minnen från den dagen egentligen, men ett sitter så benhårt kvar och visar sig alltid först:

Jag har gjort sånghäften till borden, men inte den vanliga sorten – det är puff daddy och thong song och you can call me al och flera sidor av otraditionellt sjungande, och känslan när ett helt rum i blandad ålder gemensamt sjunger “My humps” är oslagbar; men det är inte det bästa. Det bästa har stadsduveblå klänning och diadem i håret och sitter bredvid min bror och ger honom vin och kommer med oanständiga förslag.
Nelly.

Och det blir dags att sjunga igen och bandet spelar “bills, bills, bills” och min älskade stadsduveblåa vapendragare sitter med båda handflatorna tryckta mot bordet och får nåt immigt i blicken. Och i ett kölvatten av chiffong sätter hon fart mot svärfar som sitter inget ont anande och kisar på sångtexten över kanten på sina läsglasögon och försöker mima med till Destiny’s child –

ja.

Jag glömmer det aldrig;
den där ögonblicksbilden när Nelly ghetto-grindar en sittande, Destiny’s child-mimande svärfar – hur hon i sin brudtärneklänning dansar som om hennes själ var ifrån Bronx samtidigt som hon sjunger

can you pay my bills?
can you pay my telephone bills?
can you pay my automo’bills?
then maybe we can chill
I don’t think you do
so you and me are through

till honom, åt honom, för honom.
Hur han tycker att det hela är “festligt”, hur ingen annan förstår mer än jag och hur den där känslan av herregud-detta-är-så-opassande-men-så-roligt-att-jag-bara-dör ilar genom kroppen med samma skyldiga, sköna känsla som när man tagit sig en bit choklad när man inte borde
.

Det hela blir ett virrvarr av bilder; längre ner på bordet sekundbilden innan hon finner sig – en förvirrad svärmor som undrar varför i hela friden den där högljudda brudtärnan dansar för hennes man. Precis åt höger om mig – min pappas roade överläpp, den där krusningen av tillbakahållet fniss som sticker fram i mitt synfält, hans tumme lätt böjt mot vinglaset och hur han mumlar något till mig (jag minns inte vad) som får det där explosiva skrattet som bubblat och dånat inom mig

att bara kasta sig ut och förlama mig tills jag inte ens kan sitta upprätt utan får lägga pannan mot den vita bordsduken och skratta
innerligt, våldsamt
tills livet får plats i mig igen.

Foto: Mikael Stiller

55 thoughts on “Att minnas saker som räddat livet på en, del 2.

  1. Gud så underbart roligt hhahaha ert bröllop verkade verkligen vara det bästa bröllopet nånsin!!! Vill du va min weddingplaner när jag väl ska gifta mig? ;P

  2. Hahaha, jag är nog inte den enda som hade velat vara med på ert bröllop! Ni verkar ha haft en underbar dag med grym stämning och hemmasnickrat det precis så som ni själva ville ha det!

    Kram!

  3. Det är den bästa sortens vänner! Vänner som kan markera att dom står vid ens sida och tar fighten när det är för svårt för en själv och dessutom tar fighten genom att få andra att skratta.
    Underbart!
    Kram

  4. Fint! Tror nog jag förstår precis vilka ögonblick du menar.. Ja det där med weddingplanner kanske man skulle ställa sig i kö för 😉

  5. Först och främst måste jag skriva att jag ÄÄÄÄÄÄLSKAR era bröllopsbilder!!

    Och för det andra! Du har räddat livet på mig, igen, denna morgon! Precis som förra “Rädda livet”-inlägget! Verkar som du vet när jag behöver visualisera något helt hysteriskt för att komma igång 😀 Tack, snälla du!!

  6. Hysterisk roligt som alltid! Älskart’! Fasiken vad ni verkar vara ett gäng sköna peps..sådär underbart onormala som jag bara vill ha mer och mer och mer av i mitt liv!!

  7. Du verkar vara en gudabenådad festfixare. 🙂

    Är det inte lite konstigt det där med föräldrar som misstänker att någon skulle vara intresserad av deras barn av annan anledning än kärlek? Lite förolämpande mot det egna barnet, som om de inte själva tycker att det förtjänar att älskas för sin egen skull…

    Det är troligen inte så, utan någon djuplodad beskyddningsinstinkt som jag som inte har barn inte kan förstå.

    PS
    Om det blir någon ‘Återbudsväntlista’ till ditt bloggevent lägger du väl ut det?

  8. Nu skrattar jag så att tårarna sprutar här!!!!! Det var nåt av det roligaste jag läst på länge. Den som ändå hade fått vara med och uppleva detta sanslösa ögonblick! 🙂
    Tack du goaste för att du delar sånt här med oss!
    Kramar i massor Kicki

  9. Hysteriskt kul!!! <3

    Men nu då alltså frågestund från mig…
    Vad jobbar du med…just nu mamma..men vad är du ledig från?
    Förra rädda livet inslaget…tv-team??? Vad?
    Bilder från bröllopet, får vi se fler?

    Kramar!!

      1. <3 <3 <3 UNDERBART, så fina ni var (är) vilka kreationer och vilket följe! <3 <3 <3

        Hahah underbart.

        Antar att man inte får veta vilket företag du jobbar för 😉
        nyfiken i en stut

        Kram på dig

  10. Har läst igenom hela din blogg så jag hänger med hyfsat bra ;). Hade önskat att du skulle skriva en bok. Älskar dina texter!

  11. Jag smäller vad roligt! Tur att du verkar ha nerver av stål!:))
    Själv hade jag bara dött av nervositet att nyvunna svärfar hade blivit störtsur o rusar därifrån!!
    Jag skulle välja att ha dig i min släkt om jag kunde!;))
    Kram på dig underbara!

  12. så jag älskar din blogg!! efter en dålig dag då det mesta varit grått trist å tråkigt kommer jag hem å sätter mig i soffan å humöret vänder helt! du skriver så vackert å med en sån glädje!

  13. Å jeeezez 🙂 Det bildet av deg er helt magisk!! Nå måtte jeg inn og se på bryllupsbildene og det må jo ha vært det morsomste og mest romantiske bryllupet jeg har sett, du var jo bare helt nydelig – som en gresk gudinne. Og så når man ser latteren og gleden og humoren inni alt det vakre – det er jo perfekt! Jammen har du gjort en god jobb her, Emma!

    Klem Eli

  14. Å jag sitter här och läser och skrattet kluckar i hela min mage och min 17-årige son tittar på mig som jag vore smått galen…Vilken underbar berättelse och så gudomligt roligt!;)

    Kramar
    Adela

  15. Kära Du,
    jag ÄLSKAR ditt sätt att beskriva ögonblick och händelser och bilderna du laddar upp är en ren njutning att se på. Kunde du möjligen ladda upp ett riktigt enormt “Vårt bröllop!”-inlägg med tiotals bilder och beskrivningar?? Skulle vara så roligt att se flera bilder från Er dag!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *