Att vara mest stolt över kärleken.

 
 

AT2B6947

 
 
 

Om jag skulle välja den sak jag är mest stolt över att vi lyckats med gällande Buse så måste jag säga

hans förmåga att uttrycka kärlek. 

Det är något jag så medvetet arbetat med sen han föddes; att berätta att vi älskar honom, att varje dag säga jag älskar dig, att inte göra skillnad på kön när vi pratar kärlek man kan gilla pojkar eller flickor eller både och, och allt är lika okej och att se till att han inte är obekväm vid beröring eller att uttrycka kärlek. För att från min egen uppväxt fanns det två ytterligheter; den sidan som aldrig sa jag älskar dig och väldigt sällan kramades, och så den sidan som gastade ut sin kärlek och stolthet i varje mening och som kunde kramas i en hel helg om det var så. Och jag hade själv väldigt svårt att säga att jag älskade andra än de jag levde med, eftersom jag helt enkelt inte hade lärt mig hur man gjorde. Och kärlek är ju så mycket mer än bara till ens partner; att älska innefattar ju också familj eller vänner eller personer som står nära och bär upp.

Jag har försökt balansera det hela lite, de två ytterligheterna jag själv levde med, men har likväl ansett att det är så viktigt att Buse får växa upp med att det är mer än okej att berätta för de man tycker om just att du är viktig för mig. 

 
 
 

AT2B6956

 
 
 

Och vi har verkligen lyckats.

Varje dag berättar han vad han älskar.

Jag äääälskar koikoi! 

Mamma? Jag älskar dig.

Jag älskar-älskar köttbullar!

Och så vidare.

Och han kramas och tar mitt ansikte mellan sina små händer och pussar mig på munnen med ett stort smack, klappar min kind och nickar vuxet. Han kan stryka mig på armarna, pussa min växande mage, klappa pappas skägg, säga jag behöver en puss och en kram och slå ut med armarna i väntan, och han kramar sin lilla luggslitna kanin med inlevelse.

Och när han på kvällen vänder sig mot mig, lägger en hand på min hals och viskar mamma? du är den finaste flickan i världen så kan hjärtat ge upp och jag kan sluta andas och vad som än händer i världen så vet jag att det där;

det blir inte vackrare än så.

 
 

flingan2

39 thoughts on “Att vara mest stolt över kärleken.

  1. åhh, jag blir alldeles varm i hjärtat av att läsa det här <3 ni har sannerligen lyckats, så bra man bara kan. Och det är ju så viktigt det där, att kunna säga att man älskar varandra. Och en av de svåraste sakerna kan ibland vara att erkänna att man faktiskt BEHÖVER en kram, en puss eller bara den villkorslösa känslan av att vara älskad för precis den man är ibland. Kram!

  2. Det mest fantastiska kvitto man kan få!
    Grattis till er och ett ännu större Grattis till Buse som har så otroligt kloka föräldrar!!

  3. Helt fantastiskt fint. Mina barn är också bra på att säga hur de känner, vare sig det är jobbiga känslor eller sköna känslor. Kram på dig, jag ÄLSKAR din blogg!

  4. Blev rörd till tårar av detta inlägg. Önskar jag kramat och pussat på mina söner mer när de var små och sagt de små orden. Du har gjort helt rätt. Älskar mina pojkar som är 19, 17 och 14 år nu. Kramas när de vill och säger oftare älskar dig nu än när de var små.
    Läser din blogg varje dag, tack, den är super.
    Eva

  5. ..och här sitter jag med mina gravidhormoner och gråter för att du skriver så fint och för att Leo är så underbar, och för att jag längtar tills vi får uppfostra vår egen unge och ge honom allt det där som jag själv inte fick då jag växte upp. <3

  6. Vilka vackra bilder!
    Jag kan bara säga att jag också försökt tanka mina killar med kärlek under hela uppväxten. Min äldsta kille (nu snart 17) har inga som helst problem att komma fram och ge mig en kram och säga att han älskar mig – även med kompisar bredvid. I hans “gäng” med både killar och tjejer har de en väldigt härlig “bry sig om” attityd också. Min yngre (12,5) är också bra kontakt med sina känslor (åtminstone mellan hormonrusningarna :D).

  7. Åh så härligt! Just det där.när.dom låter så vuxna och man själv som är barnet är så gulligt. Min 5-åring sa till mig häromkvällen: Inte visste jag att det fanns en sån fin mamma som du mamma, då smälte hjärtat en aning 🙂

  8. Det är väl det finaste. Känslouttryck från de små. Vår minsta (2 1/2) är också inne i en period där han älskar. Mycket. Och vissa saker inte alls. Det kan låta “Åh, Aston ääääälskar potatis” men också “Nä, jag älskar inte det” om det är något han inte vill ha. Ibland önskar jag att man kunde ha en konstant inspelning av allt roligt de små säger. Som vår äldsta (6) igår sa “Mamma, jag är kär i Isak. Och Tomten. Men mest i Isak.” Jag dör!!!

  9. Åh Emma. Inte nog med att du skriver fantastiskt, du uppfostrar ditt barn precis som jag vill göra. Får tårar i ögonen av hur fantastisk Buse verkar. Du verkar ha precis rätt “uppfostra-barn-recepet” i min värld. Jag är glad att du snart får en till pojke att göra silkeslen och så älskvärd.

  10. Hjärtat svämmar över… Det är så fint skrivet och du kan verkligen sätta ord på saker som man känner själv.
    Det är absolut det viktigaste, att ens barn ska känna sig tryggt och älskat, no matter what.
    För, vi har ju en tioåring, ju äldre de blir så ökar konflikterna ;-), men oavsett dusterna så ska han alltid veta att vi älskar henne och allt vi gör och säger gör vi för att vi älskar henne och vill guida henne genom livet så gott vi kan. Ge henne så god självkänsla som vi kan, göra så hon känner sig trygg med sig själv och tro att det hon vill kan hon.
    Ha en fin tisdag!
    Kram Anna

  11. So sweeet <3
    Men måtta med allt…för hur går det sen i skolan ifall han visar fröken samma kärleksövertygelse eller säger att han älskar hen. Sånt bäddar visst för mobbning i vår hårda kalla värld…få barn får uppleva sådan där kärlek i hemmet.

    1. Nja, nu går han ju inte runt och säger till kreti och pleti att han älskar dom 🙂 Han har ju en viss urskiljning ha ha. Men jag ser hundra gånger hellre att han i så fall är urskillningslös åt det hållet och älskar sin fröken, än att han utagerar eller är hård. Jag hoppas att vi ger honom en självsäkerhetsgrund och en trygghet i sig själv som gör att han kan hantera eventuella kommentarers från andra barn. Motgångar kommer vi alla få i livet, det handlar ju mycket om hur rustade vi är att bemöta dom. Jag känner inte att jag vill hålla tillbaka på kärlek för att han kanske nån gång möter någon som kommer vara dum mot honom.

    2. Men fy vilken hemsk tanke om vi inte ska lära våra barn visa kärlek och känslor av rädsla att de ska bli mobbade?! Vilka känslomonster skapar vi då?! Nej, jag säger som Astrid L: ”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv”.

  12. Nu blev jag alldeles tårögd. Så fint och precis så som alla barn borde få ha det. Att känna sig självklart älskade och själva kunna uttrycka kärlek. Många kramar till er.

  13. “Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv”
    – Astrid Lindgren-

    Tänk så rätt hon hade när hon sa de!

  14. Jo, det kan bli vackrare:) När man inser att den bottenlösa kärlek man känner för ett barn räcker till för fler barn. Den är oändlig, fin men också ibland oerhört smärtsam. Så är det att vara mamma, vi lånar våra fantastiska, för en tid.

  15. Underbart inlägg, blir alldeles varm i hjärtat. Precis sådär har vi resonerat med vår Guldklimp oxå, att det är viktigt att kunna ge och ta emot kärlek. Och efter tio månader, OM hon kan!! Hon pussas, kramas och säger kärleksfulla ord ofta, ofta. Finns inget finare här i världen minsann.

  16. Tårarna bara rinner ner. Så otroligt fint skrivet och ni ska absolut vara stolta över er Buse. Jag kan bara hålla med, man kan aldrig ge barn för mycket kärlek. Säger till lilla pys (som är 6 månader) varje dag att jag älskar honom och även om han inte förstår än så dröjer det inte länge tills han förstår och kan utrycka det tillbaka. Å kramar och pussar är ju ett måste 😉

  17. Vad härligt! Mina barn är vuxna och det finaste som finns. De är så kloka och kärleksfulla och ibland undrar jag hur det gick till. Men jag tror att det är för att vi alltid älskat dem så mycket, både i med- och motgångar! Kärlek är svaret!

  18. Du skriver så himla fint och så klokt du Emma! Håller med om att man ska ge och visa sin kärlek mycket och ofta, det kan aldrig bli för mycket! Jag kramar och pussar mina små älsklingar så mycket varje dag att jag är rädd att du ska bli less ;). Vi säger också varje dag flera gånger att vi älskar varandra. Femåriga sonen är så söt när han säger: I love you mum! (vi är svenskspråkiga men han gillar att säga lite sker på engelska). Sen brukar han ofta säga att: du är min bästa mamma :). Däremot är jag väldigt dålig på att säga till vänner och andra släktingar att jag tycker om dom, det ska jag bli bättre på!

  19. Du skriver så varmt och kärleksfullt att mina tårar svämmar över. Tillsammans med bilderna av Buse sittandes i fönstret, blir ditt inlägg något att spara i hjärtat….

  20. Det där har jag också jobbat med, jag kommer från en familj där man är kärleksfull men aldrig pussar eller att säga jag älskar dig så det har jag velat ha med min egna familj. Här är det pussar och jag älskar dig varje dag, flera ggr. Det är härligt att se de små krama om varandra och säga att de älskar varandra.
    Innan de somnar om natten säger jag alltid samma sak, samma sak som jag sagt sedan de kom in i vårt liv. Vad som än händer, vad som än sker, kommer mamma alltid älska dig. Den lille svarar mest ja ja jag älskar dig med men den store han ler och suckar gott. Det är viktigt för mig att det sista de hör från mig är att jag älskar de.
    Det är lika härligt att höra den lilla vid frukostbordet plötsligt skina upp och säga mamma, hela familjen är bäst. Underbara ord!
    Var stolt!
    Kram

  21. Så himla fint. Det bästa jag vet är när min 8-åring säger jag älskar dig, han säger det inte så ofta nuförtiden, men häromkvällen tog han i riktigt ordentligt och sa “jag älskar dig oändligt mamma”. Och då smälter mamma-hjärtat… Det var aldrig nån som sa “jag älskar dig” till mig när jag växte upp så därför är jag noga med att själv säga det till mina barn, varje dag! Jätteviktigt att man faktiskt får höra orden och som du skriver är det viktigt att kunna visa sina känslor… Kram

  22. Åh, jag känner med igen mig och min familj i detta. Jag tillhör också de som aldrig fick höra att man var älskad under uppväxten och har bl a därför tyckt att det är viktigt att säga det dagligen till mina barn. Och i likhet med din pojke älskar de vitt och brett tomten, Anna på dagis, bästa kompisen Arvid och fläskpannkaka. Jag tycker (precis som nån skrev här ovan) att det är fantastiskt att de “älskar” eller “älskar inte” istället för att “inte tycka om” eller “hata”. Ett barncitat jag ofta tänker på är: “Jag älskar inte grädde på min jävla pannkaka!” som min som sa när han var 4 år. Till hans försvar gillade han verkligen inte grädde och hade helgen innan bjudits på en semla (förfärliga tanke). Han kände väl därför att kraftuttryck skulle till och tog i från tårna. Nu är han snart 6 och är en klassisk 6-årstonåring “Maj gadd! Du har ju noll koll mamma!!”

  23. Godnatt, sov gott jag älskar er alla!! Så säger vi till varandra vareviga kväll här. Och på morgonen när jag släpper av mina “knoddar” på åtta och tio vid skolan..Puss och kram jag älskar dig, ha en fin dag. Kan inte annat än att instämma i ditt sätt att lära Buse att älska inte är “farligt” och att man kan älska vem man helst vill oavsett kön. Är så glad att mina barns farbror, kusin och våra närmsta grannar är homosexuella så det finns naturligt i deras tillvaro.
    Du har en fin inställning till livet Emma, och du jag älskar din blogg 🙂

  24. Åh, mitt hjärta smälter när du skriver så!! 🙂 Så underbar han är. Jag är så glad att ni tänker på det där. Jag är barnvakt år två barn två dagar i veckan och ibland kan jag bli sjukt frustrerad på deras mammas beteende. Hennes största är 2,5 och väldigt välutvecklad och inteligent. Men han saknar mycket av det sociala, hon behandlar honom oftast som att han är vuxen. Han styr och ställer hemma och hon försöker lösa allt med kompromisser och löften. Vill han inte göra någonting, säger hon “if you do X you will get candy/soda/choclate!” och det skär i mig. Men hon avskyr när andra mammor gör samma sak mot deras barn. För hon förstår inte att hon gör samma sak själv, hon vill inte se det. Det är så viktigt att se sig själv, fundera på vad man gör eller inte gör och hur man gör det. Inte överanalysera, såklart, men att se hur andra gör borde kunna göra att man funderar på vad man själv gör… jag lär mig jättemycket av att vara barnvakt åt henne. Jag vet precis hur jag inte ska göra. Ibland försöker jag på ett fint sätt påpeka någonting för henne men det går inte, för dem som inte har barn vet inget och dem som har barn och säger någonting har barn som är “annorlunda än hennes”. Det där med att vara förälder verkar vara det svåraste som finns: alla har åsikter och erfarenhet och alla tycker sig ha rätt. Jag blir alltid lika glad när jag läser sådana här saker som du skrev, när föräldrar funderar och utvärderar och är medvetna om sin roll i barnets liv. <3 Du är en bra förebild. Ni är bra förebilder. Självklart är alla olika, men genrellt finns det ju saker som är ganska så grundläggande. Kärlek, till exempel. Alla behöver kärlek!

  25. Jag fick en stor klump i hals, mage och hjärta av den här texten! Det här är så vackert och exakt det varenda individ behöver från sina föräldrar! Jag har själv inte haft ett uns av detta och jobbar än idag med att kunna ta in och emot kärlek!

    Så vackert och rätt!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *