Att ha finfikat.

I söndags var vi återigen och finfikade på Olof Viktors.

När kan man börja kalla det en tradition?

Men deras morotskaka är ju to die for och miljön är så vacker och mannen hade ett ärende till Ystad i vilket fall, så jag och Buse följde med för att passa på att just finfika. Och trots att det som sagt snöade ute så var stämningen på topp.

Nom nom nom….

Deras focaccia med kräftor och chili-aioli? Dör.

Och till morotskakan en varm choklad med vispad grädde. Snöar det så snöar det och då är det snudd på obligatoriskt med varm choklad.

Och idag skulle jag alltså flugit till Stockholm för att spela in podd – men Annikas lilla Smacks har blivit sjuk så nu blir vår inspelning den dag jag från början trodde att det skulle vara – på nästa tisdag. Så jag kastade mig på telefonen igår för att se om den tid på specialistmödravården jag var tvungen att avboka nån timme innan eftersom jag inte både kunde vara där och i Stockholm fanns kvar och det var det. Herregud vilken lättnad. Just att jag fick flytta min tid hos specialistmödravården var ju det jobbigaste med att ha tagit fel på datum (och så slog min graviditetsinsomnia till inatt och tyckte att jag skulle gå upp och kika på bokföring klockan 00:22 och sen inte somna om, så jag är lagom gungig och snabbtänkt idag kan jag säga).

Men nu är vi alltså på banan igen; jag har tid idag och beger mig till Lund i eftermiddag och så får vi se om jag får ett datum för snitt eller om det blir den gamla hederliga vägen när herrn i magen bestämmer sig för att komma ut. Det ska bli så himla, himla skönt att få ett avslut på det här, att kunna slappna av i att veta hur det kommer att bli.

Håll tummarna för mig, ok? Att något beslutas idag.

Jag håller mina.