Som utlovat;
granen klädd och färdig!
Alltså; jag tror jag berättar varje år om min inre konflikt gällande granen? Jag ä l s k a r julen och granen är en stor del av det, men den kärleken har också under lång tid varit ganska ångestfylld för mig, och även om det numera inte finns ett enda litet strå kvar av just det så blir jag ändå påmind varje år när den kläs. Det var nämligen så att jag växte upp med en mamma som fullkomligt b a d a d e i jul, och om ni tycker att jag går lite bananas med min julgran så är jag ingenting mot henne. Varje år var det en ny färg i granen (alltid färgtema) och det planerades noga, jakten på Den Perfekta Julgranen var hysterisk (så många galna minnen) och varje jul så stod den där; välklädd, gnistrande och fulländad.
Som många andra tonåringar hade jag väl en massa issues som jag inte riktigt tog tag i och när jag flyttade hemifrån så hade min mamma och jag en paus på något år där vi inte pratade eftersom det helt enkelt var bäst så för oss båda, och när det var dags för min första egna jul så minns jag att jag satt på golvet och grät över att min gran inte blev lika fin som hennes. På nåt vis var det så himla viktigt att skapa en gran som hon skulle ha tyckt om om hon hade sett den, en gran som skulle dels visa att jag klarade mig själv och dels visa att jag hade henne i mig och hade lärt mig. Det var en enorm konflikt mellan att vilja vara stark och självständig och samtidigt vilja ha gillande och göra henne stolt. Förstår ni vad jag menar? Granen blev en symbol på något vis, på det som var trasigt.
Nu är det tack och lov inte så länge och granen är bara en gran, men grunden i min gran kommer alltid från min mamma och jag kommer alltid tänka på henne när den kläs.
Ni ville veta lite om de olika kulorna?
Jag har samlat till granen som ni ser idag, den vita, i kanske 8-9 år nu? Innan dess har jag haft röd gran och blå gran och säkert nåt annat också, men sen 8-9 år tillbaks är granen vit och kommer nog så förbli (det är ju ganska svindyrt att börja om ha ha, så den får hålla sig vit tycker jag). De här kulorna var de allra första vita jag köpte, i en butik strax ovanför Möllan i Malmö som säkert inte alls finns kvar, och de blev grunden i granen som den ser ut idag. Jag bestämde mig där att de fick bli starten och så köpte jag nästan alla de hade och bar hem. Så dessa har jag en hel del av, de är liksom grundpaletten som fyller ut och sen adderar jag bara några nya varje år.
Det vita varvas med glas och silver för att få den där frostiga känslan,
och de här nästan droppformade silverkulorna minns jag inte riktigt men jag tror att de kan komma från Huseby? Och belysningen i granen är alldeles vitblå och det är samma ljusslingor som jag köpte till vårt bröllop för sisådär 6 år sen.
Dessa är nya för i år!
De vackra glasmaneterna som är alldeles fantastiskt delikata och så kulan åt höger som så fint binder samman både det vita, frostiga och alla fåglar som sitter på grenarna.
Båda hittade vi i Paris.
Små fåglar som sagt!
Jag har dessa och så en silvrig variant med vita stjärtar. Från Systrarna Grene för kanske 5 år sen?
Mina absoluta favoriter är nog de långa istapparna åt höger, och även de silvriga tapparna åt vänster. Den silvriga kommer nog från Huseby, och istapparna köpte jag på Vellingeblomman nån gång när Buse var typ bebis och jag minns att de var JÄTTEDYRA men åh så himla glad jag är att jag ändå slog till, för varje år gör de granen hel.
Om ni ser slingorna av rimfrost så är de nog också från samma inköp på Vellingeblomman, fiskelinan med bomull likaså (enkel att göra själv för övrigt).
Där finns frostiga kottar också (osäker på var eller när?).
Och de här helt underbara från Pols Potten!
De hittade jag i Ljungby på Fru Modig när Buse var runt ett, två år? Både jag och mamma blev som fastfrusna i några sekunder innan vi slet åt oss varsin kartong. Inte alls i linje med resten kanske, men likväl oemotståndliga ändå.
Jag har ju inget glitter i granen utan kör med min rimfrost och vita, enkla fjädrar istället.
Och det har liksom blivit till en tradition nu, att hitta en fura fem kulor varje år som adderas. Några faller bort varje år såklart pga av att de går sönder men på så sätt ökar det lite, lite hela tiden och allt har en historia. Och så blir det såklart inte lika saftigt som att köpa en hel grans pynt på en gång.
Och där var historien om granen, alltså! Helt omöjlig att fotografera men väldigt älskad, likväl.
Och nu ska den få stå där och lysa upp innan det är dags att plocka ner och linda in i papper och bära ner i källaren igen till nästa år. Och hörni; julafton på lördag?!
Vojne, vojne.
Det går undan det här.
till att börja med vill jag säga! WOW vilken vacker gran! Helt i min smak! Jag har också bara vitt silver och lite guld i min gran. Känner så igen det du skriver och ditt inlägg fick mig att fälla en tår… hur mycket vi vill bli uppskattade ( av våra mammor) och hur mycket det påverkar oss. Så fint att du har hittat ditt eget sätt och att du ändå har din mamma med dig i ditt tänk , men inte styrs av det. ( kan jag tänka mig)
Min mamma har påverkat mig väldigt mycket och granen var också för mig en stor sak… den skulle vara P E R F E K T! Och när jag klär min gran nuförtiden gör jag det på mitt sätt, men jag kan ändå höra min mamma säga… tex tre stora kulor ska alltid hänga längst upp och det är först på senare år som jag börjat att ta in den såhär tidigt. När jag var barn var det absolut förbjudet att ta in gran och pynt innan den 23! Min Mamma gick bort i cancer i våras endast 66 år och fast att jag har slutat att göra allt som hon gjorde ( för att det inte var bra för mig) så är hon med oss . Jag tänkte oerhört mycket på henne då jag och min dotter klädde vår gran häromdagen. Vi saknar henne otroligt mycket, men hon finns runtomkring oss hela tiden <3 Och jag tror att våra mammor både fysiska och själsliga vill inget hellre än att vi ska ha en egen vilja och känsla för att vara lyckliga. Kram till dig och en riktigt xxx God Jul xxx
fint om din mamma! <3
Själv är jag totalt obrydd och bara slänger på något. I år skulle vi pynta som en familj. My god, helt omöjligt. Det slutade med att Estrid fick sitta i soffan med ett paket riskakor och nickenyfiken på tv och en mamma som expressklädde granhelvetet. men den blev fin. och jag svettig.
Granhelvetet ahhaha, va rolig du är!
Kram!
Du och din magiska penna. Jösses, vad starkt du beskriver fin och din mammas relation. God jul!
Alltså – nu bryter jag samman! VILKEN GRAN! Går inte att överträffa någonsin, må den aldrig falla i golvet, praktiskt att ni inte har katt! Helt lovely, grattis!
Åh, vilken fin gran! Vår gran är lite ”all over the place” kan man säga 😛 Vi klär den allihopa ,och barnen tycker fortfarande det är viktigt att alla fina ”dagis-gjorda-grejer” hamnar i granen (de är 13 år nu) , lite spindlar, konstiga tussar och pärlplattor.
Detta varvas med några fina kulor, jag köper också några nya varje år. Sedan all möjligt glitter, och helst ljusslingor i olika färger. Visst låter det vackert 🙂
Den är så fin er gran.
Ang Fru Modig så finns den butiken tyvärr inte mer.
Där var utförsäljning för ca en månad sedan.
Älskar maneterna! Vart kan man få tag på såndär låtsas snö som du har i granen? =D
Så fint <3 Min mamma var juloman, men inte alls på det sättet. Hon var mer attd et skulle pysslas och bakas och så fanns det tomtar överallt. Inte lika vackert och inte alls min smak. Vi hade olika färger varje år och mamma hade hundratals plastkulor, både fina och fula. Vi improviserade och att klä granen var den roligaste stunden vi hade!
Jag älskar när dem ser gamla ut, kulorna, och sådär som de första du visade. Älskar det. Har börjat samla de senaste åren men har inte riktigt haft råd. Här i USA hittade jag nu i år flera stycken till bra priser. Dem kommer med hem. Så får vi se vad det blir för traditioner. Jag vill ju ha en vacker gran… men det får ju inte bli så extremt att eventuella framtida barn får men av det! Min kusin fick aldrig vara med och pynta deras gran utan min moster gjorde alltid det själv medan min kusin sov, just för att den skulle vara perfekt. Känns ju lite trist att exkludera familjen bara för att det ska se perfekt ut 😛 Jag vet inte. Vi uppfinner våra traditioner med tiden!
Vilken magisk gran!! Har tittat på bilderna om och om igen. Helt fantastiskt vacker. Och ännu vackrare blev den med dina ord bakom. Tack för att du gör den vackraste, mest inspirerande bloggen!
Har velat kommentera hela dagen men kommentarssidan har inte laddats upp. Har ledsamt nog problem varje dag att få upp din (och House of philias) sida. Oftast flimrar headern och reklamen bara förbi och sedan får jag uppdatera flera ggr innan allt till slut kommer fram. Ibland går det inte alls. Läser på en ny I-pad PRo. Mailade Cube om detta problem men mailet bara studsade tillbaka. Därför nämner jag det här istället! Är ju så trist att inte ha tillgång till bloggen varje dag!
Önskar dig fina inför-julen-dagar! Kram Anna
Tusen tack Anna ❤️ CUBE vet om problemet, det ska vara löst snart hoppas vi.
Så fin, själv är jag så in i bänkens pedantisk så mina barn får ledsamt nog vara de ända i världen som inte får vara med och klä granen…och om de mot stor förmodan gör det….är där en viss mamma som i smyg hänger om kulorna…de ska ju hänga rätt faktiskt…I år har jag valt silver och svart i min vanliga rödgran…eller min och min…vår gran..till min mammas hemska förtret…svart ingår inte i hennes jul..fruktansvärt att hänga svarta saker i en gran…än värre som en av hennes grannar har gjort…hängt upp en svart pappstjärna i fönstret…hon lider över den varje år….Jag avskyr rött och blingbling du vet med tretusen detaljer på en tomte sådana där som var poppis 70-90 talet…så i år har vi svart-vitt-silver-grått hemma och väldans sparsmakat med väldigt lite julpynt…jämfört med mamma som går all in med dukar, gardiner, tomtar på alla ställen de får plats inkl toaletten…inga har tagits bort sedan 1960 typ och många har tillkommit…men visst är det märkligt att det för mig inte är jul om hon inte hade släpat fram allt…sedan måste vi varje år..gå rundan i hennes lgh och oooa och åååaa över sååå fint det är och titta på samma saker år efter år…..Vi tog med en paus för en del år sedan…den var behövlig för nu har vi den där fina mamma-dotter relationen igen…men på nya villkor som vi båda accepterar….hoppas du får njuta av DIN gran på DITT vis och att ni kryar på er och får en underbar jul allihop…kramar från Birran i Hörby med den pedantiska granen <3
❤️
Fint berättat!
Jag har helt annan smak gällande pyntet, då jag vill att det ska vara varmt. Rött och guld, kanske lite brunt och något gammalt gjort i halm – det är min melodi. Men det är roligt att se olika granar, tack! Har inte lyckats fota min i dagsljus ännu.