Önskerubrik: Att fotografera barn.

 

En av era Önskerubriker var att jag skulle ge lite tips och trix vad det gällde att fotografera barn – så det tänkte jag göra i det här inlägget!

Bilderna ovan har jag till exempel tagit åt By Heritage (på Kronovalls Slott) och det var en intensiv men vansinnigt rolig plåtning. Och så har jag ju fotat mängder åt Kung Fidolin och en hel del barnfotograferingar över lag, så lite tips och trix har man ju fått lära sig och jag ska försöka lista mina bästa åt er så gott det går:

1. Om du tänker att du vill fota barn professionellt – hitta en stil som är DIN. Detta gäller väl i och för sig i det mesta, men försök hitta en stil på dina bilder som gör att mottagaren direkt kan se att det är du som är fotograf. Hannah till exempel tycker jag är ett lysande exempel på någon vars bilder har ett så unikt uttryck att man genast vet att det är hennes. Visst försöker många efterlikna hennes stil, men Hannah var på nåt vis först och det kan ingen ta ifrån henne. Det är också det som kommer ge dig bokningar.

2. När du hittat din stil – försök att inte tumma på den. Det där kommer ganska naturligt tror jag, men när du hittat din stil så försök att vara konsekvent. Det blir bäst så. Jag fotograferar till exempel ALDRIG porträttbilder där barnen står på ett led bredvid varann och ler för att de blivit tillsagda att göra det, för att det är inte en bild som skulle vara jag. Ibland kan en kund be barnet att le och jag kommer trycka av och ta bilden, men med 99% säkerhet kommer jag inte leverera den sen – för ett tillsagt leende når liksom inte ögonen på det viset jag vill få fram på bild.

 

 

3. Jobba MED ljuset och förhållandena – inte MOT det. Vad menar jag här? Lättare sagt än gjort kanske? Jag vet. Det optimala vädret för fotografering av människor, oavsett ålder, är enligt mig en ljus men molnig dag. Starkt solljus är vanskligt om du placerar personen fel, eftersom det blir så enormt stora kontraster i solljus (skarpa skuggor om solen står ovanför eller helt överexponerat ansikte om ansiktet är vänt MOT solen). Så titta på vädret dagen du ska fota och gör det bästa av det. Är det en dag med strålande solsken så se ALLTID till att objektet står i motljus – det vill säga med solen bakom sig. Det är lite svårare och kräver lite mer men det kan bli helt magiska bilder när du får till det. Om du inte känner att du behärskar motljus (testa att flytta dig när du fotar i motljus, be personen sitta/stå och se vad som funkar bäst – ibland är det att solen täcks av deras bakhuvud, ibland att den kommer in i överkant) så försök att dra dig in i skugga – kanske i skogen eller i skydd av iallafall några träd, så att ljuset silas och blir mjukare. Allt är bättre än att försöka få till bra bilder med solen rakt på objektet. Det ÄR knivigare med barn eftersom de är så rörliga, men efter ett tag så lär du dig att snabbt placera om dig så att solen alltid faller rätt. Om det spöregnar? Underbart. Ta med paraplyer och jobba MED spöregnet istället – kan bli fantastiska bilder med barn som hoppar i regnpölar eller får håret alldeles busigt av regn.

4. Acceptera att du jobbar med extremt kort tid. När jag ska fotografera ett barn så räknar jag kallt med att jag har MAX 15 minuter på mig. Max. Det är ungefär den tiden du har innan barnet börjar tappa tålamodet och vilja hitta på något annat. Oftast så är ju föräldrarna så nervösa och vill så gärna att det ska bli bra och det känner barnet av som inget annat. Så det gäller att vara snabb som en vessla, knäppa av mängder av bilder på kort tid och utnyttja det lilla spannet du har när barnet är nöjt. Är det ett mindre barn (spädbarn till ett/två år) så är det oftast kört så fort missnöjet börjar, lite äldre barn kan du ibland avleda och knipa en kvart till med. Men om du tror att du ska få en timme av ostörd tid och mängder av ombyten så bör du tänka om. Visst sker det att en del barn är extremt tålmodiga, men det är ett undantag snarare än en regel.

5. Hitta ett sätt som är naturligt för DIG att bemöta barnet. Här tror jag att det enbart handlar om att det ska vara naturligt för dig – om du gör dig till känner barnet av det direkt. Jag brukar vara ganska laid back första gången jag träffar barnet – är det ett mindre jollrar jag bara lite i början och visar mig under tiden hen sitter tryggt hos sin mamma – är det ett större barn sätter jag mig oftast bara på huk och säger hej och sen pekar jag snabbt ut något som kan vara spännande (i studion har jag tex pompoms i taket och fåglar lite här och där) för att avdramatisera. Äldre barn brukar även tycka om att få se bilderna i kameran, yngre barn låter jag ibland trycka på knappen för att de ska bli bekväma med kameran också. Är barnet runt 7-8 månader (innan de kommit in i den där blyga fasen ni vet) passar jag ibland på att lyfta hen själv när vi ska byta miljö, som den mest naturliga sak i världen, eftersom det avväpnar mycket mer. För ett barn är det ju helskumt att det helt plötsligt dyker upp en jollrande galen tant med en stort svart mojäng i nyllet, såklart, så jag försöker vara så avväpnande jag bara kan på det sätt som är naturligt för mig.

 

 

6. Välj rekvisita efter omgivningen. Tänk ut fina scener i huvudet! Var ska ni fotografera? Vad vore vackert där? Det kan ju vara lika häftigt med något som verkligen smälter in i en miljö som det är med något som är en stor kontrast mot miljön – så lås dig inte vid att det MÅSTE vara en träback i skogen till exempel. En stram designfåtölj är precis lika passande, just för att den inte passar. Ibland är det roligt att bygga riktigt stora “rum”, ibland räcker det med något litet. Välj efter kunden budget lika väl som efter omgivningen (med det menar jag att du även måste räkna in arbetet som det innebär att bygga upp ett helt sovrum i en slottsruin, till exempel. Idén kan vara rolig i huvudet men jag kan lova dig att när du står där och svär och släpar den där tunga järnsängen du tyckte skulle vara så fin och du inser att du har 100 pompoms kvar att hänga upp och kunden bara betalar 500 kr för hela kalaset så är det inte lika festligt).

7. Gör det lätt för barnet att vara sig själv. Med det menar jag att din huvuduppgift under fotograferingen är att få barnet att slappna av och glömma bort att det blir fotograferat. Och DET är nog den största utmaningen. Där får du ta fram strategier som fungerar för dig, men ett tips är att ge barnet något att sysselsätta sig med – kanske blåsa såpbubblor? Det är svårt att blåsa såpbubblor och inte vara sig själv samtidigt när man är liten.

 

 

8. Om du ska fotografera syskon – starta med den yngsta. Förutsatt att hen är vaken, alltså, annars kan du ju lugnt börja med den äldre. Men anledningen att du ska starta med den yngsta är för att dels har de kortare tålamod ju yngre de är, och dels brukar det äldre syskonets motstånd mot hela idén försvinna ganska fort när lillsyrran eller lillebror får all uppmärksamhet. Ja, ni vet hur det är.

9. Ta en miljon bilder. Seriöst. Nåja, kanske inte en miljon, men en himla massa. Du har väldigt kort tid som vi redan varit inne på – utnyttja den tiden och knäpp av så många du bara kan. Det ger dig ett större urval och framförallt hinner barnet inte tröttna om du tagit 100 bilder på 2 min och sedan byter miljö. Om du däremot tar fem bilder på en halvtimme kommer du ha problem, med ett barn som definitivt inte vill samarbeta och med ett urval som lämnar en hel del att önska när du ska välja bilder att skicka vidare. Så klicka, klicka, klicka.

10. Rör dig! Du ska inte bara klicka, klicka, klicka – du ska röra dig, röra dig, röra dig också. Få så många olika vinklar du bara kan – och du kommer ha en DJÄVULSK träningsvärk imorgon, jag vet, eftersom alla varelser ska fotas i jämnhöjd med dig själv (om du inte vill ha ett skumt fågelperspektiv på samtliga bilder) och barn råkar vara väldigt korta varelser. Det vill säga att du kommer få krypa, ligga platt, sitta på huk, squata och röra dig som en krabba i sidled hur mycket som helst under en session. Bättre rumpträning finns inte. Dessutom är de snabba, de små liven, och har du lyckats med att få dom avslappnade kommer du få småjogga (på huk) för att hinna med.

Och det var det! Mina 10 bästa tips för att få till bra bilder på barn. Just nyfödda är ett kapitel i sig själv, det kan jag ta en annan gång, men annars är det här sånt som jag generellt tycker funkar fint.

Hoppas du fick med dig något du kan använda.

 

19 thoughts on “Önskerubrik: Att fotografera barn.

  1. Så kul det du skriver om att man som förälder ofta ber barnen le. Jag kände igen mej till 100%, och på fotograferingen med dej i somras blev jag tokstressad av att äldsta dottern typ vägrade le:) men de bilderna du tog på henne mellan mina tjat om ett leende, typ när hon sitter o pillar med nåt på marken, de känns sååå äkta! Jag älskar dem. Är det nåt materiellt jag skulle rädda om det började brinna så är det just de bilderna! Så TACK för att du gav oss de fina minnena o gjorde på ditt sätt ist för att lyssna på en hyperstressad mamma som bara bad om ett leende hela tiden😅

  2. Tack, vilken bra genomgång!
    Något som du kanske fått frågor om tidigare men som jag gärna skulle vilja lära mig mer om är vilka inställningar du tycker är lämpliga, skärpedjup m.m. samt vilka objektiv. Jag tycker att du får till så bra skärpedjup och ljus och har undrat hur man ska tänka där. Tack för en toppensida!

  3. Ja det är klart att allt beror på motivet men jag tänkte om det fanns särskilda inställningar eller objektiv som är mer vanliga än andra när man fotar barn.

    Undrar också hur du ser på filter och retuschering av bilder och hur man kan tänka där?

    1. Nej jag har inga särskilda inställningar själv just för barn, jag anpassar efter väder och ljus och motiv. Vid retuscheringen är det där du mest sätter ditt “egna” uttryck tycker jag, så mitt tips där är att hitta den redigering som är DU.

  4. Roliga och bra tips, även för oss som inte fotograferar barn mer än sitt egna i vardagen. Alltid lika kul att läsa dina texter, de är så beskrivande att man lätt ser det framför sig och sitter och småler 😊

  5. Alltså den som får ha de där bilderna i skogen är ju så lyllo!!! De är ju helt magiska….förväntar mig varje gång se en enhörning eller något annat sagoväsen

  6. TACK, för ett inspirerade inlägg Emma ❤. Nu måste jag bara ta fram kameran som tyvärr typ har dammat igen sedan barnen kom.

  7. Det viktigaste som fotograf är att man har lite humor. Det syns i dina bilder att du har just det – att det finns ett visst inslag av humor och en aning galenskap i alla motiv.

  8. Tack! Om du orkar ett liknande inlägg om hur du fotograferar dina egna barn i vardagen och hur du tänker då – om du ens behöver tänka då 😉 så vore det jätteintressant också.

      1. Bara fotar med stor talang, bra utrustning, och trygga barn framför kameran… vad kan gå fel då 😉 En annan får kämpa lite mer…

        1. Ha ha menade inte att vara dryg på något sätt; bara att jag inte TÄNKER när jag vardagsfotograferar – jag bara trycker av och fångar stunden utan att försöka dirigera eller sätta ihop en scen liksom.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *