Att ha en sommarpojke.

 

Där vid hembygdsgården där vi firade midsommar var det så fantastiskt vackert, och när Noah drog iväg på äventyr kunde jag bara inte låta bli att smyga efter med kameran. Han var alldeles ljuvlig i sina snickarbyxor i gräset, med kaninen i högsta hugg och sin blomsterkrans på hattbrättet. Jag tog bilder på Buse också, men de får komma i ett annat inlägg. Var och en förtjänar sin plats och sina ord.

Denna älskade lilla unge – detta teflonbarn med nära till skratt och precis lika nära till vansinne om saker inte går hans väg. Det är helt otroligt hur två syskon kan komma ur samma gener och samma livmoder och ändå bli så olika? Där Buse är oändligt djup och lite skör i kanterna är Noah grundad och obekymrad, där Buse tar in och analyserar studsar samma droppar bara på Noah och skakas bort med en axelryckning.

 

 

Han kan driva mig till vansinne ibland;

komma hem och inom loppet av 25 minuter ha vänt upp och ner på hundvattenskålen, slängt en iPad i golvet, doppat alla mina sminkborstar i innan nämnda hundvatten, rullat ut foder på golvet och börjat tömma köksskåpen. Men han kan också vända mig nästan ut och in av kärlek när han kommer med sitt solsken och säger kjaaaaaam! och lägger armarna om min hals, eller när han säger Boah äcklar mamma vilket såklart ska vara Noah älskar mamma men som blir så hysteriskt mycket roligare på hans sätt.

En liten människa, bara två år gammal, men redan en så stor person i världen.

 

5 thoughts on “Att ha en sommarpojke.

  1. Precis som mina grabbar. Där storebror är mjuk och känslig är lillebror helt lugn och tokig. Blir vansinnig ända ut i fingertopparna när han inte får som han vill, och kröker sig som en banan i famnen av arga känslor. Och som har ett gnäll som går en på nerverna. Och ändå älskar man så djupt <3

  2. Fint skrivet.
    Det kan vara lite svårt att själv se skillnaden mellan syskonen har jag tyckt, en kompis öppnade mina ögon för flera år sedan då hon reflekterade över skillnad mellan mina barn – hon som som knappt aldrig träffar dem. Men hon hade ju helt rätt och numera ser jag skillnaderna så mycket tydligare, samtidigt som man ju inte vill cementera några egeneskaper eller roller hos de små. Men visst är de olika, och det är ju jag och min syster också.

  3. Det är roligt att höra att det inte bara är jag som har ett sånt barn som vänder upp och ner på huset. Jag undrar hur du får nåt gjort alls!! Kram.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *