Detta var nog den värsta dagen jag kunde ha just det här ämnet på, för det har ärligt talat inte hänt så mycket. Idag har jag bara varit.
Jag har ätit frukost med min man, tittat på snön, värmt fötterna på en saluki under filten i soffan, dammsugit och sjungit med till Ane Brun. Jag har flyttat runt på saker, ångrat mig och flyttat tillbaka dom igen. Jag har tagit en lång dusch och stulit min mans raggsockor, skrivit om gamla liv, saknat min syster och letat efter vackra saker på nätet. Och alldeles nyss var jag på en julshow bland en massa människor med stora hjärtan, och mitt eget har inte hunnit lugna ner sig riktigt ännu. Det är något magiskt med det där; att sitta i en mörk lokal och bli bländad av strålkastare och njuta av den den spirande vänskapen som är på väg med kvinnan bredvid – henne man inte känner helt ännu, men har lärt sig att tycka väldigt mycket om.
Och nu blir det hummersoppa och skräckfilm och näsan i halsgropen på den man älskar allra mest.
Det lät ju som en helt fantastisk dag. Du beskriver den i alla fall väldigt fint.