Inatt hade frosten kommit igen och när jag vaknade låg jag intrasslad i en saluki och hade drömt i timmar om varma hav och känslan av en cigarett. Det var år sen jag slutade.
Det är något speciellt med snö som faller på fryst snö. Vet ni vad jag menar? Det skapar det där ljudet – nästan precis likadant som det man kan höra när man ligger på rygg i ett hav med öronen under ytan och hör sanden ta sig över sig själv.
Hursomhelst.
Någonstans är det varmare än här, men jag har stickade Uggs och min mans kofta så det ska nog bli bra det här också.
Någonstans är det också med all säkerhet kallare – jag kom ner från Jämtland igår och där var det -25 (som kallast). Det rev i lungorna men det var sagolikt vackert.
Här är det nollgradigt och det tar evigheter att pulsa fram i snön. Det går bra inte att förflytta sig snabbt.
Måste bara säga att jag älskar din blogg, älskar sättet du skriver på. Så komiskt men oxå berörande. Fina bilder osv.
Love IT!
Hej!
Beskrivningen av nysnö på hård snö var klockren. Så rätt!
Kram
Jag är också en fryslort av rang, tar inte ens ur täcket på sommaren och har konstant kall nästipp och kalla tår (till sambons stora fasa). En varm voffsing att ha i fotänden på sängen kanske vore något att önska sig i julklapp?
Må så gott i kylan!
/Anna-Karin