Att försöka minnas hur man arbetar.

Det var lika skönt ute som det såg ut; det var soligt och kargt och diset låg tungt över ängarna. Nu har vi kommit hem och stampat av oss snön och jag har lite desorienterat börjat gå runt och samla ihop allt inför imorgon. Ställa väckarklockan, ta fram datorn, allt det där. Är det så för er också? Det är som om allt jag kunde innan semestern är som bortblåst. Jag undrar om jag ens minns mitt lösenord.

Och resten av dagen? Jag ska sy på lapptäcket, plantera ett bonzai och måla en skänk som ändå är för stor för att ställa någonstans på övervåningen, men som nu bara står i garaget och väntar på lite kärlek och den liksom vet att jag inte kommer kunna låta bli. Och så ska jag hitta en ny rumskamrat till Svåra Lena eftersom Anton tar sina långkalsonger, sitt Paradise Hotel och sin bara överkropp och flyttar in till stan i slutet av månaden och hon behöver någon att hålla henne sällskap där ute.

Men först? En balja thé och ett bad.

1 kommentar till “Att försöka minnas hur man arbetar.

Lämna ett svar till ylva maria Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg