Är det samma? Hos er? Här ligger dimman tät och snön är tung att gå i och ute känns det som en trollskog, och det är fuktigt sådär så att håret reser sig i små små strån när man är ute och promenerar.
Svåra Lena var inne nyss för att presentera sin nya inneboende. Det var Raffe, frisörstudenten från mellanöstern med de dyra datorerna, och han var fantastisk. Han stod i vårt kök och mullrade och vevade med armarna och levererade oneliners som fick mig att skratta så jag hade svårt att stå upprätt; och med ena handen på diskbänken och den andra på magen tittade jag på Svåra Lena genom skratt-tårarna och skakade på huvudet.
– Ni förstår inte, berättade Raffe med kraftig brytning, jag bor på Lindängen. Jag kan inte ens ha TV! Jag menar; var. är. integrationen? Var är den? Jag ser den inte. Fi fan. Fina hundar! Dom är snabba? Ja? Tävlar dom? Varför inte? Man kan tjäna pengar! Ja du skrattar, men vi är ett gammalt judefolk, vi tänker på pengar heeela tiden. Vår familj hade en gång en chow chow. Bästa hunden! Gjorde aldrig vad man sa. Aldrig!
Svåra Lena satt på golvet och klappade flickorna mellan fnissen, Raffe ryckte på axlarna och fortsatte att berätta att Lindängen var precis som Texas och att om sex månader kunde han fixa vårt hår bättre än någon lyckats med, någonsin. Och sen tog han Lena under armen, tackade för att han fick besöka oss och lämnade ett stort tomrum i vårt kök efter att de gått.
Och nu har jag maränger i ugnen och en film i DVD:n, så här hemma blir det soffläge och salukiklappande igen. Ordningen är återställd.
Ja du…. En halv Molly tjänade jag… Och en MASSA iaktagelser rikare! 😀
Herregud…. Varenda människa med lite sunt förnuft vände i dörren… Men inte vi andra… 😉 När jag kom fram till hyllan med OM var den näst intill tom… ALLA rafsar åt sig ALLT dom kommer åt… Går sedan runt, eller jaa, buffar sig framåt typ två meter eller så i en fem, tio minuter medans dom funderar, klämmer och känner och konstaterar att näää, den är nog inte rätt för mig. Tillbaka till hyllan för att kasta TILLBAKA paltan där den låg och så fortsätta jakten… Där stod jag, men dock två meter för långt bort… Såg hur tunikan åkte tillbaka på hyllan, dock utom räckhåll för mig, innan nästa gam var framme och rafsa åt sig… FAAAN…. Men jag ställde in siktet på tunikan… Höll span i fem minuter och när jag sakta såg hur den åter närmade sig hyllan, DÅÅÅ var jag framme och knep den! 😀
Sedan var det bara kassakön som återstod…. 😉
//Carin
🙂 kan inte låta bli att le när jag läser det du skriver. Känns som man är med i er lilla saga där och då när allt utspelar sig. Härligt!
Här ligger också dimman tjock! Lindängen läste jag. Antar att ni också bor i södra Skåne då? Eller hade ni långväga gäster 😉
Ha en fin kväll!
Samma här, ett konstigt sken i gatulamporna och snön ser tung ut, precis som på dina fantastiska bilder.
Må så gott
KRAMEN