Att vara på resande fot.

Vaknar upp med tjock hals och med huvudet omtöcknat av Mad Men-drömmar. Jag har ju haft ett litet Mad Men-maraton i helgen och sett nästan en hel säsong på raken så nu är mitt undermedvetna fullpumpat med snäva kjolar och långa cigaretter. Jag måste medge att det är med lite sorg i hjärtat jag kliver in på kontoret och upptäcker att det tyvärr inte kommer bli en dag där jag har höga klackar och pennkjol och dricker bärnstensfärgad whiskey ut kristallkaraffer. Synd. Det är aningen för lite whiskey och cigaretter och skrivmaskiner i det svenska näringslivet.

Hursomhelst. Idag flyger jag till Stockholm för en dagsvisit. Ska hålla en utbildning men hade även tänkt passa på att plundra Lush, dammsuga Krabaten, dricka varmt och stoppa i mig alla typer av förkylningsdämpande som finns. Än så länge sitter det bara i halsen och får mig att låta som Anki i Anki och Pytte, men om jag har otur kommer jag snart att snörvla och få glansiga ögon och sitta för mig själv på kontoret och muttra och badda näsan med fuktcreme.

Nu ska jag samla ihop mig och ringa affärsområdeschefen och påminna honom om att han lovat att plocka upp mig på väg till flygplatsen. Han är en mycket glömsk man.