Fråga mig inte vad som hände, men någonstans vid Nässjö var det som att någon slog på en strömbrytare i mig och med ens var jag förkyld. Inte bara lite snorig utan helt och fullt andas-med-munnen-snörvla-och-få-glansiga-ögon-förkyld, och resten av dagen har jag suttit med en halsduk flera varv runt mig och med uppspärrade ögon försökt verka dunderalert och nicka ivrigt när någon säger något och säga ”ja ja ja precis!” och le över halsdukskanten. När vi slutligen var tillbaka på järnvägsstationen för att vänta på tåget till Malmö sjönk jag ihop till en liten hög i min kappa och snörvlade ”fiiii fan” och tvingade produktchefen att snatta metervis med toalettpapper från herrtoan så att jag kunde ställa mig i ett hörn och snörvla ensligt.
Taxifärden hem satt jag tillbakalutad och sög åt mig stolsvärme som en svamp och lyssnade med halvslutna ögon på hur taxichauffören avhandlade Tunisien, priset på pasta, stressrelaterad halscancer och hotpants, och när han äntligen var framme brydde jag mig inte ens om att han parkerat på Mf´s landningsbana till uppfart; jag var i princip beredd att hålla fram plånboken och säga ”här, ta vilket kort du vill” bara för att slippa vänta på att den där evighetsmaskinen skulle suga in mitt företagskort, verifiera, verifiera lite till, få en kod, verifiera och sen retsamt långsamt brumma ut kvittot i handskfacket medan näsan rann och tröttheten låg som en yllerock över kroppen.
Men jag satt snällt kvar och väntade, sen vältrade jag mig ur bilen, genade genom MF´s japanska trädgårdsavdelning (småsten, konstigt placerat staket i olika höjder och runda porslinsbollar i medelhavsblått) och nästan rann in i hallen, där mannen förvånat tog emot mina väskor och såg på hur jag drog mig till soffan där jag slutligen sjönk ner med en suck och tok emot den obligatoriska salukiattacken.
Och nu har jag fått nomnom-Lasagne, kryapådigkramar och världens vackraste spegel, och imorgon mår jag säkert finemang igen men på övervåningen väntar en värmemadrass, en Carpe Diem och en iPad med Mad Men och just nu kan jag inte tänka mig något bättre än just det.
Alla gånger att det är X2000:s airkondition som har fått dig sjuk.
Krya på dig!
Nu stannar du hemma i morgon och tar hand om dig.
Du blir inte ett dugg friskare av att gå till jobbet.
Istället kommer du att få en mera långvarig förkylning.
Lyssna på mig, jag vet, trodde alltför länge att jag var oumbärlig och gick sen på halvmaskin.. Kram!
Fina du! Jag lovar; är jag fortfarande krasslig imorgon stannar jag hemma. Jag är inte oumbärlig, de klarar sig utan mig en dag 🙂
Usch och fy för förkylningar!
Krya på dig nu med vila och en massa Mad Men!
Kryapådigkram från Halmstad
Håller med mamma däruppe 😉 Stanna hemma, drick varmt med honung, titta på serier under täcket, ät gott, smörj näsan med eight hour cream (du har väl köpt den nu?) och blogga! Jag kan hålla dig sällskap från två framåt och så kan vi tipsa varandra om tokiga youtube-klipp!:)
Kram!
…och jo, håller med om att det ÄR världens vackraste spegel!
Hoppas du är pigg och kry imorgon, eller kanske förkylningen skulle få bryta ut på riktigt!!!
Hoppas du iallafall kan sova gott i natt 🙂
Krya på Dig, tror också på airconditionen. Händer att folk blir förkylda i bilar, mycket vanligt, så Du är ”hoppningsvis” bättre idag.
Kram
Milott
Åh! Då är vi TVÅ förskylda kvinnor iaf… jag vet inte heller vad som hände – men plötsligt hände det bara. rosa ögonvitor, snorig näsa, slemmig hals och trött kropp… någon slags kvällsfeber också… gahh… å allt jag är sugen på är choklad…
men..? vad hände?
jag skrev ju precis och postade iväg det, men det ville inte komma med..?
Åh, nåväl, jag skrev bara trams om att vi är två som är förskylda då. så att du inte känner dig ensam med en förskylning som bara plötsligt kom över en… kram!
Fiiin spegel! Jag förstår att du gillar den!