Nu har vi lämnat Skövde och är på väg tillbaka hemåt igen, det är en såndär tråkig väg mitt ute i ingenstans där man hamnar bakom lastbilar och svär åt fartkameror. Jag roar mig med att äta häxvrål och dricka Loka Vattenmelon och försöker låta bli att räkna timmarna tills jag kan komma hem och soffhänga med två kelsjuka flickor och en efterlängtad man. Det är fortfarande uppladdat med mängder av Criminal Minds och i kylen väntar Snapples och bara tanken på en öppen spis och ett duntäcke i soffan gör mig yr av längtan. Det finns nog inget skönare än att längta hem.
Och imorgon är det fredag! Sen väntar en hel helg med sovmornar, långfrukostar och loppisbesök. Jag har möbelrenoveringsabstinens, nu var det på tok för längesen jag räddade något gammalt skåp eller någon ranglig stol och la några timmars kärlek på att få det som jag vill. Och på lördag är det dop för Märtha; min gamla skolkamrats förstfödda, så det blir roadtrip till Växjö med ett litet stopp för brunch med mamma på vägen.
Men nu suckar Gustav av uttråkning så nu får jag återgå till underhållningen.
Hemma är bäst!
Själv brukar jag somna när det är sådär men då klagar maken på att jag är dåligt sällskap…
Åhh känner igen den där längtan efter sovmorgon med älsklingarna.. Och den längtan efter att få fixa lite.. Blir alltid så på våren. Såg ett grymt snyggt gammalt skåp som jag vill ha – måla vitt.. Får inte plats. suck.
Jag måste erkänna att jag är lite intresserad av din renoveringsabstinens och dina loppisfynd 🙂 Jag är själv likadan!