Tänk. Det syns inte, ännu, bara ett linne och ett par tokfula långkalsonger jag snott från mannen och inte kan vara utan. Men där inne händer det en himla massa saker och det känns. De senaste två dagarna har jag känt mig väldigt gravid, innan dess har det mest varit smygande saker. Som hur jag plötsligt reagerade på hur mycket allting luktade. Alla på bussen luktade, maten luktade – jag kände till och med doften av mig själv vilket jag aldrig reagerar på annars; schampoot, parfymen, tvättmedlet. Jag kunde en dag inte längre dricka vattnet som står i en karaff i kylen, det jag halsar litervis av i vanliga fall – jag tyckte att det smakade All Världens Avskum och sköt det ifrån mig. Då började jag fundera lite, men trodde ändå inte. Gravid? Inte jag. Och sen det mest påtagliga:
H-U-N-G-E-R-N.
Jag är som en svältande kvinna i nöd. I kanske en och en halv vecka har jag varit besatt av mat. Och då menar jag verkligen besatt. Om jag inte får mat på momangen när jag är hungrig så blir jag inte bara rasande utan får även världens lägsta blodsocker och börjar skaka i musklerna. Jag måste äta. Jag äter så mycket att inte ens min magsäck hänger med och sen ligger jag på rygg i soffan och stönar ”hööööööö” för att jag är så mätt att jag inte kan röra mig. Och det är ingen Anna Skipper jag har där inne, det ska jag säga er. Hon vill ha feta, salta, starka, mastiga maträtter och en helvetes massa chips på det. Hon kräver det. På vägen upp till Göteborg fick jag tvinga in Gustav på Burger King klockan 10 på morgonen för då tycktes det att det var dags för en whopper pepper. Klockan tio! Det här kommer inte sluta bra. Jag kommer vara den trindaste preggot i Malmö, utan konkurrens. Jag ligger i soffan och ropar ”Ääääälskling, jag kommer sluta som Jabba The Hut! Vad skrattar du åt? Det är inte rooooligt!” och tittar med fasa på allt jag tryckt i mig. Jag hoppas att detta är en fas och att det går över annars kan det aldrig någonsin sluta väl.
Sen har vi yrseln. Jag är konstant småyr, ungefär som när man är åksjuk eller har druckit för mycket tequila och måste ligga med ena foten i golvet för att det ska sluta snurra. Men det är ju okey. Det kan jag ta för laget. Vad jag däremot har svårare för är det som kom igår; kräkmaratonet. På jobbet! Inte okey. Jag började känna mig allmänt dreglig och illamående runt åtta ungefär och sen började det roliga – jag fick så obemärkt som möjligt ockupera en av toaletterna, sätta på kranen på full speed och sen hulka som en katt som försöker få upp en hårboll. Först trodde jag att det berodde på att jag inte ätit frukost ännu, men efter att motvilligt tryckt i mig en fralla med ost och avslutade det hela med ett (ogenomtänkt) glas apelsinjuice kände jag att så uppenbarligen inte var fallet. Katthulkande igen. Och sen var det möte med ledningsgruppen och jag hade precis krälat på toalettgolvet och skickat sms till mannen med ”älskling, du måste kunna skriva ut något vadsomhelst bara det inte är skadligt, jag måste ju kunna jobba” och jag fasade för att låsa in mig i konferensrummet med alla. Jag såg framför mig hur jag skulle exorcistkräkas i en papperskorg framför vice VD:n samtidigt som jag viftade avvärjande med ena handen som ”fortsätt ni, bry er inte om mig, jag är snart klar här”, men det gick bra. Jag klarade mig. Och på eftermiddagen släppte det och jag kunde komma hem och äta brutala mängder nachos med extra chili.
Det är väl det som har kommit hittills. Tack och lov har jag världens bästa man som låter mig använda honom som huvudkudde och som i sömnen mumlar ”jag har lagt skorpor på nattduksbordet” när jag vaknar klockan sex en lördagsmorgon och funderar på att gå upp. Och då ska väl det mesta gå.
Grattis grattis grattis! Läste ditt inlägg mitt i natten under amningen och var tvungen att gå in och kolla så det inte var en dröm! Det är fantastiskt att det händer så mycket i kroppen och att det inte syns ett dugg på utsidan! Att vara gravid är härligt och underbart men också krävande och jobbigt. Och det är ju helt okej att tycka och känna båda två. Jag hoppas ditt illamående genast går över annars kan jag tipsa om åksjukeband, finns på apoteket, och fungerade utmärkt på mig! Små är de och trycker på någon punkt på handleden!
Trevlig helg!
Banden funkade för mig med. Och att äta frukost innan du redan börjat spy. Sedan kan jag rekommendera att undvika hostattacker på morgnarna. Iaf så var min kräkreflex lättutlöst. 😉
Åååh hahha din stackare…hahha, men gud vad du berättar roligt 🙂
Är jätteglad för din skull 🙂 Hoppas att illamåendet släpper snart, så du kan fungera normalt, det e hemskt att må illa, man kan ju inte påverka det så mycket. Har man ont i huvuet kan man ju alltid ta en värktablett..
Ha en underbar dag nu!
Kram
Postafen lär funka, det är vad mina gravidillamående kompisar har fått utskrivet. Åksjukeband hade de också (ett tag var det så jag upptäckte att flera var gravida runtomkring mig – tröjärmen gled upp och visade det där armbandet…). Hoppas att det inte håller i sig någon längre stund, det där illamåendet!
Visst är det märkligt att man är gravid och ingen vet om det när dom ser en, men man känner sig super gravid.
Att bli jätte sugen på nåt konstigt och nästan tappa förståndet ifall man inte får det precis just då när man vill ha det, helst skulle man redan ha haft det innan man började tänka på det.
Men det är en härlig tid, en tid som aldrig kommer tillbaka för det är inte samma att vänta tvåan eller trean.
Önskar dej massa lycka och grattis till din man också.
Hoppas du får en härlig lördag med massa mys och bebis prat 🙂
Vad är det jag läser? : GRATTIS!!!! =D
Vad roligt!!!! Har inte varit här inne på en dag och så denna underbara nyhet! =)
Åh, vad roligt för er! Nu har ni en underbar tid framför er med illamående, hunger, cravings 😉 , och små buffar i magen =)
Vilken härlig nyhet en lördagmorgon!!
(jag har börjat på en blogg, men den känns lite knepig och jag fattar inte så mycket vad jag ska göra på sidan liksom…=) )
Kram från mig!
Ha ha ha! Det där med hungern, känner jag igen…. Jag var redo att DÖDA om jag inte fick mat EXAKT i tid…. 😀
Jag kände mig fruktansvärt ynklig på morgonen… Yr, matt och helt slut…. Men jag startade med ett glass saft, för att skicka upp blodsockret på topp, och det funkade för mig….
//Carin
Jag blev mamma vid 24 och sedan dröjde det tills jag blev 40. Så jag har fått barn i 2 omgångar. (Det bästa jag varit med om, fast den sista gången var jag mer mogen, mer säker och lugn) Postafen som Du tidigare fått tips om, provade jag också för 14 år sedan och eftersom det inte kommit några larmrapporter på detunder hela den här tiden är det nog ingen risk. Det där åkbandet har jag också hört talas om ska vara kanon. Mmm.. det där dofterna! Vissa dofter blev bara för mycket, jag vet att jag tyckte folk kunde väl ändå parfymera sig med måtta, och måste alla dricka kaffe och sedan andas på mig, haha, man blev lite ”knäpp” Men, Emma, det är ok! Gravida kvinnor får lov att vara ”knäppa”. Det är nämligen normalt!
Extra kram idag för den lille/lilla
jag tokåt också i början, men jag blev inte stor som ett hus ändå…eller hur…och som du kräks så behöver du ju äta, ngt av näringen måste ju bli över till dig oxå o inte lilla kakan som ska ha allt 🙂
**skit vad jag tycker detta är roligt, varmaste grattiset, igen!!!**
Ha ha din stackare! Mådde precis som du som nygravid. Vrålhungrig och illamående. Gick aldrig någonstans utan skorpor eller pepparkakor. Underbara, vedervärdiga tid 😉 Hoppas att du får en härligt graviditet. Oavsett så är varenda plåga värt det! kram
Så mysigt, kanske inte symtomen men känslan av vad ni har skapat växer inom dig! 🙂 Alla är gravida till höger och vänster, små söta barn tittar ut titt som tätt. Man måste medge att man blir lite festade… 🙂
Oj haha frestad… nyvaken o skriva från iphone..ja då blir det knasigt ibland 😉
Å jösses. Vad stort. Och magiskt. Grattis till er båda!
GRATTIS!!! Underbart! Jag gissade att det var på gång här när du skrev att det är stora saker på gång men att du inte ännu kan berätta 🙂 Härligt! Lycka till!
He he, bara ät på!
Mitt illamående började i v. 7. Det var helt olidligt att gå till jobbet. Jag kräktes aldrig dock men var konstant illamåande tom v. 20 (förlåt att jag berättar det). Vare sig postafen eller åksjukeband hjälpte! Det enda som hjälpte var att småäta konstant. Jag levde på yoghurt, frukt och mackor första tiden, kunde inte äta varm mat eller chips och sånt. Andra halvan tog jag dock igen allt och åt och åt. Men under senare delen av graviditeten får man inte plats med så mycket i magen. Nåväl, det är bara total underkastelse som gäller! Kroppen & bebben bestämmer! Härligt va! 😉
Oooh dofterna! Det var jobbigt, hatade allmänna platser! Visste inte att människor kunde lukta så illa! Haha! Jag kräktes från v 6 till 8 månader… Inget verkade hjälpa och ett tag ville jag ge upp men nu när underverket är här så har man glömt allt! Men för din del går det säkert över snart, är ju värst i början. Grattis igen vad roligt det ska bli att följa! Kram
Jag avundas dig nästan symptomen. När jag väntat mina pojkar så har jag inte känt ngt så då har gått och varit livrädd att ngt har hänt.
Grattis!!! Till plusset så klart, inte illamåendet!
Nyss hittat hit och det var ju en spännande vändning!
Jag läste i SJ:s tidning sist jag läste tåg att de gjort studier som visade att graviditetsillamående minskade om man hade en öronpropp – i ena örat. Tycker det låter skumt och intressant. Kommer inte få tillfälle att prova själv då det inte blir fler barn här hemma, men kanske blir du desperat nog att prova och kan meddela här om det hjälper!
Äta var det enda som funkade för mig.
Lycka till! Förhoppningsvis går det över snart och du får bara njuta av undret!
Hoppas du slipper undan dessa katt kräkningar i större omfång, det är förfärligt!!
Jag spydde non stop med min son i 3 månader! Med våran lill tjej var det bara konstant illamående & kattkräkningar nu & då….
Känner verkligen igen dina lukt nojor, dom hade jag BIG TIME. Jag, kaffe drickaren x 100 har inte med något av mina två barn kunnat vara i samma hus där det kokas kaffe utan att ullka…
Vad värre var lukten av stekt mat :p
Hoppas du hittar din krej emot illamåendet. Med vår tjej fick jag tips om att dricka vatten med bitar av färsk ingefära som hade dragit & tyckte det hjälpte. Om det var placebo effekt eller ej, vet jag inte! men jag drack det & det lindrade 😉
Kram
Stor Grattis även från mig!! Vad kul! Förhoppningsvis försvinner illamåendet efter 3. månaden, och det går ju så fort. Njuta av det underliga men underbara som händer med och i din kropp!
Grattis grattis! Vad roligt. Jag säger som fler andra POSTAFEN!!!!!! Receptfritt men självklart billigare på recept. Jag fick även utskrivet Lergigan Comp som även innehåller koffein. Man kan stilla illamåendet. Jag svimmade kanske en gång om dagen pga yrsel men jag spydde aldrig. Det går över typ efter v 12-14. Vecka 7-9 är värst. Usch jag blir nästan illamående bara jag tänker på det.
Ät ät ät…hela tiden. Det är det enda som hjälper så länge man inte har medicin. Jag gick upp 25 kg med första och 20 kg med andra så du har inget att oroa dig. Ingen slår en flodhäst som mig.
/dorro
Du är bara för skön, har skrattat så tårarna forsat… jag känner igen allt du skriver, det bästa är att det går över =) Min räddning blev mineralvatten och saltgurka… funkade klockrent. Jag hoppas att du snabbt hittar något som lättar illamåendet. Kram på dig.
Jättegrattis från mig!
Det är inget kul med illamåendet, men det kanske går över riktigt snart. Det gjorde det för mig 🙂
Men det händer massa saker med kroppen när man är gravid. Man blir helt förundrad.
Lycka till!
Viola
Men vad skoj! Grattis till er!