Att ha haft en lördag.

Här är lite bilder från gårdagens dop. Fina Linda här är en av mina äldsta vänner; vi gick i mellan- och högstadiet tillsammans och åkte buss till landsbygdsdiscotek och drack vin i skogen och pussade pojkar vi inte borde. Det finns nog ingen jag har hittat på så mycket skit med som tillsammans med henne; hon har varit med på de där ”första” av de flesta ögonblick som händer i den tiden av livet och sånt försvinner inte oavsett hur mycket man åldras eller flyttar ifrån. Och nu har hon alltså skaffat sig en Märtha och en man som ser lite ut som kungen och tillsammans har de flyttat in i ett hus med vita knutar i en ort ingen känt till sen innan, och ändå är hon fortfarande likadan – precis som jag hoppas att jag är.
Och efter dopet och en fantastisk trerätters och många skratt åkte vi vidare hem till mamma för ytterligare en middag och en chans att pusta ut lite i soffan.
Och nu är vi äntligen hemma igen och två sällskapssjuka flickor har blivit upphämtade från pensionatet, så nu väntar äkta salukitid i soffan och en stor skål med vadsomhelst som är salt och som får tiden att stanna.