I morse, på väg till bussen, hörde jag den för första gången i år. Våren. Det var flygande gäss och fågelsång och ljudet av grenar utan frost och asfalten var torr under fötterna och luften var inte köldvass att andas. Är det inte lustigt det där? Med sinnen? Hur man kan höra något eller känna doften av något och plötsligt förflytta sig bakåt i tiden. Den ivriga fågelsången och gryningsljuset kastade mig tillbaka till alla de somrar som barn då jag var på ridläger och gick upp tidiga mornar med de andra för att hämta min ponny från betet. Hur det var vindstilla och gräset var blött av dagg och hur grimskaften hängde tungt efter oss som svansar och gjorde mönster bland grässtråna. Hur de bara armarna knottrade sig lite av kylan tills solen hittade upp över kullen och träffade oss i nacken först. Hur hästarna stod betande med hovarna i dimma och låtsades inte höra att vi kom med våra havrehinkar och morötter och kalla fingertoppar som ville värma sig under en tjock ponnyman.
Men nu är det inte sommar, än. Och jag är inte sju längre och har inte röda pikétröjor och ridbyxor som ser ut som jeans, och jag håller inte ett tvinnat grimskaft i näven. Jag är trettio och preggo sitter på en buss och fryser fasligt om fötterna trots att jag har UGGs. Men ändå. Bara lite fågelsång och lite gryningsljus och en plusgrad eller två… Ja. Idag kunde man höra våren.
”Att knarka någons blogg”
Alltså tack för typ världens bästa blogg någonsin (och ändå så mötte jag min man via bloggvärlden). Jag läser dig till frukost och innan jag somnar, och helst ett par gånger om dagen om tid ges.
Grattis till preggomagen (som mamma blev jag själv lite gråtig i ögonen när jag läste nyheten) och lycka till!
Hälsningar från Östersund!!
Å jag vet precis känslan. Och torr asfalt, det känns heligt på något sätt när den varit dold under snön i fyra månader. Jag säger bara: kom nu våren!
Du skriver som poesi, ditt barndomsminne får min hud att knottras och jag blir otroligt känslomässig, minns mina egna mornar i hagen, stallet, värmen ifrån hästen, pirret i kroppen inför den gryende dagen och alla äventyr som man visst väntade på hästryggen…
Visst är våren på väg, idag börjar mars, nu går vi verklige åt rätt håll!
Kram
Jag såg våren igår!!!! 🙂 Vi har ju ännu massvis med snö här, men plötsligt såg jag en blöt fläck på trottoaren under lunchen 🙂 LYCKA!
Åååå, underbart! Jag LÄNGTAR såååå, efter att få höra våren i Finabo oxå….. 😀 Visst är gryningen en av de bästa stunderna på dagen??? Lugnet, ljuset, känslan av en ny dag…
Kraaam Carin
Åh, ridläger! Det var varje sommars höjdpunkt! Våra hästar sprang alltid iväg när de såg oss komma med våra grimskaft så vi fick tillbringa en stor del av morgonen med att jaga dem…
Åh vad du väckte mycket minne i mig nu när du skrev om tidiga sommarmornar när man hämtar sin lilla varma ponny i hagen. Ljuva tid! 🙂
Jag kommer från Blekinge och är van vid tidig vår men här utanfør Oslo dröjer det länge. Men jag kände den endå igår, den är på gång. Jag får bara vänta lite…
åh vad härligt! jag älskar när man känner sådär. Våra underbara sinnen 🙂
Ha en fin 1:a Mars! kram kram
Jag hörde och såg våren igår! Fåglarna kvittrade så högt, solen sken och det droppade sakta från taken.
Våren viskar…..jag är på väg, kommer snart!
Ha en underbar dag!
Gässen och flyttfåglarna är långt borta här men små skogsfåglar sjunger av hjärtats lust och det är vår känslor det !
Härliga vårljud, det är i alla fall en start inombords som säger att något bra är på väg.
Hugamejsan så jag längtar tills det blir takdropp och fågelsång.
Kram Stina
Var också hästtokig som liten och minns det så väl, ljuvligt. Ännu ljuvligare när du påminner en med dina fina ord!
Vi brukade alltid få åka traktor ut till hagen (stor ridlägeranläggning) och väl där satte vi träns på hästarna och red hem barbacka… omvänt på kvällen. Det var total lycka – två extra tillfällen på hästryggen!
Underbart!! Kan du skicka upp våren till mig också 🙂