Svåra Lena har tjatat så mycket om muffins hela dagen att när det äntligen blev lunch var jag tvungen att kasta mig till Espressohouse och köpa en grillad macka och en hallonmuffins. Det är svårslaget gott med deras saftiga jätteskapelser – innan jag blev gravid brukade jag klara mig gott på bara en sån till lunch. Men det var andra tider det. Nu är det ordentlig mat minst var tredje timme som gäller.
Det finns två saker som suger med att vara gravid. Det första är mögelost. Gud. Krämig, stark, stinkande, fantastisk mögelost! Som jag längtar! Jag är en riktig ostoman och kan klämma ett kilo dessertost utan att blinka och nu har denna passion fråntagits mig. Det är inte snällt. Min första osttallrik efter graviditet och amning kommer att bli legendarisk.
Det andra är att folk fullt och fast förlorar alla former av folkvett när de vet om att man är gravid. Helt plötsligt är det tydligen helt okey att komma fram och säga att man blivit tjock. Bara sådär. Som oj vad rund du har blivit i ansiktet, det syns verkligen! eller ja du måste ha gått upp några kilo, du är inte så skinny längre. Sen när blev det okey? Visst går jag upp i vikt, det är ganska oundvikligt, men bara för att jag är gravid innebär inte att jag är immun mot kommentarer. Man är ju inte van vid att kroppen förändras. Man vet om det, rent intellektuellt, att den kommer att förändras och att man kommer att gå upp i vikt. Absolut. Men det innebär inte att man inte är lite olustig i det eller att man inte får kämpa en aning med att vänja sig vid det. Och jag tvivlar på att någon av de här personerna skulle tycka det var okey att säga åt mig att jag börjar se rund ut om de inte visste att jag var gravid. Så hur blev det mer legitimt nu? Varför är det okey att det första man säger när man ser en gravid kvinna är oj vad rund du blivit i ansiktet? Samma sak med kvinnor som är längre gångna, hur kan man säga åh herregud vad stor du är! utan att ens blinka?
Hm. Berätta gärna. Var det samma sak för er? Eller har ni själva sagt sånt till folk som är gravida? Vad tänker man?
Ja, eller folk som dyker på och ska klappa och känna på magen i tid och otid. Kan vara bra att fråga först om det är okej. För mig var kommentarerna annars i stil med: men va, är du redan i 8e månaden. Det syns ju knappt på dig. Jag trodde att du var i 3e månaden eller nåt.
Inte kul att höra folk kommentera ens kropp. Speciellt inte som gravidhormonig 😉
Hej hej.
Jag har läst din blogg i några månader och föll pladaskt. 🙂 När jag var alldeles nygravid så kom jag in på din sida som vanligt på morgonen och upptäckte då att du var lika tidig som jag i min graviditet. KUL!!! Nu är jag dock några veckor före dig (12 veckor) men känner igen mig i det du skriver lik förbaskat. 🙂
Jag har inte gott upp så mycket i vikt. dock ser min mage rätt pluffsig ut men jag döljer väl med bra kläder. 🙂 alla vet om att jag är gravid. Eller ja dom flesta i min närhet. folk får gärna säga att jag blivit ”tjock” om magen. Men skulle dom ge sig på mina andra kroppsdelar skulle jag bli väldigt arg. Jag tycker att det känns ok att säga till någon eller om någon vill säga till mig att magen blivit stor. för det växer ju en bebis där i. såklart den är stor. Men som sagt om dom skulle säga att man blivit tjock i övrigt kan dom dra åt helvete.
Kul att följa en till som är lika gravid som jag. 🙂
Lycka till! KRAM!
En ganska nära släkting sa till mig när jag väntade sonen en kommentar som verkligen gjorde mig ledsen & jag fick kämpa för att inte börja störtböla. ”Ja nu är du ju fet”. Tack för den. Andra sa: ”Nä men du är ju inte så stor, det är ganska länge kvar va?”, då var jag i v.36. Jävligt jobbigt när man som gravid får kommentarer hela tiden om storlek på mage & övrig kropp. Finns det en regelbok om hur stor/liten man får vara här & där när man är gravid eller? Ja det är nog lika bra du vänjer dig & laddar upp med fina svar tillbaka. Tack för en väldigt underhållande blogg.
Gått*
Folk tar sig friheten att säga att man är stor och rund när man är gravid… Tyvär för ibland kan en kommentar om att man är stor som ett hus förfölja en.
Det där med ost. Jag älskar ost och måste erkänna att en av mina carvings var just mögelost. Och jag åt det hur mycket som helst under graviditeten…
Kram på dej vännen min
förresten en kommentar jag fick alldeles nyss utav den grinigaste ”gubben” på kontoret. När jag råkar slänga ut mig att jag är SUGEN på en bakelse. Bara sugen, jag äter alltså ingen bakelse. Då slänger idioten ut sig:
-Omä du äter ju för 4 personer!!!
För det första äter jag knappt för mig själv då jag mår illa av allt. Har ju fasiken inte gått upp i vikt mer än 2 ynka kilo. Och äter för 4, jo jag tackar ja, om 2 knäckemackor, en liten bit mat till lunch (10 tuggor max). och hemma lite middag. Är det mat för 4 personer så undrar jag hur mycket han äter för 100 pers?
Hahhahaha skönt att få ut min gravidilska. sorry! 🙂
Hej igen!
Först vill jag bara säga att det är skit m eran säljare och tack gode gud för ÅKe! =) Det kommer bli bra, fast det känns som skit.;)
Joo nog har man hört många varianter av kommentarer om gravida och till den gravida. Fan folk har inget innanför pannbenet ibland. Man borde svara tbx: – Jaa jag har nog gått upp litet av graviditeten som du ser, vilket är heeeelt normalt eftersom det växer en liten människa inom mig som behöver näring och växer så det knakar. Än du då? Är du också gravid eller är du bara rund ändå?? 😉
Undrar om det skulle bita litet, haha!
Njut av din muffins, den såg GOD ut =)
Hälsa SvåraLena också! Ha en fin tisdags eftermiddag rara du!
Krameli kram!
Förstår det sårar 🙁
men tror det är så folk förknippar graviditet, att man går upp i vikt, som ett slags bejakande av att du väntar barn.
Typ att de inte tänkt på det tidigare, men nu ser dom ju, du har lagt på dig…e du me? Typ som man ska göra när man e gravid…enligt deras bild.
Men jag har inget råd till dig tyvärr:( Försök att skaka av dig det, eller klatcha tillbaka med ngt i stil me: Visst e det klädsamt, å le stort och stolt! 🙂
Jag är ganska liten i kroppen, men har lagt på mig runt magen, ofta håller jag in den, men ibland glömmer man sig och under samma vecka hände följande:
Jag hade tagit en cigg på lunchen, en av ägarna kom förbi och fråga rakt ut om jag var gravid.
-men snälla sa jag, jag står ju här och röker.
-ja men är du säker? å pekade på magen.
-ja jag är säker..
Personen fortsätter.
-ja men man vet ju aldrig,är du riktigt säker?, å då brast det å jag sa rakt ut
-jag är bara småfet överlag, just runt magen, inget annat.
Jag skulle väl för fan inte röka om jag va gravid fattar du väl!
Några dagar senare, så stanne en annan mej här på jobbet..
-är du…hm…ja..ahh…hmm..och tittade menande i samförstånd på magen..
-eh hur menar du? sa jag.
-ja..ehh..är du…och så himlade hon me ögonen sådär i samförstånd igen.
Va ska man säga, folk e plumpa, å när dom blir dumma brukar jag tänka, han/hon mår absolut inte bra i sig själv..
Stor kram
Hej,
Jag har ju tyvärr inte varit gravid än ( mutter mutter) utan får ta på mig rollen som kommentator. Jag har sagt ”Hej tjockis” till VÄNNER som är gravida, när det syns, jag har absolut kommenterat stora respektive små magar. Dock utan ( i min värld) negativ ton. Senast i helgen sa jag till min vän som är preggo att ”Shit vad du blivit stor sen sist” och då syftade på magen.
Jag tycker faktiskt att de flesta som är gravida ( eller ska vi säga på tjocken 😉 ) är överdrivet känsliga. Man( jag) kommenterar en mage inte personen som bär den. Man kommenterar denna mage för att det växer liv i den, man bedömer storleken utfrån vad man sett tidigare och utifrån hur stor/liten man tror/ tycker en mage borde vara i en viss vecka. Det är inte dig som människa som bedöms, det är inget personligt utan kommentatorns ”objektiva” bedömning på en gravidmage. Nästa gång ni får en kommentar, skratta er så in i helvetes lyckliga! Att ni HAR en preggomage som kan kommenteras! Jag väntar på min och har gjort i 3 år….
Att säga att någon är fet, rund i huvudet, äter för fyra är givetvis bara klumpigt och elakt.
Men det är vänner som sagt detta till mig också och nej; jag kan inte hålla med. Man ÄR väldigt obekväm i sin nya kropp och det ÄR ett känsligt ämne – även om man vet om varför den förändras och att man har världens bästa anledning till det. Särskilt såhär i början när man inte har fått en preggomage ännu utan bara känner sig… obekväm. Kläderna stramar lite, magen är tarmsvullen, hormonerna gör en lättstött. Och att då ovanpå det få höra att ”ja du ser verkligen så stor ut som du känner dig” hjälper inte. Även om man är glad för sin graviditet. Jag var precis som du innan jag själv blev gravid och har säkert kommenterat preggomagar och sagt att de är stora eftersom jag inte förstått hur det känns för den som hör det. Jag har liksom tänkt att det hör till med att vara gravid 🙂 Men efter att själv ha upplevt det kommer jag aldrig någonsin mer kommentera en gravid kvinnas storlek och tycka att det är okey.
Fast jag tycker det ÄR skilllnad på att kommentera magen och inte hela kroppen, efter att det är en gravidmage, även om det inte är bebis hela vägen så är man ju svullen pga graviditet, och det ser ut olika på alla. Saken är ju den att när du är i vecka 24 och sedan vecka 26 så kan det ju vara stor skillnad på hur stor magen blivit. Kan inte förstå det negativa i att säga något om det, det är ju häftigt! Fatta att det växer ett barn där inne och att man kan se på utsidan hur det växer till sig. Det är det magkommentarerna handlar om. Och det är dem jag menar. Jag skulle aldrig kommentera någons rumpa, ansikte, armar, lår ( bröst skulle jag kunna, beroende på hur nära vi är,’och det är isf samma sak med dem- wow bebismat;-) ) eller mat intag.
Det som också blir väldigt intresant är att på samma sätt som gravid kvinnor blir upprörda av att det kommenteras och pratas om dem plötsligt verkar vara allmänt accepterat så förväntar sig den gravida att alla ska lyssna på dem, som om att krämpor och detaljer kring graviditeten är intressant för alla i dennes omgivning. Och efter att ungen är ute ska vi ju inte tala om, förlossningar, barnbajs, ammning, läckande bröst och hur mycket man sprack är tydligen något jag som icke nyförlöst mamma har skyldghet att lyssna på?
Jag som är barnlös ska inte behöva lyssna på det lika lite som en gravid kvinnas kropp ska omtalas, skulle jag vilja säga då.
vet inte vad det beror på men min gräns gick där att främmande människor kom och klappade på min mage o konstaterade att magen är stor ( som inte jag skulle ha märkt det då alla trodde vid 4:de mån att ja vänta på tvillingarna )! Jag klappade tillbaka och sade att jag har en bebis i magen men du tycks ha lite extra fett här kring din mage, log och gick bort. Hoppeligen kommer inte dom människorna nånsin klappa nån på mage efter detta….?
Sedan tog en massa helt främmande människorna upp följande :(efter att dom konstaterat att jag var gravid) att oj, läste i en tidning att den bebisen dog, och en släkting till mej förlorat sitt barn osv. va i helvete är det för sätt att komma och erkänna sina memoarer åt en främmande människa…?så i fortsättningen var jag beredd och sade till några att oj, ja minns också hur kompisens morbror dog i cancer, du kan också vara död om ett år man vet inte…vet att det är dumt att vara dum tillbaka MEN hade just haft alldeles för många dödsfall inom närkretsen så ja bara kunde inte hålla käften min. Nuförtiden är jag lam och tam och säger inte så ofta till 😀 Lärdomen är: vi är alla så olika oberoende vad!
Ansiktet endres pga hormoner ikke pga vekten. Typisk tegn på graviditet;-)
Når det er sagt så tar folk seg friheter overfor gravide…. Husker du Solsidan når folk skal fram og ta på magen hele tiden (typisk når man er høygravid), og hun drar på med en lang tale om at det bare er morkaken som ikkeer kommet ut?! Hysteriskt morsomt for alle som har vært gravide:-D
jodå, visst blir ens kropp plötsligt allas kropp – fritt kommenterande o ibland t o m rörande vid magen – do hate!
Hej!
Det du beskriver känns så igen. Lukterna som man inte tidigare känt var plågsamt, även att man är ”allas egendom” vad det gäller magstykningar och kommentarer i form av – När jag var gravid, bla bla bla… lustigt att vi alla upplever liknande saker och känslor!
Jag säger Njut av din graviditet – det går fort och som vanligt så minns man allt på ett annat sätt efter det att graviditeten är över och tiden har gått – då först så uppskattar man tiden!!!
Mys!
Må gott
Maliin
Folk kan verkligen bli fräck när dte kommer till kommentarer om ens kropp när man är gravid. Det där är bara början.. 😉 Jag blev ganska skämtad om flera ggr på jobbet också.. ex ”Åh, vad gott fika..men DU Tella behöver väl inte ta någon bulle..du har ju ätit tillräckligt..höhöhö” eller denna: ” Men det syns ju inte aaaaalls att du gått upp i vikt..eller vänta..jo..du har rätt feta överarmar *klämma klämma* och din rumpa är ganska bred..ja, du har nog lagt på dig 20 kg..”
thank you.
För alla andra var det jätteok att kommentera hur ICKESTOR jag blivit. Konstant.
För går man inte upp tillräckligt mycket i vikt så tycker tydligen allmänheten att man är ett dåligt preggo och hur ska det gå för bebisen i magen?! Och går man upp för mycket så är det samma sak.
Jag gick upp alldeles lagom, ca 12 kg. Det syntes att jag var gravid i slutet ja men inte en jättekula direkt.
Min jämngamla faster gick upp 14 kg och hon hade enorma bröst och en enorm kula..såg ut som att hon väntade ett helt fotbollslag.
Jag är nästan 180cm och hon når 165cm över marken.
Däri skillnaden.
Men sen fick jag en tjej som vägde 2870g och hon fick en som vägde 4910g..så kan det ju gå.
Min syster gick upp 28kg men slutade röka direkt hon fick reda på att hon väntade så kanske anledningen men det var liksom inte riktigt ok för mig att inte se ut som en elefant.
(nu såg hon inte ut som en elefant men aja..)(jo, faktiskt nästan..men hon är ju min syster.. ;P)
Men vänta du tills du fött, då kommer det helt plötsligt bli snack om huruvida du lyckas att gå ner alla kilon igen. VÄLDIGT viktigt för vissa, speciellt sådana som inte har ett tjo med det att göra.
Syrran har inte gått ned alla än medans jag gått ned alla mina och jag har inte gjort ngt annat än att amma, hon tränar och har gett ersättning från starten så kan ju vara därför. Men sen är vi olika. Det är vi ju alla människor men alla som kommenterar om ens vikt verkar inte vara med på det riktigt..nästa gång ngn säger att du är så stor kan du väl replikera tillbaka, detsamma!
Och jag saknar också ost!
Vet du, man får äta sådan som är pastöriserad, jag fann en i en samlingsbricka..knödde i mig allt och det var innan familjen fick reda på att jag väntade så de undrade lite över varför jag inte åt resten, jag som gillar ost så, men jag sa att det var ngt med magen som inte verkade tåla osten..vilket iofs var sant.. 😉
Men vad jag ser fram emot att äta ost, ost, OST i mängder när jag slutat amma!
Men herregud, gör folk verkligen så här?!
Det är en sak att säga att magen blivit stor NÄR det SYNS men inte innan, verkligen inte! Är som att säga till någon på viktväktarna, ”Du har lagt på dig sen sist va? Det syns iaf”.
Nej, du får hänga en skylt om halsen där det står att du år på tjocken men fan inte tjock för det!
Förresten så kan jag upplysa om att mögelostar är helt OK i Frankrike. Och alla vet vi vilka puddingar de är 😉
Vilken gravid kvinna har inte fått höra idiotiska kommentarer….
Jag hade en månad kvar tills sonens födelse då jag var på julbord med mitt dåvarande jobb. En relativt nyförlöst kollega, som dessutom inte hann bli så stor själv då hon födde förtidigt, utbrast då hon såg mig: -Vad är det här för jävla flodhäst som kommer! Och avslutade det hela med ett stort garv.
Den kvällen var humöret på topp för min del….
Det är inte roligt att höra att man blivit stort som ett hus. Att sen efter förlossningen få frågan om man inte tror det är ännu en bebis i magen, jag då blir man glad.
Först fick jag höra vad rund du blivit då! Sedan mot slutet av graviditeten fick jag höra men du är ju inte sååååå stor! Måste säga att jag inte gillade de att människor tycker att man är lite allmän egendom med sin mage liten som stor.
Lycka till!
För många år sen kommentarade jag mina föräldrars grannes gravidmage med: Oj vad stor du blivit! Jag hade inte sett henne och tyckte magen vad stor, men hon tog det helt fel och blev skitsur. Jag fick ju såklart be om ursäkt och har aldrig sagt så till någon igen 😉
Jag utgick från mig själv som inte hade brytt mig så mycket om någon sagt en sådan kommentar om jag var gravid. Vad jag tror nu iaf…
Vikt är ju alltid ett känsligt ämne rätt om man är gravid eller inte!
Jag har inte heller fattat varför det är ok att kommentera någon bara för att denne är gravid?? Ok att man kommenterar magen – och bara magen – det är ju trots allt i den som underverket växer och blir stor. Resten är off limits om man inte själv för det på tal – och tycker man att det är jobbigt för man det inte på tal! Har själv som Husfrun istället fått höra att jag är för liten – vilket inte alltid heller är kul eftersom man då utgår från att något är fel… När yngste sonen för första gången visades upp vid en allmän tillställning var vissa till och med förvånade över att se barnet – de hade inte ens upptäckt att jag var gravid….
Jag håller med dig Emma, jag tyckte också att det var jobbigt när folk kommenterade min viktuppgång och min matlust. Speciellt vid första barnet, där jag var helt chockat över tillståndet att jag tex. inte kunde längre se mina fötter när jag duschade. Jag kände mig bara klumpig och fjärrstyrd (säger man så) sedan när barnet äntligen började röra sig, blev det bättre, jag fattade då först på riktig vad som pågår.
Sedan tyckte jag att det var jobbigt när folk inte längre kollade på ansiktet däremot stirrade på mågen, jag kände mig inte tagen som person bara som ”en gebärmaskin” (vet inte heller om det finns det här ordet) Men Emma, det här klarar du!
Kanske ska man börja och stirra tillbaka på magen eller…
Det var ju trevligare när folk sa ”Vad fin du är!”, (även om det inte var lika vanligt om man säger så). 🙂
Efter att för hundrasjuttonde gången fått höra diverse tjock-kommentarer, så började jag kontra med: ”Ja, jag är iallafall gravid, vad kan du skylla på??” Funkade jämt… 😉
Jag blev mer irriterad på att alla var så himla bundisar med en. Folk som knappt pratat med mig förut på jobbet ville veta allt om magen, hur mycket jag gått upp i vikt, ev. namn o.s.v.
Två dagar efter förlossningen kläcker min morbror ur sig: är det säkert att det inte är en till där inne?
Jag blev såklart skitlefsen, men det är sånt han säger. Förmodligen för att han mår dåligt själv och har typ en gravidmage själv.
Ett annat tips är, skaffa ett ”magbälte” där det står ”don’t touch”!!!!
Kram
Tycker också det är märkligt att kasta ur sig vad som helst så där utan åtanke.
Och en sak till. Sen plötsligt blir det Ok att bara stega fram och klappa känna på magen. En kvinna på mitt jobb kom till och med fram och ville krama om mig bakifrån. Då röt jag i, jag sa att jag inte alls kände mig bekväm med att hon gjorde så. Dessutom var jag kvinnans chef!
Och en sak till. När magen blir mer stor blir det plötsligt ett hett samtalsämne vad för kön det finns där inne. Typisk pojkmage – sån hade den och den och den och den. Eller typisk tjejmage det hade den den och den och den och den.
Jag fick även en kommentar ”va trött du ser ut”. Och jag var trött just då men inte på grund av graviditeten. Blir det då Ok att bara fritt fram kommentera allt möjligt??
Det enda jag ville höra var: hur mår du? va fin du är!
Å Emma, jag kunde inte sagt det bättre själv… Är även jag gravid och går med precis samma tankar och reflektioner. Väldigt speciell situation det där med att ens kropp helt plötsligt är allmän egendom på något sätt. Blev helt chockad när jag var på semester i v 19 och vilt främmande människor på flygplanet kommenterade kulan på (visserligen sa de att den var fin men ändå). Hade liksom inte fattat att folk gjorde så…
Jag tycker det är jättemysigt att vara gravid och har hittills haft en mycket smidig graviditet och jag är självfallet supertacksam för att jag kunnat bli gravid etc. etc.
Det ÄR dock, precis som du säger, svårt att hänga med i allt som händer med kropp och knopp och det gör ju inte saken bättre att folk påpekar det man redan vet (och är lite nojig över), typ en kula som redan i v 16 var rätt så putig (”Men vad stooor du är, du kommer ju bli helt enooorm!!!”). (Eh, jo, tack, har redan ångest för hur min stackars rygg ska palla mot slutet) Och jag tycker faktiskt att man har rätt att bli lite störd över det. Känner mig dock lite kluven; jag blir less när folk kommenterar men samtidigt trött på mig själv för att jag bryr mig…
Well, det bästa är nog helt enkelt att försöka bry sig så lite som möjligt. Och förresten så struntar man i det mesta när man känner en liten skrutt böka runt där inne. 🙂
Ta hand om dig!
Mvh /Ida