Min man är bekymrad. Han frågar efter plastpåsar med nåt innehåll från Biltema, googlar saker som ”Small Engine Automatic Choke Installation” och har till och med börjat få tillbaka bekymmersrynkan – den som jag funderade på att Botoxa när vi först träffades. Och nu sitter han ute i garaget med verktygslådan och bekymmersrynkan och skruvar i små delar som ser ut som något från kalla kriget.
Orsaken? Klippon. Gräsklipparreliken. Hans ärkenemesis.
Tydligen går den ojämnt och nu ska han Ernst:a den. Hela familjen håller tummarna för att det här kommer att falla väl ut (och att han låter bli att löda sig i fingrarna den här gången). Vad jag gör? Åh, ni vet… Äter lösgodis och tittar på serier.
Nån form av arbetsfördelning måste vi ju ha här hemma.
love ya!
Du ser, snart börjar han nog med ett hus ändå.
Ps. Vad kul att du gillade blommorna!
Vettig karl det där, en klippo gör man sig inte av med hur som helst 😉
Lösgodis och serier lät ju inte helt fel. 😉
Tack snälla för rara kommentaren, roligt du gillade mina bilder.
Hmm det där syndromet känns väl igen, hoppas resultatet blir bra, som sagt bättre för husfriden:)
Kram Mrs G
Sött. Vi som precis har sålt vår klippo som gick som ett skott. Synd annars kunde ni fått adoptera den. 🙂 Tror det finns klippoforum på nätet…men det är kanske att ta i..
kram!
Länge leve Klippo &
Länge leve smågodis!
Frågar du min sambo så säger han släng skitet. *s* Antar det inte hjälpte byta knivblad?! Ring till Husqvarna i Höör och be att få prata med ngn på golvet som har jobbat med att bygga Klippo så kan du/han/ni nog få hjälp. 🙂
Annars får jag sätta sambon i heta stolen och pressa honom på all möjlig info som jag inte begriper mig på. *s*