Är det inte märkligt det där med hur smaken ändrar sig? Hur modet förändras och hur man liksom följer med utan att egentligen tänka på att man gör det, och hur man hittar egna vägar i det där och väljer saker som man själv tycker är snyggt. Som att jag nu är ganska glad för att sporta gummistövlar med klänningar, men att jag om ett eller två år kanske ser tillbaka och undrar vad i helvete jag höll på med egentligen. Tro mig, jag har en hel del såna moments – särskilt från nittiotalet. Med risk för att skämma ut mig själv fullständigt tänkte jag nu dela en del av dom med er:
* Det absolut första jag minns måste vara runt 1988-89 och jag gick i andra klass och det var sjukt hett med pufflugg. Det skulle vara en riktigt puffig sak med diadem bakom och med lite längre slingor på var sin sida. Jag minns kristallklart en tjej som hette Eva som fick till det där till fulländning; det krävdes ju en viss typ av fint, tunt hår och med min Ronja Rövardotter-kaluffs gick det sådär.
* Och sen kom snedluggen när jag var runt 12. Och då pratar vi inte bara den lilla snedluggen, utan den massiva versionen som snarare gick ut på att den stod rakt upp från huvudet som nåt ut Den Där Mary och sen liksom bara böjde sig lite högst upp. Horribelt? Ja. Om jag hade den? Absolut.
* På högstadiet gick man ju fullständigt bananas. Jag minns att jag började sminka mig genom att klippa ut steg-för-steg-guider på kvällsmakeup ur typ Frida och sen la ner nästan en timme på det varje dag innan jag gick till skolan. Jag såg ut som om jag var brännskadad. för tusan, men själv tyckte jag att jag var dunderhet. Till det sportade jag jeans som jag a) hade klippt sönder i innersömmen längst ner på insidan (bootcut fanns inte 1993) och b) hade klippt bort en tjock remsa i knähöjd på vardera ben på och istället sytt i färgglatt scarfstyg. Kom ihåg att jag bodde i en småstad. Have mercy.
* Sen kom grungen och jag slafsade runt i manschesterbyxor som såg ut som om man hade kastat dom på mig, en flanellskjorta knuten runt höfterna och en under-brösten-kort grön tröja med ett tryck föreställande ett par grodor som parade sig och den djuplodande texten true love. Japp.
* Sen kom en period när man skulle se ut som nån jäkla volontärarbetare och den under-brösten-korta tröjan byttes ut mot fotlånga kjolar från Indiska, stickade polotröjor som gick till knäna och långa dinglande halsband med träelefanter på.
* Partystassen då? Åh om ni bara visste. Jag har ju redan avhandlat lackbrallorna från JC men från samma ställe kom ju även de de neonfärgade jeansen. Minns ni dom? Nä? Jorå, de var från Crocker och var så neonfärgade att de borde framkallat anfall. Skitheta. Och sen hade vi ju perioden när man mer eller mindre skulle se ut som en prostie i lårkort klänning, over knees och höga stövlar. Inte för att jag vet vad som var värt; prostitutionslooken eller perioden när man införskaffade autentiska, oreanga vägarbetarbyxor (ja med reflex och allt) som man bar nedhasade på discon så att boxertrosornas översta rand syntes. Till det? Magtröja. Såklart.
* Och där emellan har vi alla de andra fula sakerna man envisats med att dras med i; batikmönster och buffaloskor (de hade jag dock aldrig, där gick min gräns) och adidaströjor (de med tre ränder på armarna) och de där hemska t-shirtarna som bytte färg när man tog på dom. Illrött hår, kolsvart hår, grönt hår. Rastaflätor med hjälp av löshår. Vita jeans och linne vid majbrasan vilket innebar att man var djupt nerfryst när man väl kom hem, Doc Martens ihop med hotpants. Knytblusar –
Ja.
Nu har ni fått några av mina värsta övertramp. Något ni känner igen? Hm? Till mitt försvar måste jag ändå säga att jag var förbaskat cool när jag växte upp – kanske ingen Carrie Bradshaw, men ändå. Man hängde ju med, liksom. Det är väl det som är det värsta.
haaha nog känner jag igen mig alltid, det skiljer sig inte så mycket från mig bortsett från att jag i sjuan kom in i en hip hop-period där det inte räckte att bara lyssna på musiken (vilket jag faktiskt göra fortfarande), nej jag skulle även se ut som en. Så med supervida hip hop-jeans, långa t-shirts och gympadojjor gick man runt och tyckte att man var såååå himla häftig eller nåt, det värsta var väl de gånger man blev tagen för att vara en kille genom att bli uppraggad på discot. haaha det skrattar man gott åt i dag. Jag får se det som att jag var nog ganska söt som kille. 🙂
Hoppas du får en härlig dag fina du!
Haha, jo jag minns så väl de där jeansen med ”tyg-knän” och tyg längs benen – jo faktiskt. Fast vi klippte upp dem på utsidan i stället.
Ojoj! Vilka minnen. 🙂 jag tror jag har en bild på ett par jeans med en insydd kil i. Av en slips.
Kornblå kajalpenna. Chockrosa halsduk. Det var tider det.
Kram!
Haha, du är nog inte direkt ensam. För min del (måste vara minst 10 år äldre än du) så tyckte man absolut att man hade stil på 90-talet. Som hysterisk frisör som åkte till London var o varannan vecka, vet jag inte om jag kan instämma nu. Och åttiotalet, HJÄLP, det var som ditt 90-tal. Bevare mig väl.
Ha en fin dag!
Vilken flashback jag fick nu… Ha ha ha! Ja herregud… Mycket har det varit… Framför allt fluffig lugg! 😀 Jag är ju dock några år äldre än dig, så jag befann mig nog siså där på gymnasienivå när luggen var som värst… 😉
Ha en toppendag! Kram Carin
Jag hade min egen stil 🙂 Körde med en Batman-sko (tygsko med batmanmärket på) och en seglarsko.. Varje dag en hel termin nästan.. Nu fattar jag inte varför, men lite stolt att jag fullföljde det! (hade grymt dåligt självförtroende)
Kom o tänka på USA-sockorna… Skulle vara så fin på skolavslutningen (mellanstadiet nån gång, skulle gissa 5:an) Vit farfarströja, vit- och rödrandiga snickarbyxor (shortsmodell) och vita USA-sockar.. Inte så snyggt på mig då jag hade typ tändstickor till ben då…
Jag skriver under på samtliga punkter 🙂 ha ha, en del grejor hade jag glömt eller kanske snarare förträngt 🙂
Jag brukar ofta fundera över när jag kommer titta tillbaka på stilen jag har nu och totalgarva åt den!
Ha en fin fin dag!
OM jag känner igen mig! Jag borde vara ett år yngre än du, och hade, eller åtminstone ville ha, samma stil som du skrev om. Träelefanterna! Dom hade jag glömt. Och de där supercoola Robyn-boxertrosorna från Lindex, med fet resår som bara måste synas! Och det där med vita jeansen till första maj.. jag var så smart att jag kombinerade dem med Skärgårdsdoktorn-tröjan!
Härligt – vilka minnen som kommer upp från ens egen coola uppväxt.. hihi
Kram Åsa
Åh älskade stilmissar i uppväxten, eller tvivelaktigt mode.. Orange uppklippta jeans,med matchande svart topp med matchande orange plastanka på,marwintröjor,förstora skor med lösa skosnören,fila,champion,byxor så vida att skorna inte syntes och den värsta,som ja vägrade KJOL MED BYXOR ..buhu..
Ha ha.. Jag är något äldre än du tror jag. Så min glanstid var under 80-talet.. men det var härliga tider det. Jag sa till min man för nån dag sedan att jag minns (för vi hörde gimme gimme gimme med narada michael walden på radion) hur jag stod med den här låten i bakgrunden under tiden jag stod och sminkade mig inför ett disco. Hur jag hade spelat in den från trackslistan tidigare under dagen. Hur jag hade suttit med bandspelaren och väntat in låtarna för att trycka ner Rec knappen. Jag minns än idag hur förbannad jag blev när kaj (kindvall) alltid började prata mitt i låten. Jaa.. vilka minnen !
Ååh trackslistan, spelade in massor med låtar därifrån på band. men det blev ju aldrig hela låtar just pga pratet… Undrar om de banden fortfarande ligger och skräpar nånstans?
Oj HJÄLP vad mycket jag känner igen! 🙂 tänk om man bloggat dagens outfit då?! Hujj! 🙂
Känner igen mig i oroväckande många av dina exempel… 😉
Ha ha ha :O) Jag minns allt! Så kul att läsa och minnas.
De där uppklippt jeansen som liksom skulle lägga sig ovanpå skorna :O) Snyggt! Gärna med en munktröja med e3tt hockylags logga på. Glassigt!
O party kläderna med de tajta jassbyxorna med magkort tröja OCH buffaloskorna. Jag hade två par :O)) YEEEEEEEEEEES!
Puff-luggen? been there, done that…
Sidenluggen á la Mary? jajamen!
hade även alldeles för STOR aqua limone tröja (fanns bara i herrstorlek..) och Palladium…
Tack för trippen ”down memory lane”..
Kram
Härliga människa vad du gör mig glad!!! Jag fick min första dotter 1988 och förfasar mig över kläderna på foto! Och glasögonen, håret har varit sig rätt likt, jag har självlockigt hår och ser ut som en mikrofon i för korta längder!! Blondering däremot, hemmagjord som fick håret att se ut som en risbuske!!!Det var härliga tider!!!m
Underbar klänning, måste bara få fråga vart du hittade den?
Åh tack, jag älskar den. Det är en by Ti Mo som jag köpte på http://www.vindakra.se – kan tänkas att de har några kvar.
Ja, hjälp vad man har haft många fula och konstiga kläder på sig genom åren… Finns många foton man helst vill gömma och glömma 😉
Underbart fint foto!
//Johanna
haha… underbar läsning. Och nu har du inspirerat mig till att rota fram lite gamla fotoalbum… här pratar vi då mestadels 80-tal, herregud vilket psyksjukt stilårtal… kanske visar i bloggen sen om jag vågar… ;o)
ha en fin dag! Kram!
Hahahaha, jag är inte så gammal men buffaloskorna kommer jag ihåg. Till detta skulle man ju ha trikå-byxkjolarna också. Fantastiskt snyggt, särskilt som jag var 170 redan på den tiden och smal som en sticka. Ännu roligare var det när jag som 13åring åkte och hälsade på en familj i england där medellängden låg på strax under 160 cm. Skorna skulle ju naturligtvis vara på även inne.. Kanske är det därifrån jag fått idéerna om att jag nog är ungefär störst och längst av alla tjejer i hela världen 😉
Roligt att du satt på pränt i stort sett alla trender som betats av i tonåren, gick självnerför memory lane med kollegorna på en lunch nyligen :). Så gott som alla är självupplevda så jag gissar att du är född runt -78 🙂 Jag skulle vilja addera ”bilbälte som skärp-accessoaren” (från en gammal bilbarnstol el dyl, med press-knapp och allt) det användes i samma sväng som vägverketbrallorna och var Überhett!
PS. Fick själv aldrig någon hyper colour t-shirt men hade lätt kunnat skära av mitt vänstra lillfinger för en… 😉 DS
Hahha oh yes, minns alltihopa.
Vi hade en period då vi sydde in revär i sidorna, av lakanstyg 😉 den du!
Å allt kommer tillbaka, el kanske inte riktigt allt, men just 80-talsmordet har jag lite extra svårt för
Kram
Nej GUD sån igenkänningsfaktor!! Jag skrattade så tårarna rann. Måste bara tillägga att sadly hade jag även Buffalo-skor….Oh joy.
Haha som jag skrattar!
jeg er jo ti år eldre enn deg, men man husker jo sine ulike perioder… Jeg hadde en runde med ”loppisfynding” hvilket blant annet innebar en lang grå frakk og kalsonger;-D
Og så var det jeans med stort hull bak, slik at man kunne se halve bakenden…hehe
Korte topper, magen bar ja, hotpants, nettingstrumper! usj…. ung og naiv?
HAHAHA! Jag skrattar ihjäl mig! Hög igenkänningsfaktor på nästan allt… 😉
Haha, buffaloskor kommer man ju ihåg såklart. Jag fick inte köpa ett par för mamma, så jag köpte nån form av fejkad variant. Tror jag bar dem två gånger, för egentligen tyckte jag ju att de var döfula, men jag ville ju så gärna hänga med i modet…
Åj, vilket gott skratt jag fick. Väldigt hög igenkänningsfaktor! Uppklippta jeans och magtröjor…det var länge sen man tänkte på dem 😉 Tack för en fin blogg!
Ååå Gud jag hade förträngt det mesta. Hahaha vilka jävla bilder jag fick nu. Usch så man såg ut. 😉
Ha ha, jag tror vi ar ungefar lika gamla (31 i ar) sa jag kanner igen mig val! Jag tror nog att jag gick igenom nastan allt som du skrev, forutom att jag aldrig fargade haret..Vaxte upp i Sverige, Malmo/Ystad men flyttade till England nar jag var 15 ar, kommer ihag hur modet var annorlunda har mot Sverige och att har fick vi ha skoluniform sa ganska annorlunda. Jattebra blogg forresten!
kram, alexandra
Diadem, snedlugg, sminket, uppklippta jeans, manchester och flanell, korta klänningar och höga stövlar.. Jag kommer ihåg det alltför väl 😀
Å jäklar vad jag skrattade för mig själv här hemma. Tror att vi måste vara lika gamla för allt stämmer verkligen in klockrent. Är också uppvuxen i en småstad, vet inte om det påverkade de eminenta klädkombinationerna som uppstod. Kommer ihåg grungeperioden, jag hade ett par roströda manchesterbyxor som jag matchade med en frottétröja i de härliga färgerna gult, svart och grönt *kräks litegrann*
Tack för en härlig blogg, har idag gått en dag över tiden och blir typ galen medan jag väntar på min lilla bebbe men dina roliga inlägg gör det hela lite lättare 🙂
Hahahaha!
Till att börja med är du så satans snygg i den vita klänningen, LOVE IT!
Sen kan jag meddela att jag känner igen mig i ALLT. Så när som hippie-kläderna.
Underbara 80-90 tal!
hahahaaa guud så jag känner igen mig.
Denna lugg, och denna tjej som alltid fick till luggen så jädrans bra. USA-sockor kommer jag ihåg.
Vi hade WCT byxor istoppade i usa-sockorna och reeboks skulle man ha… Självlysande WCT-byxor, Jiiiisus..
Skiiik Rosa.. Men shit vad snygg jag kände mig i det då 😛
haha.. ha det gott !
Ja jag känner igen det där dock bara som åskådare…Jag var en sån där torris som totalt struntade i både mode, smink, hänga på stan, disco och KILLAR? nej det var inte ens i närheten av mina intressen.
Minns en kille som var väldigt kär i mig (trodde han) som kom hem till mig med säkert 100 rosor i en stilig bukett. Fylld av förfäran inför den synen drämde jag igen dörren och gick upp på mitt rum. Min stackars mamma fick komma till undsättning och trösta killen som minsann inte gav upp så där lätt, men nog om det….
Mitt enda och stora intresse var mina hästar och att tävla i dressyr. Varje dag efter skolan så var det det som gällde och på helgerna var vi alltid iväg på tävlingar.
Sen efter det har jag väl skärpt till mig och intresserar mig lite mer för sånt där, åtminstonne 2 speciella killar och mode står högt i rang.
Kram Mrs G
HAHA! Jag minns också, även om jag är något yngre än dig. De där neonfärgade JC-jeansen minns jag tydligt, jag hade både orange och gröna (som jag matchade med nagellack i samma färg) och tyckte jag var skitsnygg! 😀
Hahaha, skrattar högt för mig själv här 😀 Känner igen mig i det mesta, hade förresten de orangea jeansen från Crocker matchat med diverse färgglada överdelar. Kanske därför jag är så rädd för färgglada kläder idag 😉
Oj, vilken STOR igenkänningsfaktor! De där jeansen med kilar (vi använde skinn)… Luggen som levde sitt eget hårsprayade liv, jag med mitt självlockiga hår fick inte till det så ofta med den där höga luggen. Vi drog även skärpet hårt, hårt högt upp i midjan, och så tröja/kofta/blus nedstoppad.. Oh my god! Vi kanske skulle utmana varandra och lägga ut bilder.. eller nej förresten.. 😉
Hej igen! ang din fråga om mitt väggord. Nej det är inte speciellt svårt att sätta dit (jag har övat på några väggord innan..)allt kommer i ett stycke, så med vattenpass och lite tålamod går det rätt smidigt.. kul att du titta in hos mig!
Haha OM jag minns!!! Skillnaden var nog att min fina magtröja pryddes av den mycket trevliga texten ”This bitch bites”.
Sen får vi inte glömma bort jazzbyxorna, filaskorna, nätlinnen, aqua limone tröjorna och adidas wct byxorna…
You just got to love the 90’s!!!
Hahahaha så roligt! Big-time-Flashbacks…
Pufflugg – check
Buffaloskor – check
Vida jeans med midjetröja – check
Storskjorta med löst hängande skärp – check
Istoppade mysbrallor i basketkängor – check
Tusen armband i neonfärger – check
Ja jösses vilken rolig läsning… Lovely helt enkelt.
Tack.
haha va roligt, kommer ihåg allt men jag tror att jag är som dig i ålder ungefär.
du har glömt en viktig detalj – BALL-tröjorna! I skolkortet från nian eller gymnasieettan står varenda människa och stirrar stint i kameran med sin coola BALL-tröja. Alltså de där grovrandiga i alla möjliga färger med stort tryck över bröstet. Sen hade alla tjejer gjort sin permanent hemma också och vi såg ut som upp-och-nervända V. Och jag hade inte börjat med linser heller, hade skitstora bågar med djungelmönster på. huha.
Hahahaha, ser jeg er ikke den eneste som kjenner seg igjen her… MEN, kan man be tynt og pent om et bilderas av ”någons fru” i disse forskjellige mote stadier?? Pretty please – with sugar on top?
Klem ELi
Ha ha ha tro mig – hade jag haft skulle jag lagt upp! Jag skäms inte 🙂 Ska kolla med min mamma om hon kan tänkas ha några.
Kram
i värsta fall brukar man kunna skrapa ihop en sån stass på myrorna eller liknande ;P
Haha, vad roligt! Och ja… det är faktiskt superkonstigt det här med mode… Innan leggings/stuprörsjeans blev ”heta” så svor jag för mig själv att jag ALDRIG skulle ta på mig nåt sånt, nu är det typ det jag alltid har på mig 😛 Helt mysko!
hahaha! jag var inte alls så dunderhet! jag såg på när alla andra var det och var mycket avis på ”inne”-tjejerna som hela tiden lyckades byta stil utan anledning och som hela tiden hade den där jag är hetast-här auran över sig! nä jag lånade kläder av min (nyss blivande trebarns)-morsa! ngt hängig stil sådär…hahaha, tur man kan skratta i efterhand! det är stor skillnad på preggo-fasion-klipp, för då tycker man att ååå vad fin jag var, för det är instämplat i hjärnan att efter förlossningen så skall all smärta förträngas och alla former av obehag över makens fotosessioner botas. för annars överlever inte människosläktet!!! japp så är det! och att ha ett par schyssta basketbollar där bak är behändigt då man ibland måste sysselsätta händerna med annat… än att hålla i bebbar, latten eller bloggkameran =) hehe
Haha… Sjukt bra sammanställning av modet! Kände igen nästan varenda grej! Dock saknade jag de gigantiska FILA-pjucken som jag hasade runt i någon gång 95-96. Till dessa giganter bar jag tajta svarta jeans. Snygg blogg!
Haaaahahahaa!!! Ja, jösses, jag tror nog att jag själv kan skriva under på nästan alla dom punkterna!! Faktiskt lite kul att få en liten ”flashback” här 😀
Visst tror man att det man klär sig i nu är nåt som ska hålla i sig för evigt, men näpp, det gör det ju såklart inte. Kommer ihåg när dom tajta stuprörsbyxorna kom tillbaka – nåt sånt skulle jag ALDRIG ta på mig. Skulle ju inte se klokt ut ju… Nåja…
Må så gott, du och magen! Gillar din blogg!
kram, Ann-Christine
Skulle gärna höra mer om de där t-shirtarna som ändrade färg! Är det nått jag missat eller? 😉 hehe. Kul blogg 🙂
Härligt att vi va flera med så dålig/bra smak =)
Underbart!!!!
Skrattar gott och känner igen mig själv i det mesta. 🙂
Vilken blogg du har och vilken förmåga att skriva och få allt att bli så där så man minst måste dra på munnen, även i sammanhang då man inte borde.
Hahaha! Jag tror jag dör 🙂 Känner igen på alla punkter utom den med de orange vägarbetsbyxorna hade jag dock aldrig. MEn oj som man sett ut! HErregud!
Hittade nyss hit o här stannar jag!
Puss!
Roligt att läsa och återuppleva 🙂 jag är visserligen född -88 så har inte sett allt när det begav sig, men fick ändå min beskärda del av det där modet 😛 magtröja, jazzbyxor, buffalos, och den största dunjacka du kunde hitta var vad man skulle ha, bland annat…jag hade turen att ha en äldre syster att låna dessa kläder av, förutom buffalos då (jag hade nån fejkvariant att halka runt i istället).
Håller med flera av dina läsare om att du skriver väldigt bra, kanske borde fundera på att göra en bok av det här 🙂 ? För tror säkert att fler med mig skulle kunna läsa dina texter flera gånger 🙂