Att ha lite… eh… skräp i bakluckan. Så att säga.

Till att börja med; det här blir ett inlägg utan bild. Det får ni ta. Jag tror nog snart att ni kommer förstå varför.

Tjejer… Har ni lagt på er lite … eh… ojämnt? När ni varit gravida? Låt oss säga såhär; albatrosstuttarna är numera vida överglänsade av denna massiva fettdepå som bildats på min bakdel. Tro mig; jag är beyond bootylicious. Och det är inte så mycket på det där vida, breda hållet utan står snarare rakt ut som två klotrunda kullar. Och det är liksom bara där. När jag går händer det att jag hajar till ibland vid åsynen av mig själv i skyltfönsterna i ögonvrån; det är liksom bara bröst och en jättemage och sen denna nyfunna badonkadonk! som kommer vandrande.

Hm. Inte för att jag klagar. Det är inte helt otrevligt, nej nej. Jag gillar det. Men jag är inte van vid att se ut som om jag kunde ta centerplatsen i vilken hiphopvideo som helst, om man nu säger så. Det tar lite tid att vänja sig. Och jag förstår att man ska lägga på sig depåer – men med tanke på de här pucklarna börjar jag undra om min son tror att han ska bli född in i ett u-land och att det vankas svält i minst ett år framåt och att jag ska vara hans personliga kamel. Jag kommer ju utan svårighet kunna sätta honom där bak när jag går, som nån slags schimpans.

Hursomhelst. Vad jag undrar över; är ni fler? Samlade ni mest på ett ställe eller blev ni mer sådär ljuvligt helrunda? Och hur länge kan man skylla på att man samlar vätska, egentligen? I fötterna och händerna och handlederna – absolut, men på arslet?

Inte så länge, va? Nä. Skulle nästan tro det.

27 kommentarer till “Att ha lite… eh… skräp i bakluckan. Så att säga.

  1. Du är ju för skön du!

    Jag gick upp 33 kg med min första p.g.a av vätska. Blev svullen från hår till tår.
    Två veckor efter förlossningen så hade jag gått ner 20 kg… så vätska kan man skylla på länge.:-) Kram Stina

  2. Du är för rolig Emma:)
    Jag har ju aldrig varit gravid och kommer aldrig att bli det heller.
    Enda stället jag samlat på mig nått enormt är just boobsen vid de två tillfällen som jag åt p-piller. OMG vilka tuttar jag fick…fick köpa 2 storlekar större BH.
    Skönt var det inte och jag antar att det blev lite som en ”näragraviditetshändelse”
    Jag är imponerad av stora mått över din ro inför de här kroppsliga förändringarna,
    mer än vad jag skulle mäktat med kan jag erkänna.
    Du är så fin och det bli bra med det där andra sen när han väl tittat ut!

    Kram Mrs G

  3. om man säger så här…2 och 3 graviditeten så gjorde den bakre världen sällskap. eftersom jag (inte planerat) blev gravid efter 11 mån så sa rumpan hej tidigt. sen är det inte överdrivet men jag trivdes bättre innan. visst, det är väl jämvikt fortfarande, jag står stabilt lixom… mannen klagar inte 🙂

    ha en bra dag!

  4. Jag kom på mig själv när jag tittade mig i spegeln och tänkte, ähh jag har just fött barn så det är helt ok att ha alla grav. kilon kvar. hmm döttern föddes för 3½ år sedan. Inte okej..så vätska kan du skylla på länge 😉

  5. Jag hade ingen vätska alls att skylla på, var knappt svullen om anklarna trots att jag gick upp 30 kg (!!!). Vägde runt 60 innan och vägde in dagen för förlossning på strax under 90 kg och det var ett jämnt fint lager späck vill jag lova och en mage som en medicinboll 🙂
    Men sen var det bara att amma så försvann allt, som om det aldrig funnits, jag brukade fundera en hel del kring vilket raketbränsle bröstmjölk måste vara om all energi bara försvann ut i den!

  6. Äh, kom på att jag måste berätta en anekdot om detta med att växa lite åt alla håll o kanter när man blir gravid. En kompis berättade att hon stått höggravid inför sin bästa killkompis och vevat med armarna och helt fascinerad berättat att hon minsann redan gått upp 25 kg men kunde konstatera att -DET SYNS JU INTE!!! Killkompisen hade kollat lite på henne och lett och stammat nåt som inte hördes…. Nu i efterhand när hon sett bilder på sig själv, garvar hon som bara den! Man vänjer sig rätt fort och det är ju rätt befriande att det inte syns för det gör det inte (enligt min kompis)

  7. Hihi, goa Emma. Du är inte ensam:)Mina bröst har blivit stora som meloner, till makens glädje dårå:)Riktigt svullen är jag oxå, över anklarna mest. Men det har allt satt sig lite här och där kilona. Låren, baken, armarna???. Men jag trivs, man har ju liksom en bra ursäkt, hihi.
    Ha en fin dag.
    Kram Kristina

  8. Nu ska vi se här….äldsta är 10,5 och den yngsta snart 9…..ja det är tätt…..som jag klagade på mammor som hade sina barn tätt innan jag fick det….fick lite äta upp den kommentaren

    Vattnet i kroppen förvandlas ju efter några år….visste du inte det?
    till fett 😉

  9. Det är ditt fel att jag sitter och skrattar högt rakt ut, så min chef tittar på mig och undrar ”Vad var det nu då?”
    Han kan ju inte se min vision jag fick av dig när du bar din son på rumpan… 😀
    Du är så rolig, och du förgyller min dag.

  10. Hihi, 10 liter är inget här:)Far min är galen och är nog uppe i några hundra liter nu.. Men dom får jag inte se skymten av för dom säljer han vidare..Så maken 10 liter är jag mer än nöjd med…
    Kramar

  11. Barn nr 1: Helrund. Med viss koncentration på ben och vader. Kände mig som: Flodhäst.
    Barn nr 2: Rumpa, höfter, bröst. Kände mig som: Kamel/kossa
    Både nr 1 och 2 är tjejer.
    Häpp!

  12. Jag gick upp mer än 30 kg unde rmin tvillinggraviditet. När jag vägde mer än min sambo ville jag inte väga mig mer! Från att ha varit en vältränad tjej på 62 kg som prommennerade långa prommenader med min labbe varje dag och styrketränade 4-5 ggr/vecka till att inte kunna gå alls så gick vikten snabbt uppåt och rumpan försvann…… Så njut av ditt sköna rump bolster, det gör iallafall mindre ont på sittbenen ;O)
    Jag hatade mina nya bomber från en e-kupa till en i kupa!!!! Kännde mig sjukt grotesk! Ok nog om det för jag blir bara illa tillmods. Men barnen kom ut och amning funkade inte som bantning för mig. O NO!! Jag blev ju sjukt hungrig av att amma. Jag dukade upp kuddarna i sängen och la till barnen och kunnde sitta där i en timma åt gången medans de mös och jag var en mänsklig napp. Efter en halvtimme eller så så kom hungern och min sambo fick fixa till mat till mig, oftas blev det stekta ägg på mackor :O) Alla kuddnarn funkade utmärkt som bord och jag kunda äta samtigt som dem.

    Jag fick kämpa lite för att bli av med mina kilo. Promenader med barnvagnen var the key :O) O självklart min älskade styrketräning som jag kunde börja med ca 6 mån efter snittet :O))

    Det blev visst ett långt inlägg. Men jag rycktes med bland alla minnen.

    Kram

  13. Sköna du! Bättre med vätska som försvinner när du fått. Än jag som gick upp 10-15 kilo per barn och gick aldrig ner dom. Jag kämpar än med dom sista 10 kilona:)! Men du kommer tappa vättskan så lugn. Du kommer bli super fin, vilken du är nu med.

    Vilken jätte fin bild på dig igår! Den klänningne och din jätte fina mage. Du är en skönhet tjejen!!!

    kram CC

  14. hm ja….anklarna försvann först och resten av kroppen följde tätt efter, fanns inte en tillstymmelse till midja kvar när något av barnen föddes men gick ner det mesta rätt fort – förutom läpparna….såg länge ut som en ”rytm n´blues” sångare till omgivningens nöje (har i vanliga fall liten mun)!:)

  15. Hahha va du e rolig!
    Usch stackare, lider lite med dig, det verkar ju lite olika det där med hur man går ner i vikt.
    Jag tror nog du kommer bli precis som innan när du har ammat, och du är ju supervacker som gravid oxå så det är en win win situation 🙂
    Kram på dig

    1. Ha ha men jag lider inte! Och jag är inte ett dugg orolig för om jag kommer gå ner det sen eller inte. Jag är mest imponerad över hur det kan sätta sig så strategiskt på ett visst ställe, och undrar om det var samma för er andra 🙂

      Kram

      1. Jamenjaha hahha, misstolka helt 😉 va skönt 🙂
        Ja, nä där kan jag inte hjälpa till, men jag hoppas få uppleva det en dag.

        Kramar

  16. HAHAHA….som du får mig att skratta, tur jag har ett eget rum på jobbet, annars hade kollegorna börjat undra.
    Jag gick från att var en nätt liten sak som vägde ca 58kg (1,72cm lång) till att väga ca 78kg (dvs +20kg). Jag fick för första gången i mitt liv TUTTAR, och GIGANTISK rumpa. Alla män på jobbet skojade och undrade om det verkligen bara var ETT barn jag skulle födda. Anklarna försvann helt under denna period. Amningen hjälpte inte mig att gå ner i vikt alls, det är nog olika för olika kvinnor. Än idag har jag kvar ca 10kg mer än innan barnen (min äldsta är 7 och yngsta 4). Det stora pluset för mig personligen är att tuttarna i varje fall är snyggare nu är innan (trots amning) och jag har fått två LJUVLIGA prinsessor i mitt liv….resten spelar ingen roll, det är ju inte så att jag planerar att gå ut och ragga (inte på ett tag i varje fall 😉 och då spelar dessa extra kilo mindre roll även om det ska bort, förr eller senare. Jag trivs med att vara en kurvig, sönderstressad småbarnsmamma ;-D
    Kram fina Emma
    P.S. Ursäkta den långa uppsatsen D.S

  17. Aaah dessa härliga graviditeter. Jo alla blir vi större under graviditeten, de flesta åtminstone om bröst o rumppa och just på dessa områden är det inte vätska, tyvärr. Men det bryr man sig inte om… så länge man är gravid! Plötsligt kommer babyn ut och bort försvinner magen som balanserade upp det hela. Men ingen fara för dessa extra kilon kommer att försvinna när du ammar, men (och lyssna noga nu alla) man måste amma länge. 3 månader hjälper inget alls. Först efter 4-5 månader börjar det rasa och då rasar det med fart och du kan äta mer än du gjorde som gravid 🙂 Goda nyheter alltså. Kom ihåg dock att när du slutar amma skall du börja äta normalt igen och de e de som är svårt. Mitt tips: Amma tills Leo får börja dricka vanlig mjölk alltså till 1 års ålder. Kan låta groteskt men är inget annat än naturligt. Lycka till 🙂

  18. Haha, passa på du! Sedan försvinner alltsammans och rumpan blir så platt att den går inåt (o nedåt…) Helt klart den kroppsdel som påverkas mest av graviditet (man hade ju kunnat gissa på magen annars men det tyckte inte jag var den största förändringen efteråt..)

    /Ylva

  19. Du är härlig du=) Själv gick jag upp mellan 20-25 kg alla tre graviditeter. Första barnet var jag en enda vattenfylld ballong.. vet precis hur det känns med ”plaskande” fötter.. dock drog jag på mig havandeskapsförgiftning oxå. Andra barnet var det mycket vätska men oxå mycket Dajm som gjorde sitt.. Tredje inte så mycket vatten , mer god mat tror jag.. Men iallafall mellan 20-25 kg alla ggr och jag gick ner allt utan att behöva anstränga mig alltför hårt. (Trots envisa röster som sa att det minsann skulle bli svårt nu efter tredje förlossningen eftersom jag var över trettio..) Pyttsan!
    Kram!

  20. Jag tror jag gick upp runt en 17 kg. Men på mig satte sig allt på magen. Jag såg ut som jag hade en gigantisk köttbulle på en i övrigt rätt smal kropp. Eller ja, sen var det det där med elefantfötterna. Herrejösses vad svullna mina fötter och anklar var på slutet! 🙂

  21. Graviditet 1 startade jag på 58 kg och gick upp 6, hade bara mage och gigantiska bröst, dock behöll jag min midja ,det såg ut som vanligt bakifrån med midja och rumpa. När jag började arbeta då lillan fyllt ett hade jag gått ner till 48 kg, åt mer än min man. Barn nr 2 startade jag på 52 kg och gick upp 11 kg mycket bröst och lår och rumpa och kinder…. Efter 8 månaders amning var jag nere på 50 kg. Senaste graviditeten var 18 år sedan och jag ligger nu på 53 kg, med plattare rumpa och fylligare bröst… Konstigt men man anpassar sig efter hur det blir… Jag var så hungrig, och är fortfarande som Skalman om jag inte får mat. m

  22. fy fan vad roligt du skriver. Jag skrattar högt på jobbet!
    Du verkar så otroligt skön och du bjuder på dig själv. Jag vet vad du pratar om att lägga på sig under graviditeten, det gjorde jag rejält! Normalt hade jag 38 i skostorlek och på slutet hade jag problem att få på mig sambons skor i stl. 42. inte så kul….
    Ha en bra dag!
    kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg