Att svara på frågor.

Jag har ju följt dina cravings lite då och då, är det något som består? Oboyen har jag förstått, men något annat som hållt i länge?

Hm. Jag har ju varit ganska flitig på att byta cravings tycker jag. Det enda som har varit konstant är nog mjölken/Oboyen, alla former av hårdost samt annan typ av kalciumkälla. Sen har jag ju sen jag började med järntabletterna varit konsekvent anti kött – jag har bara kunnat äta kyckling och fisk, men inga typer av fläsk- eller nötköttsrätter. Dock är jag över lag mest sugen på kolhydrater och kalcium.

Du skrev någonstans att det finns så mycket man inte berättar för blivande mödrar. Kan inte du skriva ut sånt man inte berättar?

Ha ha jooo, det kan bli ett eget inlägg nån gång.

Det var någon som frågade om din barndom i tidare frågestund, den önskar jag läsa om. Jag kanske missat det inlägget om du redan skrivit ett sådant så då får du gärna länka. Annars undrar jag vad du gått för utbildning och hur det var. Och om du har någon sida på nätet där man kan gotta sig i inredningsinspiration.

Det kommer ett inlägg om det nån gång när tiden är redo. Vad det gäller utbildning har jag bara gått gymnasiet – Media och informationslinjen gick jag då eftersom det var den linjen man fick skriva mest på. Det var jätteroligt, dock spenderade jag aningen för mycket tid med att fika, röka, tänka på pojkar och skriva dagbok och alldeles för lite tid med att plugga. Men det gick hyfsat bra ändå får man väl säga.
Min inredningsinspiration på nätet får jag främst från andra bloggare som Anna-Malin, Malenami, Trendenser, HoP, My shabby chic house, Min lilla veranda och Simplicity (och säkert några till som jag har för mycket placentahjärna för att komma ihåg).

Jag kom på en till! Ett ”önskeinlägg” om du har tid med sådana. Från foto till färdig bild. Lite hur du tänker när du ska fota något. Och sedan lite hur du redigerar. Det tycker jag vore jättekul, om du vill dela med dig förståss!

& Jag undrar också samma som ”Bella”. Lite om hur du tänker när du fotograferar och framför allt hur du redigerar bilderna.

Det här är en extremt svår fråga att svara på. När jag tar en bild så tänker jag inte. Alltså på allvar. Jag har alltid kameran på armlängds avstånd och sträcker jag mig bara efter den när jag ser något som blir liksom en bild i mitt huvud. Låter det flummigt? Det är det nog. Men jag bara känner med hjärtat när det är en bild, och då tar jag en.
Hur jag redigerar bilderna är helt beroende på vilken bild det är. Vilken känsla vill jag få fram? Hur bra är grundmaterialet i fråga om färg och ljus? Vad kan jag skära bort? Och så vidare.

Nåja, nu måste jag ju fråga lite också… Jo jag vet! Jag är student o vill gärna alltid piffa min vardag, med skumbad, med vin, med vackra detaljer hemma. Så min fråga är helt enkelt vad ditt bästa jag är lyxig-budget tips är?

Vad det gäller hemmet så är det helt klart att ta fram DIY-divan i dig själv 🙂 Gå på loppisar, rusta upp saker du tycker är fina – det behöver inte kosta mycket. Investera i ett riktigt lyxigt doftljus, typ Durance. De kostar runt 160 kronor men varar i en evighet och har inte alls den där plastiga lukten som man lätt får av de lite billigare ljusen. Sen måste jag ju påa för mina favoritprodukter igen – Isabella Smiths grejer är så jäklans vardagslyxiga att man inte får nog. Kan rekommendera denna och denna och även om de är snäppet dyrare än ICA-produkter är det såpass lite att jag nog kan kalla det lyxbudget med tanke på hur mycket lyx man får för pengarna. Snorbilliga viner är jag nog inte så bra på att rekommendera, men jag är själv Zinfandelfrälst. Mina favoritviner är helt klar Cline och Massaya (den senare är beställningsvara men såååå värd väntan).

Vet inte om jag missat det, men jag vet att din man lovade när ni gifte er att han skulle köra bilen (fniss). Har du körkort fast inte gillar att köra, eller har du helt enkelt inget körkort?

Jodå, jag har körkort. Jag är bara bekväm 🙂

Jag undrar MASSOR saker. Kanske lite extra mycket hur du ”vågar” blogga så öppet med bilder på dig, din familj och ditt hela namn. Känner du dig någonsin ”exponerad”? Jag kan liksom bli lite nojjig när jag går på stan eller möter en massa nya människor. Om någon läser bloggen blir det ju så konstigt på något sätt. Förstår du hur jag menar?

&

Ja jag undrar nog samma som doktor Molly skrev. Om det inte är skrämmande att exponera sig så?

Både ja och nej. Visst kan jag bli nojig ibland om jag sätter mig ner och verkligen tänker på att ooooj det är såhäääär många som ”vet” vem jag är nu men oftast tänker man ju inte så. Jag skriver bara och besökarantalet är så diffust och svårt att ta på att det inte riktigt går in. Skulle man samla alla er på ett ställe och ställa mig framför så hade jag förmodligen fått dåndimpen, men tack och lov är psyket så skyddat att jag inte tar in det så 🙂 Och sen känner jag väl också att jag inte exponerar mig själv mer än många andra och bara för att jag är personlig så innebär det inte att jag är privat. Det finns ju sidor och nyanser av mig som bara de som ”känner mig på riktigt” vet om, precis som det finns av er. Sen upplever jag inte mig själv som så provocerande att jag behöver vara rädd för att ni ska kasta ägg på mig om ni ser mig ute, hoppas inte det iallafall, och jag hoppas och tror att de som läser mig är så vettiga att de förstår att jag är en person och inte en turistattraktion som man kan söka upp hursomhelst och lägga beslag på. Jag har ju gränser och integritet som alla andra; att jag väljer att dela med mig av mycket innebär ju inte att man som läsare automatiskt har tillgång till hela mig. Visst kan man säkert sätta sig ner och lägga lite tid på att ta reda på exakt var jag bor men där tror jag ändå att den där integriteten kommer in som finns hos alla människor; att man ändå förstår gränsen mellan vad som är okej och inte. Hittills har det iallafall inte varit några problem.

Och vad det gäller att bli igenkänd och sådär… Jo, det känns konstigt. För jag är ju bara jag och jag förstår inte alls varför det ska bli ståhej runt det där *s* Det känns lite pinsamt ibland, men bara för min egen del. Jag tycker att det är jätteroligt när man tar kontakt med mig ute och berättar att man läser min blogg, jag kan bara bli lite sådär äsch-jag-rodnar-och-skrapar-med-foten för att jag själv inte tycker att det är något speciellt.

Sen undrar jag oxå vad som fick dig att börja blogga? Och sist men inte minst funderar du på att dra ihop en ny blogg träff? Missade ju tyvärr din förra då vi åkte på semester.

Det var faktiskt chefredaktören för Nöjesnytt som frågade om jag inte kunde tänka mig att börja blogga på deras sida, eftersom de precis gjort om hemsidan och ville ha den lite levande. Eftersom jag har skrivit plojgrejer för dom till och från i flera år och dessutom tycker att Mats är en hyvens kille så kände jag att det kunde vara en rolig grej. Sen saknade jag ett ställe att få ut alla ord på och hade bara testat det där med att blogga i väldigt liten skala innan via en hundblogg. Bloggträff? Det kommer alldeles säkert fler!

Hur gör du med dina olivträd… överlever de inomhus hela vintern… i fjol renoverade jag mitt hus och om sanningen ska fram var det kallt hela tiden och trädet trivdes bra… nu är det inte så kallt mer och jag vill verkligen att det ska överleva vintern… så ngra tips???

Mina klarar vintern utmärkt förmodligen av den anledningen du nämnde – vi har det ganska kallt. Det blir så i ett gammalt 1800-talshus. Kallt och ljust och inte för mycket vatten så står dom sig finfint.
Hur ser föräldraledigheten ut för er? Ska ni dela på det eller tar du ut det mesta? &
Jag har blivit nyfiken på hur ni tænkt gøra med førældrarledigeheten? Jag førstår att det ska vara vældigt krångligt med alla papper till førsækringskassan och hur man ska bæra sig åt før att få ut så mycket pengar som møjligt. Vem som ska ta ledigt længst och nær osv. Har ni blivit kloka på hur ni ska gøra?

Alltså… Den där föräldraledigheten… Tillslut slutade jag att försöka förstå och ringde bara till dom och sa ”jag behöver bara få reda på hur många dagar jag kan vara ledig med hur mycket betalt – punkt” och när jag äntligen fick de två summorna så var det bara att tjoffa in ledigheten. Vi kommer att göra så att jag är hemma första året eftersom det känns mest naturligt för oss. Ekonomiskt gör det ingen skillnad alls om det är jag eller mannen som är hemma, men tiden känns rätt för mig och det är något jag vill och han håller med. Sen när Leo är lite större får mannen vara hemma så länge han känner att han vill.

Nu blir jag lite orolig….äter du kladdkaka varje dag?…..hur ska du kunna sluta med det sedan

Nej inte varje dag, bara… eh… ganska ofta. Jag har aldrig varit sugen på kladdkaka innan graviditeten så jag tror nog att jag ska klara av att tända av efter graviditeten också 🙂

Ska försöka mig på en fråga som inte väcker så mycke rabalder denna gång:P Jo om jag minns o läst rätt så skrev du nångång att du hade typ 7 brudklänningar innan du kände det var rätt!? vad hände med de som förblev oanvända? Eller var det sju prövade?

Nope, jag köpte sju. Crazy. (Men de kostade inte 25 tusen styck så få inte för er nåt sånt nu *s*). Jag har sålt två, gett bort två och har resten kvar här hemma.

Perfekt! Jag har ju precis läst igenom din blogg och upptäckt att det finns en del saker jag funderar på. Som hur det gått med grannarna och deras byggnad. Vattenläckan i vardagsrummet, fick ni ordning på allt kring den?
Men något som jag är väldigt nyfiken på är, VAD skrev Scout V. till dig för att fånga ditt intresse? Vi har ju fått läsa vad du skrev och vad du sökte, men jag antar att det fanns fler som skrev till dig, men något måste jag fått detta brev att stå ut lite extra. Om du vill dela med dig såklart, det behöver man ju inte

Vattenläckan är ju en juridisk process som är i full gång, så det kommer inte hända så mycket på kanske ett eller två år. Det tar ju så lång tid för saker att tas upp ens för prövning. Tills dess så lagar vi den själva såklart så att den inte står och fortsätter att läcka. Grannarnas byggnad för vi en diskussion om och hoppas kunna lösa på fredlig väg så att säga. Och Scout Valiant? Han skrev inte ett skit till mig *s* Jag fick truga igång en konversation, den fåordige mannen gör inga romaner om vi säger så 🙂

Vad fick dig att börja blogga, vad hade du för förväntningar på att blogga(om några) och hur tycker du att det är hittills? Vad är liksom det bästa med det? Vad driver dig att fortsätta?

Varför jag började kan du läsa ovan. Mina förväntningar? Hm. Att det fortsatt ska vara en plats jag trivs på med läsare som sprider fantastisk stämning. Det absolut bästa är de nya vänner jag har hittat och som jag aldrig någonsin skulle ha mött om det inte vore för den här sidan – det är fantastiskt. Att hitta vänner, såna man verkligen tycker om, i vuxen ålder är inte det mest okomplicerade. Vad som driver mig att fortsätta är att jag behöver en plattform för att få utlopp för allt det där kreativa. Plus att jag tror att det kommer att vara ett utmärkt ”jobbsubstitut” när jag är mammaledig – alltså ett ställe att ha vuxen kontakt och få utlopp för diverse saker på.

Jag har fastnat för din blogg och tycker den är toppen. Pillar själv lite med en matblogg och tycker det tar rätt mkt tid. Men jag bloggar inte på nåt vis lika mkt som du gör. Min undran är därför, hur mkt tid lägger du ner på bloggen per dag? Och får du nåt för det (alltså ekonomiskt)?

Jag tror att en sak man måste veta om mig är att jag gör ingenting halvdant. Om jag ska göra något – då går jag in i det till 100 %. Alltså ser jag på den här bloggen som ett jobb (för mig är ”jobb” ett positivt laddat ord – tro inget annat) jag har ett ansvar för den och jag lägger ner en ofantlig massa tid. Innan jag själv började blogga kunde jag inte föreställa mig hur mycket tid de frekventa bloggarna faktiskt lägger ner på sina sajter. Själva skrivandet tar inte särskilt lång tid, inte fotograferandet heller för den delen. Ett lite längre inlägg som det om att veta varför man gör saker som jag skrev i morse tar väl cirka tjugo minuter att knåpa ihop. Det är allt det andra runtomkring som tar tid – planerandet, tänkandet runt bloggen (vad kan man skriva om, kan jag ta upp det här, oh detta var roligt!, alla mail, alla frågor och så vidare). Så jag skulle väl säga att jag lever med bloggen 24/7, men rent hands on med inlägg landar det väl på 1-2 timmar på en dag. Och nej, det är ingen som betalar mig för det.

Hur ser det ut i er trädgård; om du är trädgårdsintresserad och hur ni planerar/planerat i trädgården?

Just nu ser det för jäkligt ut eftersom jag är alldeles för gravid för att krypa omkring där ute och slita upp ogräs *s* Men jag tycker att det är jätteroligt att hålla på med trädgården, fast planera kan jag nog inte säga att jag gör. Jag planterade som en tok i våras men minns aldrig vad jag har planterat eller var 🙂

Phuuu, som vanligt blev detta ett monsterinlägg! Hoppas att ni alla fick svar på de frågor ni hade. Och hörreni; tack för att ni läser. Bäst är ni.