Att föda barn, del 1.

Okej, nu ska jag försöka ta tag i den där förlossningsberättelsen. Eftersom jag har en väldigt amningsglad silkesapa just nu så kommer jag dela upp den i mindre delar, annars finns det inte en chans att jag hinner skriva den. Eftersom ni redan läst en del om hur vattnet gick, att jag av någon anledning absolut inte ville ha en manlig gynekolog med hästsvans och att jag åkte hem för att invänta kraftigare värkar börjar vi direkt när jag är hemma och bestämmer mig för att åka in till BB igen.

Jag lyckades bannemig somna hemma, trots värkar var fjärde minut. Det är något med mig och sömn som sagt – jag har aldrig problem att somna och när jag väl gör det är jag sen däckad som en gammal alkis. Så var det nu också. Jag fick sova i ungefär två timmar till ungefär midnatt innan värkarna var så kraftiga att jag faktiskt vaknade och fick hasa mig upp. Eftersom jag var förstföderska och hade sett för mycket Förlossningskliniken var jag mest rädd för att jag skulle föda barn i badkaret (yeah right såhär i efterhand) så jag bestämde mig för att ringa BB och kolla om jag kunde få komma in trots att det fortfarande var helt uthärdligt att vara hemma.

Sur gammal receptionist: Kvinnokliniken.
Jag: Hej hej! Jag tänkte föda barn.
Sur gammal receptionist: Jaha?
Jag: Ja, alltså, jag tänkte komma in nu. Om det är okej.
Sur gammal receptionist: Nu?
Jag: Ja?
Sur gammal receptionist: Vi har fullt.

Fullt?! Hur i helvete kan de ha fullt i Lund?! Jag fattade ingenting. Det här fanns inte alls med i min planering; inte en enda gång hade jag tänkt tanken att det kunde vara fullt när jag skulle komma in och leverera underverk. Det var ju ingen barack jag skulle föda i – Lund är ju ett jättestort sjukhus.

Jag: Fullt?! Men det kan ni ju inte ha?
Sur gammal receptionist: Jo. Men vänta lite… hon började bläddra bland papper… där kan finnas ett rum. Ska se om vi kan städa undan det.
Jag: Städa undan?!

Här såg jag för mig själv hur det gick in folk i rummet och spolade av det efter världens slaskigaste förlossning och jag började få smått panik.

Sur gammal receptionist: Mmmm… Kanske kan vi städa undan ett rum som precis är ledigt.
Jag: Städa undan? Alltså… Menar du typ spola av eller?
Sur gammal receptionist: …?
Jag: Jaha. Ja ja. Men om det finns plats så vill jag komma.
Sur gammal receptionist: Du säger det. Klarar du inte av att vara hemma längre?

Den frågan HATAR jag. Vadå klarar av? Klart jag klarar av det om man måste. Men det är inte efterkrigstider längre och jag kan inte för mitt liv begripa varför man ska ”klara av” saker när det finns hjälp att få. Har man feber tar man febernedsättande även om man ”klarar av” att vara utan. Trams.

Jag: Klarar av och klarar av. Jag skulle väl klara av att föda på åkern här ute om jag var tvungen.
Sur gammal receptionist: Jaså det tror du?
Jag: ?
Sur gammal receptionist:
Jaha, jaja. Men kom in då.

Och så kom det sig att det fanns plats i Lund ändå, så jag ringde Nelly som inte kunnat somna av nervositet och sen gav vi oss av till kvinnokliniken.

Och i nästa del kommer ni få höra allt om den danska läkaren som jag inte förstod, hur petidin och pizza inte riktigt gifter sig och (om vi hinner) hur jag har avancerade konspirationsteorier om lustgas.

49 kommentarer till “Att föda barn, del 1.

  1. meeen herreguud anmäl tanten!! vad arg o ledsen man blir när man läser det!! 🙁 Min första förlossning var hemsk hemskt hemsk o jag går nu hos kurator för att faktiskt våga pluppa ut den som ligger o gror i min mage! ja pluppa ut för det är ju så himla lätt andra gången när man lämnat öppen väg som dom säger,jag känner mig inte det minsta öppen..puh

  2. Undrar om det var samma som svara när jag ringde för snart 10 år sedan.. Hon trodde jag fått maginfluensa för jag spydde så fort jag åt typ… och hade sammandragningar (värkar?)

  3. Men hallå så får man väl inte göra? Skriva och sen lämna oss väntande. Eller okej det får man när man har en silkesapa som är ständigt hungrig. Ser fram emot att läsa om dansken.

  4. Jag är spänd på att höra om dina teorier angående lustgasen 🙂 Själv jobbar jag på ett av de företag som tillverkar den. Är på övertid med bebis nr 3 och ser fram mot att få testa den igen. Det är ju inte så att vi har fri tillgång till att snusa gas om dagarna 🙂

  5. Spännande!! Jag pratade också med en sådan där surpuppa vid min första förlossning – och det slutade med att jag nästan födde hemma på toan…Fler charmkurser för barnmorskor 🙂

  6. Du skriver så fantastiskt bra. Sånt nöje att få följa med på din resa.
    Nu längtar jag efter att få läsa fortsättningen.
    Kram Jinni

    Ett jättestort PS. Snälla alla, jag vet att man inte ska be om saker i andra personers bloggar men ni kan hjälpa mig få uppleva mitt livs dröm. Rösta på mitt bidrag till Fjällräven Polar 2012 så gör ni mig lyckligast i världen! Kram Kram
    http://www.fjallraven.se/friluftsliv/polar/tavling/tavlingsbidrag/bidrag/?uid=707

  7. Hej,

    ser med spänning fram emot fortsättningen…..och du håller du inte med om att kategorin sura gamla receptionister borde tas bort ur systemet?

    Kram Elisabeth

  8. Åh – jag blir tokig på sådant där! När mitt vatten gick när vi väntade vår 2:a så ringde jag och sade att jag nog måste komma in på en gång.

    Fick som svar att ”Näej, det brukar inte gå så fort”. Svarade att jo – det var dags att komma in NU, för värkarna kom ganska tätt.

    ”Nåja, kom då om du inte tycker du kan vänta” fick jag som nådigt svar. Ganska exakt 40 minuter efter jag lade på föddes vår son – och då tänkte jag på vad jag skulle gjort om jag inte stått på mig och åkt in. Det skulle blivit förlossning i bilen banne mig, jag hann ju knappt få av mig brallorna!
    Det underliga är ju, att barnen måste ut och varje barnmorska vet om detta – varför försöka förhala det in i det längsta? Det är väl inte så där jätteofta man vill komma in bara för att provligga sängen och njuta av avdelningens kaffe..?

    Hå hum, nu blev jag lite uppretad här en så där 7 år retroaktivt. 😀

  9. Haha. Jag håller med om att dom där tanterna låter bra sura och ovilliga att få in en till förlossningen (det låter likadant här i Göteborg).

    Kan ju också säga att jag försökte lätta upp stämningen när narkosläkaren kom för att lägga min EDA genom att säga att ”Jag har hört att blivande mammor blir förälskade i sina narkosläkare för att dom kommer med smärtlindring (the real shit).” Men alla i rummet bara skrattade och jag fattade att dom missförstod mig (och narkosläkaren var en riktigt sur typ med noll humor). Var för hög på lustgas att jag inte orkade förklara att jag bara menade ”att jag har hört” inte att jag var förälskad. Sen när allt var klart och det var dags för barnmorskorna (alla tre) att ta fram syskrinet så satt dom och garvade över vad jag hade sagt. 🙂

  10. Åh, nej – det där är min mardröm, att man ska stöta på någon som säger att det är fullt och att man inte får komma in (men dagen före julafton, när min bebis är beräknad, då vill väl folk ändå inte föda barn? Visst?).

  11. HAHAHA ”jasså det tror du” Tänka sig att dom är lika bittra i Lund som i stockholm. Bra att du stog på dig, När jag var förstföderska 20 år gammal var inte jag lika kaxig. 10 hela centimeter öppen (efter drygt 2 dygns oregelbundet värkarbete hemma) var jag när jag väl fick komma in.

  12. VARFÖR träffar man så många hårda och okänsliga barnmoskor på förlossningen?? Jag träffade en som tyckte att jag minsann kunde ta på de blå tossorna över skorna själv när jag kom in och inte vara så gnällig…sen visade det sig att jag var helt redo att föda om man säger så…
    Ser fram emot fortsättningen:-)

  13. Åh va spännande att höra vad du tyckte om lustgasen. Jag födde min lilla prins 1 sept och lustgasen blev min bästa vän. Klarade mig faktiskt på bara lustgas, men det beror nog mest på en extrem sprutskräck… (blev sydd på operation efter förlossningen och fick då ryggbedövning, surt när jag hade klarat mig utan under hela förlossningen…)
    Tack för att du delar med dig och skriver så otroligt underhållande! Riktigt kul att följa din blogg då det bara skiljer några veckor mellan våra prinsar 🙂

  14. Men vilken idiot! Fel jobb helt och hållet för den bittertanten! Såntdär ska man ju inte behöva höra när man ska in och göra livets stora mirakel för första gången!

    Shit vilken panik man hade fått om man fick höra att ”det är fullt” när man ska in och föda barn!! Herreguuud!
    Nej nu blev jag rädd, kan det verkligen bli fullt? Här i uppsala lär vi ju ha ett gigantiskt BB… Jaja, man kan ju alltid föda i korridoren om det nu inte finns en säng, bara man får en barnmorska i närheten!

    Vilken spänning! Fortsättning följer…

    Åå du underbara människa! Tack på förhand för denna berättelse!

    KRAM!

  15. Ja jösses. Tänk att det ska få vara en sån kamp att få komma in och föda barn. Man har ju liksom nog med annat och ska inte behöva inte argumentera för hur jobbigt det är. När jag födde, mitt i sommaren, hade vi sådan tur att det bara var två stycken som födde samma dag. Det var rena rama lyx-förlossningen. Ständig bevakning och uppe på BB fick vi eget rum och blev så otroligt väl omhändertagna. Jag tänker tillbaka på den tiden med sådan värme. Vi stannade kvar i tre nätter och avverkade hela tjocka släkten med besök i kubik så när vi väl åkte hem kunde vi faktiskt var hemma i lugn och ro utan att folk flåsade oss i nacken. Det fanns tydligen inget alternativ att vänta någon vecka för att se bebisen…

    Hur har det gått för er – har ni mycket folk som vill komma hela tiden? Det kan vara ganska påfrestande sådär i början – man sitter mest och ammar, lämnar helst bara bebis till pappa en liten stund innan man får cravings igen och känslorna åker bergochdalbana. Efter två veckor ungefär mådde jag mycket bättre och då suktade man efter sällskap, helst hela tiden 🙂

    Ha en fin fredag!
    Kram.

  16. uschiamej sicken otäcking i telefonen!!!!

    Ser fram emot Del 2 även om det viktigaste just nu är att Silkesapan får PRECIS som han vill !!! Tids nog får vi ta del av berättelsen, det vet jag!!

    KRAM!!

  17. Alltså, du skriver så otroligt bra (ja, jag säger det igen) så jag tappar andan.
    Nu måste jag få höra fortsättningen, hoppas lilla silkesapan sover sött en stund så mamma hinner blogga lite 🙂 och stilla vår nyfikenhet.

    Anna

  18. Lol 😀
    Vad kul att får läsa om allt!

    Du, jag tål INTE lustgas – jag kräks som en gris av det och blir allmänt illa till mods.
    Så till barn nr två avstod jag helt från lustgas, trots barnmorskornas tjat, och hela förlossningen blev bättre trots att jag inte hann få epidural.

    Kram Mia

  19. Sådär fungerar samhället i stort idag, man ifrågasätts iför allt man ska ta sig för, olika beslut ska fattas och ofta läggs ord i munnen på en för att man ska ge det svar som förväntas.
    Själv besökte jag banken IRL häromveckan, dit känner man sig ju inte direkt välkommen längre…för att inte tala om posten…snart kanske man ska föda barn på lagret på ICA MAXI vem vet? Den som lever får se.

    Ha en fin fredag och njut av lille Leo i kombination med solen. Härligt!

    Ps. Vet du förresten att det finns små barnböcker som handlar om en liten kille som heter Leo? det har ag minsann sett i en bokaffär här i stan.

    Kram Mrs G

  20. Näe, vilket trist bemötande! En släng av fel person på fel plats känns det som!
    Skönt att du fick komma in ändå, hade varit lite halvjobbigt att föda barn medan du bankade på porten kanske 😉

    Till skillnad ifrån många som tycker att sjukvården är ungefär sådär mest hela tiden, måste jag säga att jag inte alls håller med. Vi har haft ganska mycket sjukvårdskontakter och de allra flesta är hur fina som helst tycker jag, speciellt de som arbetar med barn. Och US i Lund har en särskild plats i himlen, och i mitt hjärta, för där lagade de min nyfödda dotters trasiga hjärta. Hjältedåd på hög nivå ♥

  21. Åh, du är så underbar!!!! Jag sitter här med kaffe och uppdaterar mig om tuttvisningen och förlossningsberättelsen, skrattar högt och tänker ”Jävla kärringar, finns överallt!” Tycker att du har svarat helt underbart! Och nu väntar jag med spänning på del 2.
    Önskar dig en fin helg och att allt går bra för er!
    Kram

  22. Oh vad skönt att höra du är en pärla som tar dig tid och svarar! Tycker också att det inte ska vara någon fara så länge han går upp i vikt. Barnmorskan på BVC sa lite klantigt att han säkert skulle gå upp mer utan nappen och sen dess har jag varit lite nojig! Men du har ju helt rätt utan den skulle ha inte få i sig något 🙂

    Stor kram

  23. Ingen over. Ingen ved siden.
    Jeg elsker dine skildringer, og kommer vel til å sjekke 24 ganger i døgnet for fortsettelsen.
    For en kvinne du er,
    -som tilogmed kan glede en hel beundreskare av samme kjønn. Du beriker min hverdag.
    Og din vakre sønn.

  24. Jag älskar din humör. Och undra hur åsnan till telefonist fick jobbet hon har? Medmänsklighet verkar inte längre behövas inom vården 😛 Och humor har dem definitivt inte.

Lämna ett svar till Katarina tvillingmamma Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg