Att ha hjärtat i Helsingborg.

I helgen när vi var och hälsade på mormor passade vi på att insupa Helsingborg en microstund innan själva besöket. Jag är ju född där, har jag sagt det? Född och uppväxt där i ungefär sju år, sen ute på vift tills jag kom tillbaka till staden som tjugoåring för att stanna i några år till. Och om det är nånstans som är riktigt hemma så är det där.

Det är konstigt det där med städer man flyttar ifrån – trots att det kan gå år mellan återbesöken ser de på något märkligt sätt alltid likadana ut. Alla dessa gator man kan peka ut och säga där bodde jag! Alla dessa genvägar man trodde man glömt bort men som sitter kvar i ryggraden på nåt sätt. Alla dessa ställen som har ens minnen i väggarna; lägenhetshus man kan gå förbi och snegla upp på och minnas nån efterfest för ett halvt liv sen då man upptäckte apfelkorn och somnade i ett badkar med en österrikare i rutiga byxor. Allt det där.

Det spelar ingen roll hur många gånger man flyttar till eller ifrån. Där man en gång haft ett liv är det som om livet sitter kvar i gatorna och husen tills man kommer tillbaka. Som en liten påminnelse, bara, om att ha hjärtat på rätta stället.

Som ett sätt att säga välkommen hem.

Ps. Har ni sett Tindys pass-it-on-tomte? Fin idé.

28 kommentarer till “Att ha hjärtat i Helsingborg.

  1. Vad mysigt! Själv har jag alltid bott i Uppsala, så även om jag gärna vill flytta ner till Malmö så kommer förmodligen Uppsala alltid att kännas som hemma för mig 🙂

  2. Jaaaaa precis så är det! Mkt märkligt det där. Det är precis som att minnet sitter i kroppen o kroppen bara vet var man ska gå utan att behöva tänka. Äääääälskar ditt sätt att skriva. Det är så fint :O)

  3. Ja Helsingborg! Love it!! Bott där i fem år men vi flyttade därifrån för 1,5 år sedan till Lund för att komma närmare jobben. Som tur är så är det ju tillräckligt nära för att åka dit och hälsa på då och då… Typ ikväll! 🙂

  4. Ja, precis så där är det. Man har en speciell kärlek och många minnen till orten man växt upp. Den där österrikaren i rutiga byxor lät spännande och tål säkert att utvecklas 😉

    Jag önskar dig en fortsatt fin luciadag!

  5. Ja, det är så sant det där, den där gamla lukten av minnen som aldrig går ur. För mig är det förstås min hemstad/by Tidaholm som jag syftar på.

    Det är snart 7 år sedan jag flyttade därifrån, men å andra sidan har jag bott där i 20 år dessförinnan så mina minnen är ganska färska… Lekis, grundskola, högstadie, gymnasie, första kärleken och allt det där. Många minnen som ligger nedgrävda där 🙂

  6. Hej, Sa sant, jag själv har sedan sju år flyttat från Göteborg som jag är uppväxt i och det känns ändå alltid varje gång jag åker hem (som jag alltid kommer kalla det) som mitt hem, min stad!! Ha en underbar lucia!

  7. Vad fina bilder och Helsingborg är verkligen en mysig stad! Själv vill jag flytta från min egen stad ( metropolen Halmstad ;))och upptäcka något helt nytt. Men vet inte riktigt vart jag ska ta vägen med fem barn och en liten hund liksom, samt svårt med betalningsanmärkningar och inget jobb. Men söker efter utbildningar och får se vart vi hamnar, om jag vågar flytta och lämna tryggheten för något annat. 🙂

  8. Helsingborg är en fin och mysig stad, väldigt annorlunda jämfört med Malmö
    på många sätt.
    Vi funderade ett tag på att flytta dit.
    Yankee Candles har jag testat men det gr inte att jämföra med Voluspa som ligger hästlängder före både utseendemässigt och framför allt doftmässigt.

    Kram Mrs G

  9. Jag förstår precis vad du menar.. jag har samma känsla när jag kommer till småstaden i småland, dofter, minnen man inte trodde man hade kvar bara kommer sådär naturligt. Oh vi ses i februari vackra Emma. kika in hos mig med.

  10. Jaaaa, Helsingborg är bara så bra. Stortrivs här sedan snart 7 år och är glad att det blev här vi landade efter att flackat runt både här och där i både Halland, Bohuslän, Skåne och Småland.

  11. Bra skrivet 🙂 Det är så sant.

    Och tack för pass on-tipset. Jag ska lätt ge bort en julklapp till mina läsare. Ska fundera över natten på vad, bara 🙂

  12. Det är så sant så! Mina fötter ”minns” var dom gått, oavsett hur länge det varit sen jag sist var där jag en gång bott. Tiotusen små signaler berättar att ”nu är du hemma. Du trodde väl inte EGENTLIGEN att hemma var 11.000 km bort på andra sidan jordklotet? Nej bara här är ljus, ljud och dofter som de ska vara.” Jag har levt som en globe trotter sen jag var 12 år gammal och flyttat i snitt vartannat år efter att jag blev vuxen. Mina föräldrars land blev aldrig hemma, för det är inte därifrån jag är, så det var bäst att komma sig därifrån. Men jag har landat nu. Så att jag en dag ska kunna resa härifrån där jag bor nu, med man och hus och hund, och komma tillbaka hit igen och upptäcka att det här är ”hemma”. Hemma i fötterna och benmärgen, inte bara enligt befolkningsregistret.

  13. Nämen!! Min stad!!! DET hade jag ingen aning om!!! Kunde ju ringt så skulle jag bjudit på lite glögg 🙂 Å fått se Silkesapan live!!! Det hade varit nått det!

  14. Jasså du är från Helsinborg. Där är mannen min ifrån 🙂
    Det låter så härligt när du skriver att där man bott kan man alltid komma tillbaka och känna sig hemma. Hoppas det gäller för vårt hem här i San Sebastian med. Det skulle kännas fint.

  15. Åh Helsingborg! En stad jag flyttade ifrån efter gymnasiet men fortfarande betraktar som min ”hemstad” även om jag nu inte varit där på snart två år. Efter att nu läst detta inlägg fick jag dock ett enormt sug att åka dit.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg