Sådärja. Då har man hunnit öppna sig fyra centimeter, fått morfin i skinkan och exorcist-kräkts ner ett helt badrum. Inte illa på en timme måste jag säga. Ska man sluta blogga nu? Det ska man va. Lite sjukligt annars. Men jag ville mest säga att det går bra det här.
Vet ni att det finns en app för att time:a värkar? Hur bra som helst. Två timmar har jag fått sova (hur i helvete man nu lyckas med det när man har värkar) men nu är jag vaken igen och appen säger att det är party var fjärde minut. Om det gör ont? Ja, alltså, […]
Med regelbundna värkar ungefär var sjunde minut har jag nu dragit i mig två Alvedon och vi funderar på att kräla upp och lägga oss för att kanske hinna få lite sömn innan värkarna blir tätare. Jag har tryckt i mig en pizza, en stor påse lösgodis samt ungefär lika mycket vatten som jag redan […]
Ja, som förväntat är jag nu hemma igen och väntar på att det ska börja göra ont som fan. Dag (som inte alls hade hästsvans) skulle mest konstatera vattenavgång, men det räckte med att jag hoppade upp och la mig tillrätta så konstaterades det över hela bristen om vi säger så. Så han tog ett […]
Tjahapp. Nu ligger man här i en skinnfotölj med ett skärp på magen som mäter värkar, och gapskrattar med Nelly och frågar sköterskorna om gynekologen (som tydligen heter Dag och ska glutta i min vajajna om en liten stund) har hästsvans – för då får han fan inte titta. Mannen är aningen besvärad men finner […]