Alltså. Om ni bara visste vilken Monty Python-förmiddag jag haft.
Först så var det ju dags för BVC-besök. Trots att jag gick upp i god tid och ansåg mig ha det hela planerat finfint löpte det ju inte alls på sådär smidigt som jag fått för mig att det borde göra. Till att börja med hittade jag inte kupévärmaren och fick ringa mannen samtidigt som jag klampade omkring ute i garaget i långkalsonger och svor åt snön som började vräka ner. Tillslut hittades kupévärmaren och kunde kopplas in i bilen, men då fick jag ett sms av Jessica som äntligen fått tag på Posten och lokaliserat det borttappade paketet och de skulle köra ut det till mig kanske, vi får se, nångång denna dag mellan 00 och 21:30, eller så (ni vet hur det är) och eftersom jag skulle iväg var det bäst att jag satte en lapp på dörren med ett meddelande om att det var helt okej att lämna sakerna på trappan om jag inte var hemma.
Efter att ha lyckats gräva fram papper och penna och skriva en lapp till posten hade jag redan passerat tiden jag egentligen borde satt mig i bilen och kört för att hinna till BVC, och redan här börjar svettmustaschen komma. Fortfarande i långkalsonger vänder jag upp och ner på halva huset för att hitta nånting att fästa lappen med och får äntligen fast i en rulle eltejp som mannen säkert har till nåt fräsigt, och kastar mig ut i snön (i långkalsonger) för att fästa skiten på ytterdörren.
Vet ni hur mycket det blåser här ute? Hm?
Just det. Inte en chans i helvete att lappen kommer sitta kvar med eltejp. Svärande ger jag mig in i huset igen, välter ut innehållet från 4 kökslådor på golvet, snubblar på mina hängslen, slår tårna i köksstolen och drar armbågen i bordet innan jag hittar en rulle vanlig tejp. Här nånstans borde jag ju förstå att om inte eltejp funkar lär inte vanlig tejp funka heller, men nejdå – jag stövlar ut med min fattiga tejprulle och försöker fästa lapphelvetet i full storm. I långkalsonger. Går åt skogen förstås vilket får mig att svära ännu mer och förbannat slita ut tejp ur rullen vilket bara gör att jag trasslar in mig i det och blir om möjligt ännu mer förbannad, och med tejp hängande från fingrarna klampar jag in i huset igen – fullt och fast bestämd att jävlas å det grövsta med lapphelvetet och dörren. Nu var det krig.
Plöjer hela huset på jakt efter verktygslådan, för här ska det fanimig spikas fast en lapp till posten på dörren – en stor jävla spik skulle jag ha tag i, gärna en sån man fäster cirkustält i marken med, minst en sån – kanske två. Tror ni jag hittar verktygslådan? Nejdå. Den är puts väck. Med en åder stor som ett lillfinger i pannan far jag genom hela huset på jakt efter verktygslådan men den går inte att finna nånstans, och precis när jag är beredd att ställa mig på golvet och vråla får jag syn på nåt gudasänt. Häftpistolen.
Jodå.
Två sekunder senare står det alltså en galen kvinna iförd långkalsonger ute i snön och skjuter frenetiskt fast en lapp till posten på sin dörr med en häftpistol.
Friskt. Verkligen.
(Och sen kastade jag mig i bilen och körde till BVC och kånkade ut unge och skötväska och mig själv och slog mig ner i väntrummet bara för att upptäcka att jag hade kört till FEL bvc. Såklart. Dagens besök var på det lokala pytte-bvc:et och inte på det stora, så det var bara att kånka in sig i bilen igen och skrattande åka tillbaka till byn och komma 40 minuter för sent. Men hey. Nu är han 4månaderskollad, posten hade inte kommit och 180 goodiebags var mirakulöst orörda).
HAHAHAHAHHAHAHAHAHHHAHA!!!!!!!
Hahaha älskade Emma!! Jag kan relatera till kaoset:)
Hejja hejja!
Ha ha ha ha!!!
Jobbigt att försöka kväva ett gapskratt här på jobbet – vilken syn!
Och två snälla hundar har plötsligt förtjänat lite extrasmarrig kvällsmat, eller? 🙂
Oooh, herre gud! Jag som tyckte min morgon var överjävlig ;-).
Äh, låter som en helt vanlig dag 😉
Du får det ändå att låta roligare och festligare. Galet definitivt.
Hög igenkänningsfaktor, fast bara så mycket bättre och roligare uttryckt, du är underbar!
Hihihii, tusen tack för att du delar med dig av dessa underbara situationer!
Ja, tack för dagens skratt fina du!
Haaaaa underbart roande läsning=) Kanske inte lika roande för dig i stressen men du löser ju allt!
Kram
Adela
Jag skrattade så mkt så jag fick astma hosta!! Någon kollega längre bort i korridoren undrade vad det var som var fick mig att skratta så :O) Ha ha ha! Den där beskrivningen passar in på mig så gott som varje dag fast då med andra problem. Att komma iväg på morgonen med två tre åringar är ingen hit! Det glöms det ena och det andra o så ska dörren larmas o larmas av o hit o dit…. eller så ska jag till gymmet o glömmer körkort, ipod, gymskorna, vattenflaskan, mitt huvud eller något annat dö viktigt. Dödsdömt att komma i tid när man har barn. Hjärncellerna är liksom inte på plats längre ;O)
Bra jobbat!!!
Det där låter exakt som jag ränner runt VARJE jäkla gång jag ska nogonstans.. Alltid är det något ”Skabara” som gör att tidsramarna faller. Förutom mig själv (räcker gott o väl) glömmer jag att det är två barn som ska med, som inte alltid samarbetar samt en drös djur som står och skriker på lunch/har nått annat akut behov som jag glömt. Viktiga brev som måste postas men gömmer sig är en klassiker. Eller försvunna mobiler, plånböcker, blöjväskor etc. Eller så är bilen full av röjsågar som mannen råkat lämna där. Typ så.
Ja fy farao, om man kunde utveckla ett bättre tidsbegrepp och bli lite mer förutseende.
hej & hå.
andas på.
Oj hjälpes! Det låter helt galet. Jag är impad över att du inte föll ihop i en liten hög på golvet och skrek. Det hade jag nog gjort. En applåd för att du kom iväg och till slut fick gjort det du skulle.
åh. herre. gud.
hahaha, känner igen mig i det där.. värst är det när barnen skriker samtidigt!
Kan inte sluta skratta!! Skulle vilja se din mans uttryck om du satt fast lappen med spik sa stora man kan fasta circustalt med dom, hur kul som helst. Du skriver underbart!
Hahahah HA HA!!!! Skrattat högt igen.. så underbart, din stackare!
Jaiks! Hoppas du får en lugnare fortsättning på dagen! 🙂
Tack för dagens roligaste läsning!
High 5 på din dag so far!
skrattar lite igenkännande nu…=)
fattas bara att du upptäckte när du kom dit, att du fortfarande bara har långkalsonger på dig!…sånt kan hända bara så du vet..hmm(me know nothing…=))
Hahahah, ojnej!! Och jag som trodde jag hade en dålig dag..tack för att du satt lite perspektiv på det 🙂
Hahahahaaa..jag tycker det är ett spännande liv du lever.
För att inte tala om hur spännande det måste vara för omgivningen;D
Och det var väl förväl att tjejerna lät bli goodibagsen…och det betyder förmodligen att de varken innehåller tuggben eller frolic;)
Kram Susanne
Det kan jag vara utan tror jag…tuggben alltså 😉
Jag började faktiskt funder, innan jag hade hunnit läsa till slutet, om du drog iväg till BVC utan barnet också!! Herre j-lar vilken puls du måste ha haft. Tänk att det kan vara så stressigt att vara mammaledig 🙂
KRAM
En limhamnsbomb skulle kanske sitta fint dom belöning på att du faktiskt klarade av det!!!!härliga du!
Finaste Emma och mitt i allt detta kaos har du tid att blogga……du är fasiken mig en SUPERWOMAN! Jag hade nog vrålat och kastat saker låååångt innan jag hittat tejprulle nr 2 ;-D
KRAM!!
Och har tid att fota en dörr!!!
Ha ha ha DET gjorde jag när jag kom hem igen 🙂
Lätt nervös fråga… kom du ihåg att byta ut dina långkalsonger till något mer socialt korrekt? 😉
Jösses Emma, jag blir stressad bara av att läsa om det… Hoppas du landat i lite lugn nu på eftermiddagen i alla fall! 🙂
Hohohoho jag som trodde jag visste hur det var att vara lite småstressad i morse…nu såhär i efterhand tror jag att stressad var fel ordval…jag hade nog bara lite småbrottom ; )
Haha du är så härlig!
Shit i helvete! Jag ser det hela framför mig som en film. Och garvar så att popcornen skvätter! 😀
Garvar läppen av mig 😀
Ja nog har du spänning i tillvaron allt.
🙂
Vilken härlig dag 🙂
HAHA, förlåt för att jag skrattar! Men tur det gick bra till slut i alla fall 🙂
OMG!
Jag dööör och mina kollegor tror jag är tokig för tårarna rinner!
Ja vad ska man säga:) Låter som att det kunde ha varit jag…
Underbar läsning- kan verkligen se hur du far omkring där hemma i yrblåsten i bara långkallingar;)
Oj vad jag känner igen mig! Och som någon annan skrev också, det är ännu värre när barnet skriker i högan sky. Kan lätt konstatera att jag inte tål stress alls 🙂
Kram på dig, din blogg är fantastisk!
/Anneli
Skrattårar!
Det är då någon ska komma med en välmenande kommentar om 10 djupa eller att det är ett i-landproblem så att man får chansen att avrunda det hela med slå någon man egentligen tycker om.
Ha hahahaha… jobbig dag. Och börjar ana en antydan till rampfeber kanske… =)
åh det lät som en jobbig morgon, men det är nog bara du som är så god och delar med sig av varje liten detalj, till oss lyckliga som får läsa och skratta, men ändå känna medkänsla, och vara glada att det inte var oss det hände 😛
underbara du 🙂
Hahahaha ojojoj, jag ser dig virra omkring och frusta där hemma haha! Tur att allting löste sig tillslut 😉
Skönt att höra att det inte bara är jag som har en viss fallenhet för kaos och stora blodådror i pannan 😉
Och skönt att höra att allt slutade lyckligt och väl 🙂
Hahaha, detta scenario hade jag velat ha på video 😀 Hade nog skrattat så jag inte fått luft 😉 Du är duktig Emma 🙂
En dag att minnas helt enkelt. Jag skrattar ihjäl mig! 🙂
Kramar Kicki
Haha, du är för skön!
Kram
Friskt? Ett absolut nej på den. Men det är därför vi älskar dig!
Jag skrattar så jag gråter
Så söt du är som tog vanlig tejp när inte eltejp var tillräckligt. Trodde att jag var den enda som var förvirrad nog till att göra sådant.
Men du, vet du vad? Nu är det ett dygn kvar och sen träffas vi ”allihop”. Galet, kul, galet kul!
Kram
Hahaha, jag undrar också om du kom ihåg att byta ut långkalsongerna eller om du åkte till BVC i dom?! 😛
Åh, vad jag skrattade. Trodde du skulle upptäcka på bvc att du fortfarande gick i långkalsonger. Är så glad att jag via Emschen hittat dig. Du ger mig guldkorn. Ha det trevligt i morgon.
HA HA HA HAaaaaaa….! 😀 Du förgyller verkligen ens dag, Emma. Jag tokläser din blogg varje dag och det är alltid lika roligt, för vad har månne Emma hittat på idag. Love it!
Det är mitt första besök här inne, men efter att ha rullat runt i soffan och tjutit av skratt (mina grannar ringer garanterat psyket när som helst!) blir det bestämt inte mitt sista! Jösses så härligt du skriver! 🙂
Och som några andra har skrivit, som man känner igen sig! Specielt måste jag säga att den där ”nu är det krig”-grejen kan ställa till det för mig, då vet man att man har förlorat all typ av kontroll över situationen… 😀