Phu. Om ni bara visste vilken mental urladdning det var – att äntligen kunna berätta. Så länge har jag nu gått och varit nervös och förväntansfull och haft svårt för att hålla tyst, så att få gå ut med nyheten var som att dra proppen ur ett badkar. Nu sitter jag i soffan i pyjamasbyxor med bebiskräk på axeln och stirrar framför mig med en hand i chipsskålen.
Får ni också den där känslan ibland? Efter att ha jobbat länge med nåt som sen blir färdigt? En stark längtan efter tystnad och ensamhet, och en något osund impuls att gå ut och sätta sig på terrassen bland alla växter med en hink över huvudet. Bokstavligt.
Gambia-tingeltanglet var iallafall lika tjusigt som jag föreställt mig. Och chips har jag två påsar av. Så jag kväver nog den där hinkimpulsen ett litet tag till, tror jag.
Bästaste ni. Tack för responsen.
Ja att äta chips med en hink på huvudet är skitsvårt tror jag och kanske lite öronbedövande så skit i den. Ja inte bokstavligt, om du inte måste, men du fattar.
Kramis
Hahaha, precis min humor 🙂
Haha med tanke på hur tjockskallig min pojkvän hävdar att jag är så behövs det nog mer än en hink i mitt fall. Typ en vattentunna eller kanske ett mindre skjul med extra bred dörröppning att krypa in i 🙂
Pausa du utan hinken …..och sen ser vi fram enormt mycket att få följa er nere i Turkiet…*ler.
Man häpnar över ert mod!!! och initiativ förmåga……och den sporrar….fasen vad man kan om man vill !! 🙂
Varm kram från Göteborg.
Pernilla på Piazzan
Tja, jag har just fått veta att min lägenhet har en vattenskada modell större, och att jag måste flytta typ nu till en trist evakueringslägenhet för x antal veckor framöver. Så, jag jag förstår känslan av att känna sig urladdad… fast tyvärr inte av något positivt!
Blä 🙁
Nä fyyyyyy 🙁
Modiga, modiga Emma
Gillar dig och din blogg, tokmycket
Stort grattis och gud va roligt med er satsning ”Big in Turkey” mycket roligt och framför allt en extra sporre att ingenting är omöjligt, lite ”koka soppa på en spik”.
Kramar till er.
Åh vilket bra uttryck, hink på huvudet! Precis vad jag skulle behöva just nu. För att jag är så arg. På byråkratiska system där man bara ser till regler och förordningar och inte till människor. Satt precis och tänkte att jag skulle behöva en box-boll men en hink på huvudet går nog lika bra. Grr…
Hallå Emma!
Med risk för att det här blir långt… Here goes…
Har läst din blogg länge, men aldrig kommenterat något.
Jag måste ha läst inlägget/avslöjandet precis när du hade lagt in det. Var på väg att skriva en kommentar men ingen annan hade ju kommenterat så jag tänkte att, nä det kanske är ett skämt!?! Men nu förstår jag att det är på riktigt. UNDERBART!!
Din blogg är fantastisk o sporrar mig att bli en ”doer” inte bara en ”dreamer”… Jag är den som alltid har de ”galna” ideerna, både på jobbet å privat. Blir inte ofta tagen på allvar, men nu känner jag mer o mer att min kreativitet är verkligen den tillgång jag trodde den var när jag var ” ung o naiv”… Men efter att ha gått igenom ett antal omvälvande o jobbiga händelser så behöver självförtroendet en kick för att våga tro igen! TACK Emma du har bidragit till en del av det jag är på väg att ta mig an nu. Inget kan stoppa dig! 🙂 Keep up the good work. Ska bli så roligt att få följa er fyra på er resa!
Stora kramar från mig å min lilla Molntuss (8mån) ger Silkesapan en blöt puss!
Inte konstigt alls, men hoppas att du håller dig till chipsskålen. Och om, om du skulle sätta dig bland grönska och tuplaner, hoppas jag att mannen lyckas få dig på bild.
Längtar som attans till lördag.
Min kära rådgivare, kan tänka sig låna ut sitt kontor på Drottningtorget. Snygga, stora fönster och grann innergård. Men, hotell känns kanske lite lyxigare?
Kram
Du är underbart crazy. Lovely crazy. Jag bara älskar människor som du. Som ser möjligheter i allt och inte begränsar sig utan tänker utanför boxen. Underbart.
Nej men ärlig jag är fortfarande helt chockad över er grej ni har hittat på, de är sååå läckert!!!! Gaaaah jag vill bara se det NUUUU!!!! Ni är ju bara så härligt!!!!!