Det blev en dag idag också. Såklart.
Mannen har stannat hemma och leker med busen i vardagsrummet och jag sitter inne på kontoret med ena handen runt en kopp té (alltid té, jag har fortfarande inte lärt mig dricka kaffe) och gör det som jag gör bäst och som kvinnorna i vår släkt tagit till i generationer när molnen hopat sig: arbetar. Fortfarande i morgonrock och aningen vimmelkantig med torr hals, men trots allt arbetande –
framåthukad mot skärmen sliter jag med en logotyp, grunden till något att vara stolt över, till det som planerats i månader. Mjukraka bokstäver i fonetisk stil och med ett svagt rundat o, semikolon i blyertsgrått, känslan av kvinnligt men samtidigt starkt. Eller just därför starkt, snarare. Åtta bokstäver stolthet.
Det är så vi gör i vår familj.
Det är så ett bageri kommit till, ett vårdhem drivits upp, ett aktiekapital skapats från ingenting i en tid då kvinnor mest skulle vara hemma. Och det är så en sorg blir till en kraft istället, en sporre att kunna mer.
En gemensam stolthet över historien och en beslutsamhet i att det inte slutar där.
Vad kul det ska bli att se loggan och vad det är för hemlighetsmakeri du pysslat med 🙂 för jag hoppas och antar att du delar med dig mer vid ett senare tillfälle 😉
Fint <3
Kram på dig!
Du är stark.
Det blir spännande att få se! Även jag sitter med handen runt en tekopp. Kaffe kommer jag nog aldrig lära mig att tycka om.
Vad stark du är! <3
så mycket kärlek.
Precis så är det ju man överlever när livet bestämmer sig för att ge en törn, man borrar ner huvudet och arbetar på för att inte brisera. Alla tankar till dig idag Emma och jag är säker på att det kommer komma något fantastiskt ut av det!
Styrkekramar
anna
Blir spännande att höra vad du nu hittat på , jag imponeras av ditt driv. Och måste bara säga att jag idag fortsatte läsa din blogg och kom till ett inlägg om ”google analys” eller liknande, mein gott – haha! Väldigt jobbigt att sitta i stort kontorslandskap och försöka dämpa skrattanfallen och i smyg torka tårarna.
Tex ”Emma har ätit upp sju soffor. Jag skojar inte. Denna finns. Och tack så mycket, men jag har inte ätit upp sju soffor. Jag har bara mycket fostervatten
Hur många getter får man ha?
Villiga fruar Trelleborg. Ha ha ha! Stackars satar vad besvikna de måste bli.
Inte nog med att jag inte bor i Trelleborg, jag ser ut som om jag har ätit sju soffor och jag är inte ens lite villig”
Och sen råkade jag surfa in på ”damn you autocorrect”- och det hjälpte ju inte direkt, haha. Sitter och försöker att inte explodera i skratt 😀
Ha en bra dag Emma!
Förresten, förlåt om mitt (för långa) inlägg kom vid fel tillfälle. Vill bara berätta hur fantastiskt bra och rolig jag tycker du är.
Kära Emma. Du är en sådan inspiration! När jag nån gång i framtiden kommer jag att vilja anlita dig, när det är mitt ansvar att hitta människor som genom ett föredrag kan få hundratals andra att gnistra till och plötsligt vilja GÖRA något. Något mer. Då. Då kan jag inte tänka mig nån bättre än dig. Serru.
Alltså: Nån gång i framtiden kommer jag… skulle det stå alltså.
Hrrm…och kanske inte två ”alltså”. Snarare ett.
Kvinnor är verkligen starka och du verkar sannerligen vara enormt stark.
Ta hand om dig!
Kram
Kram på dig <3
Ja. Jo. Den styrkan man har inom sig, den kan verkligen flytta berg.. Och om någon kan, så kan du!
Jobba brukar också vara min taktik ”när molnen hopar sig”. Funkar ju i alla fall för stunden. Sen måste i alla fall jag, förr eller senare, inse att molnen finns där och inte låtsas att det är sol. Har man tur så har molnen under tiden förändrats från att ha varit svarta åskmoln till lite mer fjädermoln.
Med hopp om solsken över dig snart.
Kram Lena
Många kramar och tankar till dig!
<3
Alla har vi våra sätt att ta oss igenom sorg och det vet vi oftast bäst själv vilket som fungerar! Ta en dag i taget osså rullar det tillslut! Kram
Vilken urkraft du har! Tror på dig Emma! Du är bara så, så fantastisk!
Sorg är en så väldigt ”onödig” sak. Något som ingen borde behöva utsättas för. Men som du skriver även en kraft.
Mycket omtanke kommer härifrån.
Och jag dricker heller inte kaffe. Har inte blivit vuxen än 😉
Hälsningar
Yohanna
Att ta något känslomässigt svårt och vända det till hårt arbete är bästa sorgearbetet iaf. för mig. Att skapa något när något kärt försvinner är att hålla det kära vid liv.
Jag tänker på er!
Kram på dig finaste du
Stor kram. Att bara vara med sin familj är nog också skönt och en liten buse kan förhoppningsvis hjälpa till att skingra sorgsna tankar.
En sorg är en sorg hur man än väljer att bearbeta den. Gör saker du mår bra av och som gör livet hanterbart. För som du skriver det slutar ju inte här. Det går vidare trots allt.
Så vackert och sant (även i min familj agerar vi så). Jag tänker på dig och beklagar din sorg. Skickar massor av positiva tankar och energi till dig och hoppas att sorgen ska landa och bli din drivkraft istället för ett öppet sår.
Massor av kramar till dig fina Emma!!
Skickar över en stor kram och beklagar, jag har själv slängts upp och ner i dom där dalarna under det här året så ja jag vet hur det känns…
kraaam!
åh det hugger till lite i hjärtat när man läser att någon annan har det jobbigt …Varm kram ….
Pernilla På Piazzan
Stor varm kram till dig!
Heja heja! Tänk vad vårt arv kan hjälpa oss! Och när det känns som jävligast, känn styrkan från alla de starka kvinnorna som skapat just DIG!
Kram! <3
Jag hoppas vi får veta vad det är Du håller på med så småningom! Och ingen tvivlar på Din styrka!
Önskar Dig en skön måndagskväll
Kram
haha, får ta mig i kragen och vakna. Tisdagskväll är det ju!!!!! Skyller på helgens ystra påverkan…..
Kraaaaaam
Spännande med nytt projekt och starkt att kunna hitta kraft i sorgen.
Kram!
Kram på dig!
Jag fick en fråga från en finsk vän och konstnär som håller på att göra en bok om svenska ord, Vilket är mitt vackraste/käraste svenska ord? Funderat mycket kring detta, så läste jag ”ditt” stotlhet, och jag kände..
Där är det! Mitt bästa/vackraste/finaste ord! STOLTHET! Tack!