Jag fick uppleva Jerusalem igår.
På sätt och vis tror jag inte ens att jag har förstått det ännu. Vi besöker så många platser här nere, åker vit skåpbil till så många ställen och vandrar upp och ner för gator att allt nog tillslut flyter ihop litegrann. Man hinner inte bearbeta riktigt, inte ta in alla intryck. Det kommer efter några dagar. Men nu har jag besökt Jerusalem.
Vi började på Olivberget med milsvid utsikt över Jerusalem; precis nedanför oss låg den judiska begravningsplatsen med sina tusentals gräddvita stenkistor (enligt judisk tro kommer de som är begravda där att vara de första som Messias återuppväcker från de döda när han kommer) och vid foten av Olivberget pekade vår guide ut Getsemane. Bara utsikten där uppifrån var bedövande, vi stod tätt ihop och lyssnade på Or och försökte se oss mätta innan det var dags att åka vidare.
Sen hamnade vi på tempelberget. Eftersom det var en lördag och under sabbaten var det inte tillåtet att fotografera just där, men jag önskar så att jag kunde visa er. Men mest av allt önskar jag nog ändå att jag skulle kunna förmedla känslan.
Har du nångång varit vid klagomuren?
Det går inte att beskriva. Vi fick alla skriva varsin lapp och riva ut den från det lilla, handstora anteckningsblock Or räckte oss och sen började vi närma oss klagomuren. Nånstans på mitten kändes det som om bröstet skulle sprängas – jag grät, men visste inte varför. Inte av ledsamhet eller av utmattning eller av kärlek, bara för att det helt enkelt inte fick plats i kroppen längre och kom ut. Så där stod jag med en hand på klagomuren och kilade fast en ihopvikt pappersbit med två meningar i en spricka i väggen och grät; till vänster på andra sidan avdelningen kunde man höra männen sjunga och åt höger stod en grupp nigeriska kvinnor med pannan mot väggen och pratade vaggande med gud.
Ingen av oss kunde prata på ett litet tag efter. Jag tror inte det har med tro att göra, den där vågen av vibrerande känslosamhet som sköljer över en, jag tror att den drabbar det flesta. Vi pratade om det, Annika, Angela och jag och bestämde oss för att det nog var så att det var energierna av så många människors tro och känslor och gråt och skratt som liksom hittar en annan frekvens här på grund av att det blir så koncentrerat just vid klagomuren – att det är det man plockar upp på ett sätt som inte logiskt går att förstå, som djur som kan känna en jordbävning timmar innan den kommer.
Sen gick vi genom de arabiska marknadsgatorna och drack granatäppeljuice och åt något inget visste var det var men som kom serverat från en gryta på en mans huvud, och vi fotograferade, fotograferade, fotograferade och stannade för hummus i ett litet krypin precis innan vi nådde Via Dolorosa (smärtornas väg).
Men det tar vi nästa gång, så ni inte somnar.
Själv ska jag krama ur det sista av Tel Aviv. Idag går planet tillbaka.
ja, Du, jag grät bara jag läste det! Förstår att det måste varit känslosamt. Att förstå att den där muren har fått veta en hel del. Älskar omgivningen Ni varit i. Har aldrig varit där, men vill! Inte av religiösa skäl utan för historien…..
Välkommen hem igen!
Kram
Vet du, jag förstår precis vad du menar! Jag vet precis!
Vilka otroliga foton du visar, ni kommer leva på detta länge, länge, eller hur? Önskar att jag fick möjligheten någon dag att åka dit, det står på min ”Bucket List”
Ta hand om er och skicka en hälsning till Frugan vars migrän jag hoppas håller sig borta!!
Kram
Fint du beskriver känslan.
Var i Jerusalem för två år sen. Min man är från Israel och vi båda är judar.
För mig var det första gången vid Koteln som klagomuren heter på hebreiska.
Jag tappade andan typ och grät så jag skämdes. Platsen är så helig så det finns inte.
Är glad att höra att din upplevelse av Israel varit så bra. Önskar själv resa tillbaka i vinter.
Trevlig resa hem! Och tack för att jag fick surfa lite på din israeliska våg 😉
Vilka fantastiska bilder!!! Tack!
Vilka fantastiska bilder!!! Tack! Kram
Nu rullar mina tårar och jag tar in det mäktiga så det blir tungt att andas. Vilken upplevelse det måste varit! Fantastiskt!
Kram finaste
Åhhhh…
Mäktigt!
jag kan inte ens säga
hur mycket jag önskar
att jag hunnit följa med.
rakt-in-i-själen-resa .
tack för att Du tar mig
med ändå litegrann, såhär,
med Dina fantastiska (!!)
bilder..
/ huskatten
Fantastiskt!
Vill oxå!
Förstår känslan hårt där inne i bröstet…Finaste, vackraste bilderna du gjort..
Oj, oj, vilken upplevelse! Har aldrig varit lockad förut att åka dit, men nu är jag.
Ha en bra sista-dag!
Kram Lena
Sicka fina bilder! Hur har du redigerat dom för att få detta fina ljus/gråa färgskala på dom?
Önskar dig en fortsatt härlig resa och dag!
Kram Malin
Det är mycket ljuset som gör det, är svårt att redigera fram.
Kram
For et vidunderlig sted! Jeg forstår godt at det blir følelsesladet.. Takk for at du deler med oss:)
klem
dina bilder och dina ord berör mig. vilken upplevelse ni har haft. mäktigt.
Åh, Jerusalem… Där träffades mina föräldrar en gång i tiden. Härliga bilder!!!
Alltså. Det här är, i mina ögon, de vackraste bilderna du någonsin tagit. Jag blev alldeles varm i hjärtat. Magiskt.
KRAM finaste du
<3<3<3
Heeelt underbara bilder! Skönt att drömma sig bort medans regnet öser ner utanför fönstret! Vart kommer den fina vita klänningen ifrån som du hade på dig i förra inlägget?
Men tusen tack! Det är en ChillNorway från kollektionen som kommer vår/sommar som jag fått låna för att ta lite bilder av.
Men hur är det möjligt att jag blir tårögd och så känslosam bara av att läsa dina magiska ord och titta på dina förtrollande bilder?! Jag är så fascinerad hur du kan fånga dina läsare på detta sätt. Vilken gåva du har! Keep up the good work! Stora kramar, Linda
Oj,oj! Har läst din blogg i ca 2 veckor. Helt underbart! Jag gråter när jag läser din text. Du förmedlade känslan direkt in i mitt hjärta. Tack! Hoppas du får en fortsatt underbar resa! Jag tänker följa dig nu!
Kram Karin
Du har övergått dig själv Emma, i både bild & text. Du fick mig att jobba med en klump av längtan i bröstet & en tår i ögonkroken.
Jerusalem är ju världens navel för oss som tror & jag VET nog sådär ca hur förlamade av kärlek & känsor ni var där vid muren. Jag har haft den andliga upplevelsen av det du beskriver två gånger i mitt liv & jag vågar inte tänka på hur det kommer vara den dag jag står där ni var igår.
Tusen Tusen TACK för att du delar så starkt
Underbara bilder och en magisk plats stor kram Diana
Fantastiskt fina bilder! Drömmer mig bort…
Tur att ni kommer hem idag. Det kan bli hett i näste vacka. De där därmed nigerianska kvinnor framför klagormuren, köper jag inte. Det fanns inga judar i Nigeria för 50 âr sedan och säkert inga idag……möjligen illegala invandrare
Spänn fast säkerhetsbältenan och flyg hem – snabbt !
Kristendomen finns där 😉
Hej!
Jag undrar vad som händer med Big in Turkey? Kommer det inga fler avsnitt?
Hej! Nej nu är alla avsnitt ute (10-12 stycken).
Åh nej vad trist! 🙂 Kan ni inte göra någon typ av, det här hände sedan film? 🙂
Ha ha ha ja kanske det.
What a powerful blog today! This trip to Israel is showing you to be an excellent photo-journalist with a real gift to capture past and present context, meaning, and emotion of a place and people in a few key photos and text. The growth and understanding being experienced on this trip is shown in the increasing depth of your daily posts. Very impressive!
Hej, jag läser dig i stort sett varje dag. Har aldrig kommenterat innan, vet inte varför. Det borde vara en självklarhet att tala om för dig att dina bilder är magiskt vackra. Att det du skriver ger energi och glädje !
Nu blir första gången och det beror på tårarna… vid klagomuren.. jag grät när jag läste .. och jag vet inte varför..
Ville bara åka dit med en gång och uppleva denna mur själv..
Det hoppas jag på och drömmer om ! Tack för att du berättar, både med magiska bilder och magiska ord !
Kram från Petra i Kalmar
Åh så fina bilder!! Kram Lotta i Strömsholm
Så vackert! Allt! Bilder, text och känsla.
Du griper tag i läsaren med ditt fantastiska sätt att beskriva en upplevelse, kändes som om jag var där<3 Tack för att du delar med dig av din resa!! Kram
Åhh! Jag drömmer mig bort till värmen för en sekund!
Emma! ’re number one! you’re the best. I like you and your blog!
Your photos are wonderful :)))))))))))
Oj oj oj, vilka minnen att få med sig hem 🙂
Det är just detta som gör att jag älskar din blogg. Så jädra fint.
Så vackert, och så mäktigt!
Vackert vackert. Tror ocksa pa det dar med vibrationer och energier. Underbara foton, som vanligt.
Underbart, underbart, underbart. Du har en hand med språket och du tar helt underbara bilder. Nu måste jag åka till Israel.
Tack för en underbar blogg som förgyller mina dagar.
Verkar ha varit en härlig resa på flera sätt. Ser framemot att få se fler inlägg därifrån 🙂
Så fina bilder du har tagit.
Dina bilder är vackra. Fotografier av mitt forna Palestina. Mitt hjärta gråter. Inte av lycka. utav sorg. för jag ser inte det vackra i bilderna tyvärr. Jag ser bara sorgen, tårarna och blodet av alla som har offrats och fortfarande offras…
Vad jag önskar att alla i Israel/Palestina kunde ta del av allt där. Har du fler bilder? Av kanske ett inte lika vackert Israel? Av ruiner och slitna, trasiga, förstörda byggnader?
Kommer!
Jag besökte klagamuren när jag var mycket liten och kanske för liten för att förstå. Men den närvaron jag kände vid klagomuren kommer jag ihåg än idag. Jag var tyst i flera timmar efteråt.
Idag är jag kristen. Den närvaron jag kände då vid klagomuren som mycket liten, den närvaron finns idag i mitt liv och när jag ber.
Det är en närvaro man inte kan ta miste på.
Näst sista bilden är magisk med mannen i fokus och den slingrande röken!!!