Att ha upplevt efterdyningarna av Kapitalmarknadsdagarna.

Åre, ja. Ska vi ta de sista bilderna?

Vi var ju uppe i efterdyningarna av Kapitalmarknadsdagarna. För er som inte riktigt har koll på vad det är så beskrivs det som ”Nationalarenan för kapital och finansiering  där utvalda företag möter omfattande nätverk av passande investerare och finansiärer”. Jamen ni hör ju. The place to be om man är entreprenörstokig och vill nätverka (man kan läsa mer här) och jag blev alldeles till mig över möjligheten att släpa dit Sederbladskan och fira födelsedag.

Ida (vd för Rapunzel) och Evelina (vd för Creative och sådär galet old hollywoodsnygg som ni kan se på bilderna) var uppe för att Ida skulle föreläsa om sitt recept på framgång. Det missade vi ju tyvärr eftersom vi inte kom förrän på helgen, men vi fick ju en chans att hänga med tjejerna iallafall och det tackar vi aldrig nej till eftersom de är de mest ödmjuka, roliga och starka kvinnor jag vet.

Efter spa:andet på lördagen var det dags för bankett! Bankett är ju fasligt tjusigt och något man absolut inte får missa, och i det här fallet var det Swix Ski Classic som var värdar för galejet. Bankett är lika med chansen att pynta upp sig, och Fru Sederblad var dessutom sugen på en ny identitet och fick clip-ons som förvandlade henne till en Hollywoodfru utan dess like:

Hysteriskt roligt att kunna förvandla ett utseende så!

Själv fick jag lockhår med hjälp av Evelinas trimmade locktång, fick inviga mitt nya halsband och hade aningens klädpanik som jag löste genom att klippa armarna av min Tradera-inköpta Malene Birger-klänning med en nagelsax.

Häpp. Vissa saker kräver kreativa lösningar, så är det bara.

Fru Sederblad har klänning/malina (gammal), örhängen/lily&rose, jag har klänning Malene Birger och halsband/Valerie,  klocka&blingblingring/dyrbergkern och ring/pusmataaha, Evelina har örhängen från lily&rose och smycken/dyrbergkern

Banketten?

Den var hur bra som helst. Jag och Fru Sederblad hamnade perfekt bredvid Robbin, vd:n för Progress PR. Han kan ha varit den trevligaste mannen (efter Mat med Vänner-grabbarna) som jag träffat på länge; han skrattade ho ho ho och hade Louboutin-skor och matchade sin gubbkeps med halsduken. Bara det liksom. Och så pendlade han mellan Stockholm och Åre, kunde tänka sig att äga en ponny och bokade in sig på ridläger hemma hos Fru Sederblad med löftet om att husera i eget medtaget tält och inte skjuta förbipasserande.

Passande bordsherre med andra ord.

Efter banketten blev det en tur till bygget där vi smidde planer och minglade och jag möjligtvis kan ha missbedömt ungefär hur duktig en viss skidåkare var, innan det var dags att ta en taxi tillbaka till hotellet och kasta sig i säng för att vara redo för tidig avfärd söndag morgon.

Och i ottan på söndagen möttes vi av en ljuvlig soluppgång, en totalt igenfrostad bil och en utsikt så vacker att man fick ont i magen.

En perfekt avslutning på en helg jag kommer minnas länge, länge – omringad av kvinnor, snö och känslan av skratt bakom bröstbenet.