Att ibland få låta livet ta den vändning den vill.

 

AT2B0155

 
 

För ungefär en och en halv vecka sen, kanske två, var jag gravid.

Det är jag inte längre.

Jag är bärande men inte gravid; det finns inget hjärta där inne som tickar, bara skal av det som en gång växte men som nån stans på vägen bestämde sig för att sluta.

Ni vet. Det blir ju så ibland.

Eller egentligen blir det så ofta ofta ofta; 25% av alla graviditeter slutar såhär med en liten som slutar ticka och bara lägger sig tillrätta i väntan på att komma ut. Hormonerna finns där fortfarande, skalet finns där, allting runtomkring – bara inte livet. Och jag har varit medveten om att det kan bli så varje gång; jag var det när jag väntade Buse och jag var det även den här gången eftersom missfall har varit en så närvarande del i min egen familj (kanske ärftligt, vad vet jag) och också funnits omkring mig hos vänner. Jag har alltid, alltid varit beredd men inte behövt den beredskapen ännu. Förrän nu.

Såklart är det en sorg. Det är det alltid när ett liv tar slut, även om det nyss börjat. Framförallt är det en sorg att fortsätta bära i väntan på blödning eller i väntan på att man ska gå in och hjälpa kroppen att stöta ut. Men det är också en tröst att det skedde nu, så tidigt, och att jag där hemma har en lockig, sprudlande, frisk Buse med så mycket kärlek att det räcker och spiller över. Att jag är omringad av starka, varma kvinnor som bygger murar runt mig. Och att kroppen kände att något var fel, att det var därför den lilla lampan där inne släcktes – som en gammal klocka vars visare helt plötsligt slutat slå. Jag kan inte ens föreställa mig er som fått gå till vecka 20, 21, 25 och fått känna sparkar och hinna bygga en hel tillvaro för att sen få reda på att det tagit slut.

Att det är över.

Otänkbart.

Så ja, det är en sorg, men den tar inte ner himlen och pressar mig platt – den håller mig bara i starka armar ett litet tag men säger åt mig att det blir bra. Tillslut. Jag har en man och en Buse och framförallt är jag frisk; hela familjen är frisk och vi andas. Och det viktigaste; detta innebär ju inte att Buse aldrig kommer få ett syskon eller vi ännu en liten lockig att älska – det innebär bara att det inte blir just nu.

Och det får vara okej, för där kan vi människor inte styra. När det gäller barn kan vi inte kräva, be, kontrollera, manipulera, planera, böna, gråta oss till att de ska få fäste och växa och stanna kvar och komma friska. Det är, och kommer alltid vara, ett mirakel. Och mirakel styr man inte över, hur gärna man än vill.

Så idag tar jag de som är med mig och vars visare tickar och åker till Småland för att leva tillsammans genom att grilla korv, fiska abborre och fortsätta tänka sen. Nästa gång.

Sånt här händer, livet går vidare, sånt här händer ute i världen varje dag, varje timme.

Och nu har det hänt igen.

 

slut

313 kommentarer till “Att ibland få låta livet ta den vändning den vill.

  1. Från ytterligare en som det hänt, tre gånger, innan vår lille pojk kom. Jag känner med dig, med er. Jag lovar, det ordnar sig. Stor kram!!

  2. Hej!
    Så många kloka och vackra ord i en så smärtsam situation. Hoppas du finner ditt stöd runtomkring dig, hos alla underbara i din närhet. Dessa rader kommer säkerligen fylla ett tomrum och vara ett stöd för så många andra som kommer/ är i samma situation. Fint att du delar med dig!
    Kram

  3. Livet är stort, styr och ställer med oss och för oss in på vindlande vägar som ibland slutar i en återvändsgränd. Kärleken runt omkring oss får oss att gå vidare. Vi går vidare men vi glömmer aldrig utan bär det med oss i våra hjärtan.
    Mjuka kramar från en medsyster

  4. Varma kramar till dig! Gick igenom samma sak för en dryg månad sedan. Det är en stor sorg, även om vi vet att det inte är ovanligt, att kroppen är så fantastisk att den på egen hand tar hand om så mycket och vet mer än vi kan tro, att det en dag kommer komma en färdigbakad frisk liten bebis. Trots detta är det ett tungt besked som kräver sin andel sorg. Men, som du skriver – sorgen blir mer hanterbar när nära och kära kan hjälpa till att hålla och bära lite. <3

  5. Ta hand om dig och de dina. Barn är mirakel och livet är inte självklart! Men som du skriver livet har sin gång. Stor kram!

  6. Det hände oss med. Innan Loppan kom till oss – full av liv. Det var en stor sorg att nudda ett liv som sen försvann, men meningen var ju att vi skulle träffa Loppan! Tänk om hon aldrig blivit till! Allt har någonstans en mening… Det finns någon som väntar på just ER!!
    Sörj, kramas och ha en fin helg i mitt underbara småland.
    /M

  7. Emma, det är få människor man kommer så nära, utan att egentligen känna, som just dig. När jag läste det du skrivit kändes det som om detta hänt min egen syster. Jag hoppas du känner stödet från alla dina ”systrar” här på bloggen, att vår omtanke om dig får lägga sig som ett varmt täcke om ditt hjärta just nu. Vi är många och vi känner med och för dig, Emma. Jag har alltid försökt hitta tröst i att sorgen sägs vara kärlekens pris – att sörja är också ett sätt att älska. Varmaste kram till dig <3

  8. Det gör så ont när det lilla livet inte längre finns.
    Så ont att mista alla förväntningar och all glädje.
    Jag är glad att du har en fin liten familj som finns där hos dig i sorgen. Den vackraste buse man kan ha, med den glädje som du varje dag förmedlar så älskvärt.

    Ta hand om dig. Skratta när du kan skratta. Gråt när du behöver gråta.

    Stor kram till er alla tre

  9. Jag känner inte dig. Nä, inte alls. Men det känns precis som att jag gör det och jag känner så med dig, ända in i hjärtat. Faktiskt. Du är stark.

    KRAM /Lillafrun

  10. Ja, så är det – ibland går det inte att styra saker, hur mycket man än försökte. Men du har rätt inställning till det, som tur är har du så otroligt mycket att glädja sig över. Kram

  11. Vad vackert och sabt du skriver om något så otroligt jobbigt. Det är bra att kroppen ser till att ordna det hela till det bästa när det inte riktigt blivit som det ska. Den tanken tröstade mig när jag var med om samma sak. Det var också tidigt i graviditeten och det tackade jag flr. Ändå sorgen som måste få sin plats. Men det kommer nya chanser. Ta hand om dig och vira in dig i det där duntäcket med kramar från dina älskade. Låt livet stanna upp för en minut och lev sen igen med glädje och styrka.

  12. Sänder varm omtanke till dig. Har varit i samma sorgliga stund men man reser sig så småningom. Och som du skriver finner glädjen i de varma man har omkring sig… Kram Jennie

  13. Så otroligt trist. Jag tycker att du beskriver det på ett otroligt fint sätt som jag tror hjälper många som varit i samma situation eller kommer i samma situation. Livet blir aldrig precis som man tänkt sig. KRAM

  14. Så vackert och klokt du skriver om något så smärtsamt.
    Något som trots allt är ganska vanligt men som man sällan pratar om.
    Men det är ju som du skriver, något man inte kan styra över.
    Så ta vara på dagen i småland, njut av varandra, ta hand om varandra,
    kramas och lev livet här och nu.
    Hoppas ni får god fiskelycka:)

  15. Jag får gåshud och en klump i halsen. Fy fan!
    Vid mina missfall har jag tänkt att själen till det lilla livet stannar liksom kvar. I väntan på en kropp som är perfekt för just den. Det är kanske en klen tröst, men ändå var den en liten för mig.
    all styrka till dig och din familj.
    Anna

  16. Åh Emma, jag blir så ledsen för er skull. Du starka, kloka kvinna, idag gråter jag lite för dig. Massor med mera styrka och kramar till dig från mig

  17. Du skriver så fint, så medvetet. Jag vill mest bara ge dig en ordentlig styrkekram! Du tänker så sunt, även fast jag förstår att det antagligen varit jättejobbigt. Hoppas du får en jättefin dag! Livet går vidare. Man får på något vis intala sig själv att allt som händer har en mening. Kram!

  18. Stor kram! Har själv varit där du är nu, det blir lättare men man bär alltid det med sig. Läste om Lisa Nilsson om när hon var i Afrika (nu kommer min tolkning men ungefär så här tror jag det var) och mötte en man som sa att hon hade en mamma själ men själv sa hon att hon inte hade något barn men när han inte gav sig tänkte hon på sitt missfall och då sa han att har man en gång burit/varit gravid är men en mamma!

  19. Men åh, finner inte riktigt orden mer än att jag är lessen för er skull. Tårarna kom när jag läste.
    Känner med dig.
    Stor kram Åsa

  20. Stor stor tröstkram ❤️ Du sätter ord på känslor och tankar i en situation som många tyvärr tvingas uppleva. Och dina ord kommer säkert att vara till tröst för andra, nu hoppas och önskar jag bara att du får all den värme och kärlek från din fina familj och vänner. Och att du gråter en skvätt när det trycker på, tårar som lindrar och lättar.
    Kram från en som hoppas att ytterligare en liten heffaklump vill fastna och växa för att till slut bli en lillasyster/lillebror!

  21. Ja jag vet! Det är en sorg, en tomhet. Något som fanns och försvann- en liten rymmare som min svägerska tröstade mig med. Njut av närheten och se till att bara få vara i det du gör.
    Kram från Mamma Mia

  22. Jag blir verkligen ledsen för er skull och önskar såklart att den lilla I magen hade fått stanna hos er. Men du är stark och får samla kraft tillsammans med familj och vänner. Stor kram<3

  23. ……jag känner dig inte…men efter mer än två år av läsande av din blogg säger jag det ändå… Älskade finaste Emma :,( Jag gråter o sörjer med dig även om som du säger livet i dig var så litet just nu. Vi är många här som önskar vi kunde krama om dig just nu.

  24. Jag önskar att jag hade läst det här innan jag fick mitt missfall. Så vackert skrivet och så stark du är som delar med dig, jag är övertygad att du har hjälpt någon i samma situation genom denna text. Kramar till dig Emma.

  25. Fint du skriver om något sorgligt. Jag brukar tänka lite så. Jag har en fantastisk familj, en varmmjuk man och en ljuvlig sjuåring. Min mage är tom på liv och kommer nog att så förbli, tyvärr. Men jag försöker fokusera på det jag har, tacksam för alla vackra vardagsstunder. Jag har. Jag är inte utan.

    Kram till er.

  26. Tack för att du delar Emma. Det är en stor tröst för oss som varit med om detsamma, och som ännu väntar. Kram, kraft och bön om frid.

  27. Har följt din blogg av och till sedan du var gravid med buse men har sällan kommenterat. Jag beklagar verkligen sorgen och vill också tacka för att du delar med dig på detta sätt! Jag gick själv igenom ett missfall mellan mina båda barn och känner igen mycket av de tankar och känslor som du på ett så fint sätt beskriver. Missfall är ju tyvärr något som många går igenom men som man av någon anledning sällan pratar om. Att du orkar dela med dig av detta skänker säkert någon tröst till andra där ute som är i samma situation. Jag är själv evigt tacksam de kollegor och vänner som delade med sig av sina erfarenheter när jag inte visste om jag skulle våga försöka igen. Du verkar vara en mycket klok och stark kvinna Emma! Många kramar Josefine

  28. Du är fantastisk på att sätta ord på saker. Denna text kommer hjälpa andra där ute som är med om samma sak.
    Skönt du har så många fina omkring dig. Ta hand om er.
    Stor kram

  29. Finaste Emma, fina ord på något så plågsamt och tugnt. Du tröstar andra som gått igenom detta otänkbara eller som befinner sig i det mörker just nu. Skickar mina tankar och kramar till dig och dina käraste.

  30. Så fint och klokt. Känner igen mig, som så många andra, har också varit där. Minns det så tydligt, 8 år sen. Ett knappt år senare fick vi en ljuvlig liten krullis. Det blev inte fler men har det så bra med de där två älskade pojkarna vi fick!
    /Anna

  31. Du skriver så fint om det sorgliga. Så klokt och rätt träffat på känslor som många blivande mammor bär med sig. Det där orosfröet som gror i en och faktiskt drabbar många. Och jag beklagar, ta hand och rå om varandra idag, du och dina nära.

    Kram fredrika

  32. Det här inlägget drabbade mig så hårt. Jag läste första meningarna, la ifrån mig mobilen, fick tårar i ögonen och sedan tog de tid innan jag kunde fortsätta läsa.
    Så ledsen för er skull!!!

  33. Livet är hårt ibland… Skönt att du har de dina att luta tillbaka mot.
    Många styrkekramar, Mikaela

  34. Beklagar Emma! <3 Visst blir det så i 1/4 av alla graviditeter – men det är ändå en sorg och man måste få vara ledsen <3
    Jag hade två missfall innan jag fick min son förra året – det är ändå något som man kommer att bära med sig – den här glädjen över plusset och alla tårar över att det inte blev som det skulle.
    Stor kram!!

  35. Så sorgligt men så vackert du skriver om livets skörhet. Har varit där 2 gånger men även fått 2 söner som idag är stora starka vackra män 20 och 26 år. De var precis som din buse blonda lockiga gossar. Låt allt ta sin tid sörj, gläds med de dina vackra du.
    Kram Kristina

  36. Har aldrig kommenterat dina inlägg tidigare även om jag följt din blogg länge, men det här inlägget behöver få sättas ord på. Är fascinerad över att du kan ta ditt missfall så klokt och balanserat. Förstår att du sörjer men kan också se att du ser en fortsättning och känner en tacksamhet över det du har. Ibland gör sorgen just det, hjälper oss att se allt det goda i det mörka. Stor kram Sara

  37. Ja, ibland blir det bara så… Jag vet precis vad du går igenom nu och du är stark i hur du tänker MEN glöm inte sörja också. Jag intalade mig så länge att jag var ok, det var bäst det som hände osv. Tills en dag när jag står och sjunger, mitt i en kyrka full med folk, en svår sång från Ragtime, som jag lägger handen på magen och sjunger för dem – tar farväl på riktigt, i min ensamhet, mitt bland alla andra, de grät av sin anledning, jag av min…

    Men du har en fantastisk man vid din sida, ni är gjorda för varandra och ihop med lillskrutt kommer ni klara varje dag, varje tår, varje skratt som livet skänker er!
    Stora kramar mitt i allt och vila nära ditt hjärta!

  38. Önskar så att jag kunde ge dig en kram. Måste säga det igen, du är en ordkonstnär utan dess like! Att kunna skriva så vackert om nåt så tungt är fantastiskt.

    Ta hand om varandra så gott ni kan!

    Kram Lena

  39. Klokt skrivet. Jag var gravid med första barnet i v.20 när cancern uppdagades och jag fick akut ta bort min livmoder. Nu får ju inte jag en andra chans, men
    livet blir ju vad man gör det till. Jag är lycklig nu och har nästan kommit över allt som hänt. Jag tror att allt sker av en anledning vi inte kan förstå här på jorden men får veta när vårt liv är slut. Kram!

  40. Fina Emma!!!! Du skriver så vackert och målande om en sån smärtsam situation, känner med er och blev så ledsen för er skull när jag läste. Ta hand om varandra och tänk på alla de underbara mirakel du redan har i ditt liv! Många kramar

  41. Åh fina Emma… Tom en så fruktansvärd och smärtsam sak lyckas du hitta vackra ord till. Det är så sant det du skriver, och det var nog helt enkelt ”fel” mirakel i magen nu. Det rätta väntar fortfarande på er… Jag beklagar verkligen, stor kram till dig och din familj. Ta hand om varandra det behöver ni nu <3

  42. Så hårt! Beklagar. Det pratas lite om missfall. Har själv haft och jag kände mig så ensam när jag fick det. Det är som du säger vanligt men det pratas inte om det. Många kramar till dig och mys väl i fina Småland

  43. Lika glad och lycksalig man blir av att höra om nya graviditeter, lika ledsen och tung blir man av att höra att det inte gick vägen. Allt har sin tid precis som du skriver. Stor kram

  44. Lika glad som jag blev när du skrev att du var gravid, lika ledsen blev jag nu. Men vad klok du är och vad fantastiskt du skriver! Styrkekramar <3

  45. Massor med varma kramar och styrka! Det är som du säger, vissa saker är menade och vissa saker kommer nästa gång istället. Jag håller tummarna att du får det du önskar 🙂

  46. Jag har som så många andra också varit där. Men vi hade inte hunnit berättat för någon om graviditeten. Vi blev så ensamma i sorgen som då blev svår att dela med andra som inte ens visste att vi längtade efter barn. Tack för att du berättar. Jag tror att det gör skillnad. För många. Kram på er!

  47. När jag läser detta minns jag så väl vad jag själv gick igenom på den här tiden i fjol. Var i vecka 10 när jag började blöda. Jag minns känslan av att vakna varje morgon och känna att något saknades. Att vara tom. Vi har en son sedan tidigare och han blev en enorm tröst. Men ändå denna känsla av att något som borde vara inte var längre. Vi valde efter mycket övervägning att prova på nytt med en gång, trots motstridande rekommendationer från läkare, gynekolog osv. Och smack, det satt på första försöket. Det var endast 4 veckor som jag inte var gravid, men där och då var det outhärdligt. Vid sidan av mig nu ligger en pruttande liten bebba och sover. Lycka till!

  48. Finaste Emma…livet är hårt mot en ibland. Så sorgligt. Men så vackert och klokt du tänker om detta jobbiga. Starka fina kvinna. Tacksam för det du har – så sant , sant…

  49. Otroligt vacker bild och stark text du skrivit. Att du kan sätta ord på känslor. Det märks att du är en konstnärlig själ. Önskar dig och din familj allt gott! Styrkekramar till er!

  50. Jag hade två missfall innan vi fick vår son och visst är det en sorg även om det händer tidigt. Vi har idag både en son och en dotter, men det har aldrig varit självskrivet med barn för oss. Barn skaffar man inte utan man får dem.
    Håller tummarna för att ni inte ska behöva vänta alltför länge på ett syskon till Busen! Ta hand om dig!
    Kramar

  51. Tack Emma för att du delar med dig! Du sätter så vackra ord på något som gör så ont! Vi var med om samma sak innan vi till slut fick vårt älskade lilla skrutt. Att det är så vanligt med missfall märker man först när man själv är med om det och berättar för andra. Hoppas ni får en liten till en dag!

  52. Åh Emma så sorgligt! 🙁 Usch vad sånt här är ledsamt! Har haft det nära hos någon jag bryr mig mycket om nyligen och det är en sorg. Men du är så klok och tänker så rätt.. Styrkekramar till er ♡

  53. Man styr till stor del sin egen lycka men livet rår man inte på. Tack för att du delar något så privat, så vanligt förekommande, så naturligt – men som det pratas så lite om.
    Första gången det hände mig var jag gravid i vecka 9, naiv och överlycklig över vad som komma skulle. Smällen blev tuff men efter några månader var det vår tur att få uppleva en hel graviditet med en fin liten pojke som till slut kom.
    Andra gången var jag ödmjuk inför vad som faktiskt kan hända. Lika jobbigt var det ändå men som du skriver så var vi en liten familj som var friska och vi hade varandra. Efter endast några veckor bodde ett litet liv i mig igen och nu är vi fyra i familjen.
    Man ska aldrig ta livet för givet för det blir inte alltid som man tänkt sig men det brukar oftast bli fantastiskt bra ändå. Sen!
    Varma kramar, Malin

  54. Otroligt sorgligt. Kanske fanns det en anledning till att det hände, precis som allt annat som händer här i världen. Men faktum är att det är fruktansvärt orättvist..

  55. Å Emma! Tårarna rinner nerför mina kinder och jag håller om dig hårt hårt härifrån.
    Jag tror att den lilla själen lever kvar i väntan på en frisk kropp. Och att ni får ses och älska varann för livet. Snart.

  56. Så ledsen för er skull. Varmaste kramar till dig och din familj. Tack för att du delar med dig och sätter ord och känslor på något så jobbigt och ledsamt. Du är en fantastiskt duktig skribent!
    Ta hand om varandra! Kramar Josefine

  57. Jag känner med dig Emma. Hellre att graviditeten avslutas så här tidigt än att man som jag gick på rutinultraljud i vecka 19 för att upptäcka att livmodern var tom. Det är det värsta jag varit med om. Jag hade haft en liten blödning några veckor tidigare, men utan smärtor, och därför hade jag inte insett att det varit ett missfall. Hormonerna fanns fortfarande i kroppen och jag kände mig gravid. Så här i efterhand är jag glad att det hände för annars hade vi inte fått vår lilla Astrid ett år senare! 🙂

  58. Usch då! Ja, man får trösta sig med att det antagligen var något fel på bebisen som gjorde att den valde att inte leva längre. Sorgligt ändå, ända in i själen! Kram

  59. Åh nej! Den lilla stjärnan skulle någon annanstans!
    Hoppas helgen blir underbar med familjen!
    Stor kram Jessica

  60. Så fint du beskriver en så jobbig MEN tyvärr vanlig del av livet!
    Lillasyskonet kommer när han/ hon kommer!!!
    Jättekramar till dig!!
    <3
    Mia

  61. åh Emma, låt sorgen ta sin plats. Låt den komma ut och fram och ta emot alla kramar du får – både i verkligheten och från oss här. Vi sörjer alla med dig. Allting har sin tid och som andra kloka kvinnor skrivit innan mig, det kommer en ny tid, en ny chans, ett nytt liv. Stor kram, Elin

  62. Så fint och varmt skrivet i en sorglig situation.
    Varma styrkekramar från en som också haft samma upplevelse.

  63. För tre höstar sedan var jag med om samma sak. Vi hade redan en busa, men längtade efter en till. I vecka 11 slutade hjärtat att slå, och jag märkte det direkt. Konstigt det där, hur man bara känner att det inte är som det ska. Jag hade inga blödningar, ingen smärta, men ändå visste jag. Efter lite tjat fick jag göra ett ultraljud och det blev bekräftat. En vecka senare kom hen ut spontant. En mycket lång väntan, men jag tyckte ändå att det var skönt att kroppen fick låtas göra sitt. Utan sjukhusmiljö och kalla instrument. Några månader senare blev jag gravid igen, och nu har vi två busar. Missfall är vanligt, och det vet man. Men det är ändå en förlust. Jag tänker inte på det ofta, men ibland såhär om hösten, och särskilt när jag läser om din upplevelse, så väcks minnet av känslan av hur det var. Ta hand om er. Kram.

  64. Stora kramar! Vi är många som varit med om samma och kan leva oss in i din situation. Men visst blir sorgen en annan när man redan har små barn runt benen som kräver att livet går vidare. Nästa gång är det kanske meningen. Kram igen.

  65. Åh så ledsamt att läsa! Följer din blogg men har aldrig lämnat någon kommentar.. Skickar styrkekramar till hela familjen och hoppas att ett litet levandes pyre snart är på plats igen <3

  66. Blev så ledsen när jag läste det för er skull, men som du skriver så makalöst fint om, så är kroppen fantastisk på sitt sätt. Låt sorgen komma ut och jag tror att allt händer av en mening. Nästa gång är det meningen♥

    Många kramar
    Adela

  67. Du har fått så enormt många och fina kommentarer, det gör mig rörd. Vi är många som har varit där du är nu och vi kan alla ge varandra lite kärlek och förståelse. Stor kram till er alla, och en extra stor till dig Emma! ❤️

  68. Grät en skvätt när jag läste din fina text. Jag är själv gravid i v20 och som du skriver är rädslan alltid där att något kan gå fel. Styrkekramar till er!

  69. Emma, vad fint du skriver om något så oerhört sorgligt. Det är, som du skriver, inget man kan styra över. Magi styr över sig själv. Men kom ihåg att låta sorgen ta den plats den behöver. Hoppas ni får en fin helg tillsammans, kram!

  70. Uff, jeg er så lei meg for at dette triste har skjedd. Jeg vet akkurat hvordan du har det for det samme har skjedd med meg 4 ganger. Det kommer til å bli lettere men akkurat nå er det lov å være lei seg, sørge og la de som er glad i deg ta vare på deg. For det vil de gjerne det er jeg helt sikker på.
    Og du, takk for at du skriver om dette for dette er en usynlig sorg som svært mange gjemmer unna.

  71. Sänder dig mina varmaste kramar. Var med om detta själv för 5 år sedan, ”missed abortion” som det heter. Hemskt jobbigt att kroppen fortfarande tror man är gravid. Se till att inte vänta för länge med att få hjälp att avsluta bara, det kan vara väldigt påfrestande att gå och vänta på att det ska hända. Jag väntade en vecka, men sen fick det bli ingrepp i alla fall. Vilket var en lättnad, när det var klart. Strax därefter blev jag gravid igen, men min tredje lille pojke. Det kommer bli bra. Ta hand om dig, och låt din underbara famil och vänner göra det också! Kram
    Maria

  72. Sâ sorgligt Emma, jag förstâr att du blev jättebesviken, MEN, gissar att du snart blir glad igen. 🙂 Även smâ änglar har rätt att vända om om de glömt nâgon där hemma….men sen kanske de kommer flera pâ en gâng – du fâr tvillingar nästa gâng 😉
    Kram och fin w-e !

  73. Massor av kramar från nån som i vanliga fall flitigt läser din blogg men inte kommenterar. Men det här inlägget får mig att minnas min känsla av sorg och saknad när jag fick mina missfall. Jag har nu två underbara stora pojkar och är oerhört tacksam för dem men den där känslan av sorgen har en speciell plats i mitt hjärta. Ha nu en mysig helg med din fina Buse och mannen i ditt liv, omge dig med dom som älskar dig mest och var rädd om dig! /Bittan

  74. Så sorgligt, men så fint skrivet om något som så ofta händer men som är så förbjudet att tala om. Stor och varm kram till er. ❤❤❤

  75. ÅÅÅåå fina Emma! Så oerhört sorgligt men du skriver så fint och så naturligt och det berör ända in i hjärtat. Att kunna vara så naturlig om detta livets gång är så beundransvärt och stort. Massa kramar till er alla <3 <3 <3
    /Vivvi

  76. Starkt av dig av dela med dig att detta privata och du skriver så vackert att hjärtat stannar ett tag, innerliga kramar från en beundrare

  77. Åh så himla oturligt sorgligt. Men du har rätt. Det är bara inte just nu. Och det är vanligt, viktigt och värdefullt att prata om det som inte blir. Kram till er.

  78. Åhhh finaste Emma så fint skrivet, så fina ord du beskriver det hela med, du är en stjärna på att sätta ord på saker! Tänker på dig! Stor kram

  79. Jag blir så ledsen när jag läser detta! Det är vanligt med missfall
    men lika ledsamt varje gång det händer. Man börjar ju planera och tänka sig
    in i framtiden när man ser plusset på stickan, men så plötsligt drar någon undan mattan…
    Har själv haft 3 stycken, men har nu en kille på 3 år å en tjej på 11 månader!
    Det lyckas nog när tiden är mogen. Kram!

  80. Vad sorgligt att höra. Ibland tar ju livet konstiga vägar. Jag har själv haft ett MA (missed abortion) och fick ta bort det lilla därinne som påbörjat sin resa men inte riktigt slutförde den. Det är tufft och man gråter men man inser också att just sån är livets gång och någonstans är det, precis som du skriver, skönt att kroppen säger ifrån tidigt och inte senare. Jag har sedan mitt fått 2 friska och fantastiska barn och din dag kommer att komma igen, det vara bara inte dags just nu. Sorgen blir lättare och kvar blir ett ärr i hjärtat. Vad härligt ändå att du har Buse därhemma som du kan skratta och gråta med.

    kram

  81. Hej Emma! Samma sak har hänt mig också så jag kan relatera till känslan. Skickar en stor kram till dig!

  82. Åh Emma vad du skriver vackert.
    Sorg och glädje går hand i hand, sorgen över den lille och glädjen i det du har, man och buse.
    Jag har själv förlorat en son i vecka 29, hjärtat slutade slå och det kallades plötsligt spädbarnsdöd i magen. Fick inte heller någon blödning eller annat utan fick efter en vecka sättas igång och 4 dagar senare födde jag vår *Lukas* Hade då två tjejer på 4 och 5 år och 3,5 år senare fick vi ännu en son som idag är 5 år. Det har alltså gått över 8 år men *Lukas* är ännu en stor del av vår familj. Vi åker till hans grav ofta. Det ”går inte över” som många tror men man lär sig leva med det och är en erfarenhet rikare. Och man lär sig vad som är viktigt i livet och fokuserar mindre på struntsaker.
    Stor kram och lycka till med vad framtiden har åt er <3
    //mamma och änglamamma Susanne

  83. Åh, men vad tråkigt… Har själv varit med om precis samma sak, och än fast skrutten i magen bara knappt finns där, hinner man drömma, längta och föreställa sig hur det kommer att bli… Känns som att det är just därför som det känns så hårt när det inte blir så som man trott. Kramar och ljusa tankar till dig och familjen.

  84. Åh Emma…tårarna kommer. Kan inte riktigt sätta mig in i det, eftersom jag inte varit i samma situation, men kan man ”bara” tänka mig in… Skönt att ni har en massa människor som finns där och kan ge varma goa kramar. Att du har mannen din och den store Leo. Som du säger blir det inget ”just nu”, men Emma, det kommer igen och Buse kommer bli storebror. <3 Tänker på er! Kramar ifrån mig

  85. Tänkte att du behöver nog inga fler cyberkramar nu, eftersom jag såg du hade redan fått närmre 200.. Men så tänkte jag lite längre än näsan, och nä, man kan inte få för många kramar, nånsin! Så stor styrkekram till dej, du är stark. Tack och lov att du har Buse och din lika lockiga man med dej å massor av annat gott folk! Kram

  86. Du är stark och klarsynt som kan se det såhär, som det faktiskt är. Kroppen sa att något var fel och att det var bäst att den lilla lampan släcktes. Och visst var det bäst att det skedde så tidigt. Jag hoppas (och tror) att du är stark nog att tillåta dig själv att vara svag också när du behöver, med dina närmsta, din man och underbara Buse och dina vänner. Många, varma kramar till dig (och till din man också förstås!). Och tack för att du är så befriande rak och öppen med vad som händer.

  87. Usch, så sorgligt och tungt! Men så vackert skrivet, tror många kommer att finna styrka i dina ord, som är så kloka i en jobbig stund. Ta hand om dig och njut av din familj! Kramar

  88. Varma tankar till dig! Hände mig också, bara några veckor bort, vet precis vad du går igenom! Kram!

  89. Jag beklagar verkligen.. beundrar din styrka något otroligt! ❤️ Var tacksam över det du har & finn styrka i varandra!

  90. Kramar med styrka!! Så fint skrivet, men det är klart att det blir tungt när glädje blir till sorg.
    Skönt att ni har varandra! Hela din familj är ju så fin, nu menar jag såklart flickorna oxå.

  91. Vad vackert du beskriver din sorg och tacksamhet.
    Jag önskar dig och din familj all lycka. Och tack för att du delar med dig. Så viktigt.

  92. Blir rörd av det du skriver & av det enorma stöd du har av dina bloggläsare! Vi känner nog alla att vi på nåt sätt… Känner dig, fast du inte har en aning om vem många av oss är. Vi bygger en skyddsmur runt dig med kramar, fina ord, vi peppar dig, delar med oss av våra egna erfarenheter så du ska vet att du inte är ensam & sörjer med dig.. Vi finns här för dig!
    Älskade, älskade Emma! Du har även sällskap av mig. Fem barn, två friska och en som har fått mig att växa, uppleva saker jag aldrig kunnat drömma om, gett mig distans, ödmjukhet, respekt & ett liv som aldrig blir sig likt. Varma kramar från mig till dig!

  93. Hej Emma och Buse. Varmaste tankar till dig och din familj. Tänker på dig och sänder kärlek och tankar. Stor kram.

  94. Å nej så sorgligt 🙁
    Som så många andra så har det hänt mig oxå. Fick reda på när vi skulle göra KUB-test att fostret dött i sjunde veckan, så det blev abort-piller för att kroppen skulle stöta bort det. Det var tre månader sedan och min första graviditet. Så nu går jag bara att hoppas att kroppen ska återhämta sig och vara mottaglig för ett nytt liv igen.
    Du skriver så fantastiskt klokt om det som hänt dig. Du kan verkligen sätta ord på allt, duktiga fantastiska kvinna! Ta hand om dig, din man, din Buse och dina hundflickor <3 <3 <3

  95. Styrkekramar till dig och din familj. Du är så klok Emma och skriver så fint och vackert om det sorgliga. Du är en stjärna på att skriva målande, både i glädje och sorg. Och som du skriver ert Mirakel kommer men inte just nu. Ta hand om dig.

  96. Du får en kindstrykning från en som fick samma erfarenhet för 9 år sedan, var i vecka 17 och drabbades av en liten blödning, efter ultraljud konstaterades att hjärtat stannat ca 4 veckor tidigare, men att min kropp fortfarande trodde att den var gravid och bevarade bebisen intakt, var tvungen att göra en abort med efterföljande livmoderinflammation och annat krångel… men lärde mig en ödmjukhet för lånet av mitt änglabarn och tacksamhet för mina två tidigare barn som jag får följa på livets vindlande vägar <3 hjärtat läker, men ett ärr blir det kvar, tur att jag liksom du nu har kärlek och vänner att hålla hårt.

  97. Så fint skrivet & så sunda tankar kring det som skett. Det är livet och vad som tyvärr ibland ingår i det…. Du ser så fint på vad du faktiskt har, med en fin familj som fått vara frisk. Att uppskatta vad man har och hur lyckligt lottad man faktiskt är kan bli en påminnelse efter händelser som denna. Jag försöker se saker på det här viset när tråkiga saker sker i livet att så bra vi ändå har det så länge vi har varandra och får vara tillsammans. Detta är något av det viktigaste man kan förmedla vidare och lära sina barn att se. Ta hand om varandra!

  98. Åh Emma, här kommer ytterligare stöd och förståelse.
    Som man ser här i kommentarerna och som du skriver så händer det ju så ofta.
    Oftare än man vet/tror.
    Jag också.
    Och det blir ju så ledsamt. Man har hoppats och drömt så mycket.
    Minnet lever kvar i hjärtat. Livet blir inte som förr igen. Men det går vidare på något konstigt sätt.
    Ta hand om er.
    Kramar
    Yohanna

  99. Emma, goa människa! Det är skönt att Du har så många varma runt omkring Dig. Låt Dig omhändertas av dem. Du har gett styrka till så många, nu är det Din tur att få. Tänker på Dig och resten av familjen. Varma kramar Milott

  100. Varma fina kramar till dig som har styrkan att gå ut med detta i offentlighetens ljus. Jag har också varit med om samma sak under min första graviditet och det var fruktansvärt jobbigt, mest av allt för att jag inte hade gått ut med att jag var gravid och kände mig tvungen att hålla skenet uppe trots att jag var ledsen och kände mig tom. Men jag har lärt mig och är mycket mer öppen mot mina vänner och får så mycket mer tillbaka. Stor kram till dig och fina familjen <3

  101. Åh va tråkigt ! Ledsen för eran skull! Livet är inte alltid rättvist och man inser hur sårbart allt är när sånt här händer. Men ni har varandra och ni kommer säkert med tiden få en ny liten familjemedlem som förgyller era liv. Oftast har allt en mening på något sätt även om det känns tufft ibland. Men det kommer en ljusning ! Ta hand om Er nu kramas mys och tänk på att ni har varandra! Många varma kramar med styrka och kärlek //Victoria <3

  102. Kära Emma! Finner inga ord, men tänker på dig/er i denna sorgens stund. Du verkar vara en fantastisk mamma o busen är sååå älskad. Så fint att du delar med dig, då missfall nog är vanligare än man tror o ändå ngt man sällan pratar om. Men, som du skriver, är det nog så att naturen har sin gång. Många varma kramar Lisa S i H-viken

  103. Så ledsamt! Jag lider med dig. Detta gick jag oxå igenom men det blev ett barn till efter missfallet utan problem. Styrkekramar till dig, Suss

  104. Så fint skrivet om något så fruktansvärt jobbigt…. Tack för att du alltid delar med dig, och sätter ord på sådant vi behöver höra. Ta hand om dig och njut av att vara i familjens närhet!

  105. Kramar till er!! Det är jobbigt o ledsamt men du tänker så fint. Ta hand om varandra så hoppas vi att det läker inom dig med tidens gång. KRAAAM

  106. Så oerhört ledsamt och jobbigt. Jag tänker på dig och er! Stor kram, och tack för att du delar med dig.

  107. Förstår inte hur du gör. Förstår inte hur du kan sätta ord sådär. På allt!
    På det märkligaste av sätt blir din text .. vacker. I ett mycket märkligt sammanhang.
    All, all, ALL styrka, hopp och kärlek till Er.
    Kramar. Jättehårda & varma.

  108. Sällar mig till övriga kommentarer: mycket vackert beskrivet och en önskan om att det går vägen nästa gång. Tack!

  109. För mig tar orden slut. Men du sätter ord på något så svårt och så vanligt på ett fantastiskt sätt. En lockig liten ängel har himlen fått. En ängel med en klok och så fin mamma. Stor, stor kram!

  110. Oj, vad tråkigt att höra. Tänker på er. Men Emma vad vacker skrivet, det var inte detta mirakel som skulle till världen. Hoppas att allt blir bra. Just nu känns nog allt trist och tungt men jag vet att du har en otroligt uppbackning av familj och vänner. De bästa vännerna. spolarn@hotmail.comOch ni kommer få ett mirakel till det tror jag och då kommer hen för att stanna hos er.
    Skött om Er.
    Styrkekramar

  111. Men vad tråkigt! Det kanske blir något någon annan gång. Önskar er härliga dagar fyllda med kärlek och varandra!

  112. Underbara Emma! Vad otroligt ledsen jag bli av att läsa det tråkiga. Sitter med tårar i ögonen och bli otroligt ledsen, ledsen över någon jag inte känner men ”läser” varje dag. Jag önskar dig massor av kärlek och styrka. Krama din härliga son extra mycket och tillåt dig också vara ledsen. Vi är många som tänker på dig! Styrkekramar från mig <3

  113. Stackars dej! ❤️Vet vad du går igenom. Har själv haft många missfall.
    Har även förlorat min förstfödda i samband med förlossningen för 13 år sedan.En flicka -Linnea- som hela graviditeten var en pigg unge. Hon vägde nästan 4 kg o de hittade inga fel på henne. De kallade det då plötslig spädbarnsdöd i magen.
    Jag hade lyckan att få två barn till men saknaden finns där ständigt. Kramar till dej

  114. Jag beklagar verkligen! Det är så oerhört sorgligt att världen kan vara så hård och orättvis. Men det är en beundransvärd inställning du har. Den kommer nog hjälpa dig igenom det här, tillsammans med dina nära och kära. En stor kram till dig

  115. Läser och berörs av dina vackra, men så sorgliga ord.
    Jag gick ända till vecka 32 innan min lille pojkes hjärta inte orkade picka på längre…
    Jag har varit och är den där tillplattade, men så kom S och livet blev ljusare igen.
    Såret läker aldrig, men sorgen får en annan form…
    Skickar all styrka jag kan!
    Många kramar

  116. I understand your thoughts and feelings, so well were they written.

    Thinking of you right now and sending you lots of love and positive thoughts.

    Mxx

  117. Jag beklagar, vad otroligt ledsamt att läsa. Även alla som kommenterat och verkar ha varit med om samma sak… Stor kram och tusen änglar!

  118. Är i vecka 32 och att läsa om något sånt här får mig att vara evigt tacksam över mitt barn. Precis som du är över din son. Du är stark som delger och berättar om dina tankar kring händelsen. En dag får Buse ett syskon!

  119. Emma, så otroligt ledsen för Er skull. Hoppas innerligt att ni som familj finner en väg att gå på tillsammans. Många varma tankar och positiv energi till Er. /Carolin

  120. Finaste Emma,
    Försökte kommentera flera gånger igår utan att lyckas. Ville egentligen bara krama om din och hålla dig varm i en omfamning trots att det ofattbara skett. Tack för att du delar med dig avnågot så personligt och tugnt, beundrar dig för det.
    Massorav kramarfrån mig.

  121. Känner onekligen med dig. Även jag hann vara gravid en liten stund mellan min dotter (jämngammal med din buse) och det barn jag nu bär.

  122. Jag skrev en kommentar igår. Men tog bort den innan jag tryckte skicka. För allt känns så meningslöst att skriva. Men idag ångrade jag mig. Jag vill skicka en tanke iaf. För även om man är en stark människa så tror jag man behöver det. Jag behövde det när jag var där. Så kram på dig.

  123. Precis som du och så många andra här inne så känner jag så väl igen den där tomheten. Hålet som blir i hjärtat efter det som var planerat att bli men som helt plötsligt dragits från en. Jag beklagar det som hänt, jag hoppas att du snart repar dig! Ta hand om er!

  124. Innan två busar damp ner här med buller å bång inom två års tid, så var jag gravid i 14 veckor, trodde jag det. Sen visade det sig att lillen inte växt på sig från v 11. Blev traumatiskt för mig, inläggning, grönt ”rör” instucket i livmodertappen. Kramperna kom till slut och jag kände det som att ha värkar och jag födde ut en liten klump till slut som snabbt togs bort. Hemskt. Men vad kunde sägas?? Något uppmuntrande hand på axeln kanske vore på sin plats. Fick ett visitkort till sjö-kurator… Som man inte orkar när livet sviker.
    Men dessa två gossar som kom ganska tätt in på är mina tonårssötnosar som testar tålamod och lite till var å varannan dag. Sen kommer stora gängliga kramen fram, åååå så värmande! Men vem knyttet var kan jag ff undra över.
    Kramar från djupet av mitt hjärta!
    Lotta

  125. Kan inte föreställa mig sorgen. Men, jag tycker du är klok! Du har din fina Buse och det finns fortfarande tid för syskon. KRAM från mig!

  126. Jag är så ledsen för er skull. Gråter floder så att sambon tröstar mig. Tänk vad underbart att bli så berörd av dig som jag egentligen inte känner. Du känns som en vän jag inte träffas på länge bara. Många styrkekramar till dig. Tack för att du delar med dig och sprider något som inte är ovanligt men endå inte pratas om.

  127. Så, så sorgligt och så fint beskrivet av dig! Känner igen så mycket och det blir därför än mer nära och ledsamt. Ett år sedan jag upplevde samma sak och nu väntar vi på att lillebror ska vilja komma ut, vilken dag som helst. Det blir ju bra och allting ordnar sig till slut även om vägen dit stundtals kantas av tårar och hjärtesorg. Jag känner med er av hela mitt hjärta och önskar er all lycka framöver! Du är en förebild. Tack för att du delar med dig även av det som är svårast att berätta. Stora varma kramar <3

  128. Du ska se att allt blir bra.
    Klumpigt av mig. Tänk va din man är som tror att
    det är så självklart. Livet. Ta vara på varann. Styrkekramar och Du vet att det blir
    bra och vänder. Håller alla tummar. Kramis
    Eva

  129. Hej gumman.

    Så ledsen att du inte fick behålla din liten som växte, men du är stark det kommer gå bra hoppas jag. Jag själv har inga, har gjort 3 IVF, varav 2 inte tog sig och det 3:e tog sig, det var 2 stycken små fisar som låg i magen, men dom dog efter 3 månader då jag fick missfall. Sedan dess har jag hunnit fylla 46, tagit bort en del av livmodern pga muskelknuta mitt i livmodern så jag till skillnad från dig kommer aldrig få uppleva moderskapet, min största sorg, men som du skrev, livet går vidare och solen går upp varje dag ändå, men sorgen blir ju inte mindre för det, men var glad över vad du har för en del av oss kommer aldrig få det du har och den sorgen försvinner aldrig.

    Kram Emma

  130. Även fast jag inte känner dig vill jag bara skicka en massa kärlek till dig. Det gör ont i mammahjärtatatt läsa detta inlägg. Kramar till dig

  131. Hej, vet inte om jag någongång har skrivit kommentar fast har läste din fina blogg läääänge. Du – jag känner din sorg – har själv också varit där! Jag tänker på dig just nu och skickar varma tankar. Älskar din blogg! Kramar!

  132. Så fint du skriver om något så jobbigt. Du är en förebild och någon som med ord kan lyfta någon som råkar/råkat ut för samma sak. Önskar er lycka till med nästa försök om och när det blir.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg