Att ha fått nya rutiner.

Ni som har följt mig länge vet att jag älskar rutiner.

Inte yrkesmässigt, där skyr jag dom som pesten, men privat. De gör mig trygg på något vis.

Jag älskar att veta vad jag ska göra och när jag ska göra det, älskar att ha samma invanda mönster, samma karta över dagen – jag tycker om lunket och vardagen och den där säkerheten i att allt är precis som det ska vara. Tycker jag om en låt lyssnar jag sönder den tills jag hittar en ny att tycka om, är det jul äter jag minst 4 lussebullar varje dag från macken snett tvärs emot jobbet, är det frukostbuffé på ett hotell tar jag gärna samma saker varje dag med bara viss variation.

Tråkigt?

Kanske.

Men det passar mig.

Därför är det så skönt såhär några dagar in på semestern, när hotellet är utforskat, restaurangerna kartlagda, alla trappor och snår invanda. Jag känner mig så lätt förvirrad den där första dagen, innan jag vet vart allting finns och var vi kan ta vägen. Innan alla möjligheter är uppradade och prioriterade.

Nu har vi vår lunk här, vårt, och det är himmelrike.

Nu gör vi ungefär samma saker varje dag.

Vaknar, äter, badar, äter, sover middag, vaknar, äter, badar. Går tillbaka till hotellrummet och badar tillsammans, sen har jag några minuter bara för mig själv inför middagen medan mannen och Buse sitter på hotellsängen och leker med en krokodil i plast. Då står jag i badrummet med hårfönen i ena handen och försöker klä på mig stående på ett ben medan jag lyssnar på deras glada röster från rummet intill, då och då stickar jag in huvudet leende för att se vad de skrattar åt – Buses ivriga koncentration som bara bryts för någon sekund när han säger hej mamma! för att sen fortsätta med det han höll på med.

Och sen får jag komma ut, klädd i något jag tycker om, ställa mig framför Buse och fråga blev jag fin? och se honom syna mig med ett finurligt leende innan han förtjust säger där! och pekar på mina målade läppar. Ja, mamma har läppstift säger mannen och Buse är redan på språng, drar mig i kjolen så att jag ska huka mig ner och säger sen pouva? med blicken stint fäst på mina läppstiftsläppar.

Och visst får han prova.

Tillsammans sitter vi framför hallspegeln, Buse och jag, och ger honom läppstift genom pussar, från min mun till hans.

Sen kan vi gå och äta, allihop, jag i för lång lugg och femtiotalsblus, mannen i sin randiga skjorta och Buse med ditpussat läppstift över amorbågarna.

∞

röd blus | memelie
(25% rabatt nu med koden emmaslucka)
kjol | isacouture
ring | lotta jewellery