Att ha en stor pojke.

 

AT2B2518
 
 

I måndags begav vi oss på en liten utflykt.

Till Billesholm närmare bestämt, till Sven Jönssons Cykelaffär. De är ju annonsörer hos mig men det är ett ställe jag själv aldrig varit på, men som mannen mycket väl kände till. Såklart. Han är ju som bekant ett freak som beställer ramar från Tyskland och bygger ihop en egen, ankäggsblå cykel med små tunna hjul som tydligen ska gå jättefort.

Själv har jag inte cyklat sen en konferensincident på Ven år 2001.

Så kan det gå.

 
 

AT2B2620

 

AT2B2628

 
 

Men nu var det ju varken jag eller mannen som skulle ha en cykel, utan Buse.

Vår lilla kille som är stor nog nu, som har pratat om nykkel i månader och som äntligen faktiskt är där. Då man kan cykla. Han som kör sitt lilla flygplan som en torped genom Lutande Huset där hemma med vild blick och snäva rörelser.

Och så är det ju vår. Och den där säsongen ska strax börja; den där man kan vara ute och cykla på uppfarten och alternera mellan sin plasttraktor som låter som ett helt åkeri och en cykel, en som som pappa har, med små stödhjul och en rolig tuta.

Och vilket ställe vi kom till!

 
 

AT2B2535

 

AT2B2558

 

AT2B2539

 
 

Inte nog med att där var fantastiskt vackert (min behållning) och att de hade katt (Buses behållning); där fanns fler cyklar än jag någonsin sett på samma ställe. Mängder. Till och med jag hittade en vacker retromodell med korsstygn på handtagen som jag förtjust smekte och sa titta! om. Nästan så jag var beredd att ta upp det där jag slutade med 2001, bara för att kunna susa fram på en såndär matt, gammaldags sak med låda framför styret och tjocka däck.

Men nu var det som sagt Buse vi var där för.

Även om hans mest var intresserad av katten.

 

 

AT2B2565

 

AT2B2569

 

AT2B2587

 

 

Så vi testade lite olika modeller.

En kille måste ju provåka, liksom. Jag blev förtjust när han ville prova en barbierosa sak med blom-sadel och hoppades att den skulle falla väl ut, men han testade även en racerliknande sak i nåt märke som mannen deklarerade även fanns till vuxna och därför var fräck.

Runt, runt på gårdsplanen åkte han i sin lilla hjälm.

Denna stjärna.

 

 

AT2B2601

 
 

Men ja.

Mest intresserad var han som sagt av katten.

Fasligt spännande katt det där.

 
 

650

 
 

Och där fanns höns!

Höns och ankor och ett litet hus fullt med de båda och med några duvor som slog med vingarna. Ni förstår ju Buse-lyckan. Han var som trollbunden och det där med cyklar kunde vi glömma.

Iallafall för stunden.

 
 

AT2B2657

 

AT2B2666

 
 

Och ett ägg fick han, alldeles nyvärpt, som mannen förvirrat tog emot och funderade på hur man transporterade hem i bilen på absolut bästa sätt. Jackfickan var ju inte att tänka på, inte min handväska heller.

(Det fick bli mugghållaren i bilen. I en vante. Säkrast så).

 
 

AT2B2682

 

AT2B2684

 

AT2B2688

 

AT2B2713

 
 

Men en cykel blev det iallafall.

En mattsvart retromodell som var så himla, himla fin och inte alls skrikig och som hade hjul som lätt gick över gruset och med en sadel och handtag som var bruna, precis som damcykeln jag förälskade mig i där inne. Och Buse var själaglad över utflykten och pratade hela vägen hem och hönsen och tupparna och ägget och katten och den nya cykeln –

och jag tittade längtansfullt ut över fälten och konstaterade att ett sånt där ställe, med hönshus och små plantor och snickarglädje med klättrande växter, inte skulle göra ont alls att skaffa sig och leva i.

Och tänk. En cykel.

Att han har blivit så stor nu.

 

jacka | här
byxor | gamla allsaints
sjal | här
skor | primeboots (country-dreams)

 

slut

Rekommenderade inlägg

32 thoughts on “Att ha en stor pojke.

  1. Vilket äventyr! Både cykel o djur låter som en härlig kombo för Buse! Och att se barn sprudla av lycka är värt det mest i livet.

  2. HA HA HA, jag dör! Skrattade rakt ut åt din förvirrade man och ägget! Väckte hunden i knät här och fick onda ögat – men så värt! Och ljuuuuvliga kort – LJUSET!!! Och Buse’s fina fina cykel!!! *ansikte med hjärtan te ögen*
    Men förvirrade mannen. BA HA HA HA! Tack Emma! <3

  3. Toppenfin cykel!!! Vi har en likadan fast modell större till vår Texas och denna söta kanske kunde vara perfekt till vår Milton som också börjar bli stor.

    Lite roligt att butiken i Billesholm fortfarande finns kvar! Jag kommer ihåg att jag, varje år, fick en sprillans ny cykel därifrån – lite nostalgi ju!!! Kanske dags att bege sig dit på en liten shoppingrunda snart… Så tusen tack för tipset!

    Kraaaaaaam

    Angelica

  4. Naaaaaw, första cykeln <3 Det är stort det!! Jag minns faktiskt min nu 23 år gamla sons första, lite lik buses fast omvänd i färgerna & utan handbroms.

    Jag cyklade jämt fram till jag fick diskbrock (har ju inte körkort) & saknar det. Har alltid ett vaket öga efter en cykel man sitter rakt upp & ner på utan böj i ryggen, gammeldags med skinnsäte osv så klar. Andra kör bil med style, jag vill cykla eller köra scooter med style 😉

    Underbara bilder som alltid Emma <3 <3 <3 Älskar gubbens mössa

    Kram & finaste dagen till dig

  5. Vilken tuff cykel alltså! Räcks han bra med fötterna till pedalerna o kan han trampa? Vi hadeen trehjuling åt vår tös förra sommaren, men då förstod hon nog inte idén ännu. Hon e lika gammal som er buse.

    1. Jaaa funkar super! De skruvade ner sadeln till rätt höjd. Vi har också en trehjuling men där sitter pedalerna liksom framme och de når han inte riktigt.

  6. Bästa stället att köpa cykel på, enligt mig. Lugnet där är fantastiskt, ingen stress och ingen känsla av att man måste handla. Och när de där pliriga “gubbarna” skrattar…åh, det är så hjärtligt och det kommer ända nere ifrån magen.

  7. Underbart! Och vilken härlig bild där i cykelaffären på far och son bakifrån – de ser ju ut att ha precis samma gångstil/hållning.. :))

  8. Men ååå, ja de blir verkligen sååå stora helt plötsligt när de får sin första cykel. Vi har inte ens haft hjärta att göra oss av med deras allra första cyklar. Så mycket nostalgi fast det inte var alltför många år sen 🙂

    Kram
    /Vivvi

  9. Vilka härliga bilder! Och som vanligt är din beskrivning av det som en saga <3 Inser nu att vi kanske också ska skaffa cykel till vår "stora" kille som är lika gammal som Buse =) Undrar var hans fina stjärnbyxor är ifrån? Otroligt söta men tuffa på samma gång! Ha en härlig dag! Och tack för den bästa bloggen!

  10. Åhh!! Jag började följa dig strax innan han föddes mitt i något inlägg om att det var på gång, och jag minns att jag nyfiket kikade in lite, bläddrade bakåt och förälskade mig lite i dina vackra bilder, och så dök din förlossningsberättelse upp och jag var fast. Shit, det känns som igår, och nu har han en cykel! <3 Fina fina Emma! Kul att få följa dig!

  11. Hejsan!
    Du har en så otroligt härlig blogg! Fina bilder och ett sätt att skriva som gjort att jag fastnat totalt. Hittade bloggen för kanske en månad sen och sen dess har jag läst alltid då jag har tid. Började från start och är nu i mars-13, du har liksom blivit min gonattsaga när sonen (som också heter Leo Elias) somnat och jag vill koppla av:)

    En sak som jag funderar om du kunde skriva om någon gång är hur du minns ert bröllop nu några år senare. Vad var det du idag minns bäst? Är det något du ångrar? Skulle du göra liks om ni gifte er idag? Är intresserad då vi nu planerar vårt bröllop till augusti och funderar vad som kommer ge de starkaste minnena, vad vi ska satsa på liksom.

    kramar från en som kommer fortsätta följa din blogg, den ger så många skratt och en härlig känsla i kroppen

    1. Vet du, jag ångrar INGENTING. Däremot önskar jag att jag då kände några jag känner nu, så att de också hade fått vara med :)) Men det jag är mest tacksam över är att vi valde att lägga pengar på en fotograf som var med hela dagen. Man glömmer bort så mycket, som en black out av nervositet, och med hjälp av bilderna blir minnet komplett.

  12. Men tänk så snabbt det går. Hur de liksom går från minismå till jättestora alldeles för fort. Men det är så härligt att följa dem och vara med när de upptäcker allt nytt. Och att köpa en cykel liksom. Det är ju jättestort! Och vad fin den var. Den kommer han nog glida omkring på och vara riktigt stolt över i sommar. Kram

  13. Cykeltips för barn: skippa stödhjul som förhindrar balansträningen. Om ni kan börja med en sk balans- eller springcykel istället, dvs en utan trampor, så lär han sig vanlig cykel på en dag sedan! För då finns balansen redan.

  14. Ja men alltså precis så där vill jag bo fast inte i Billesholm dock men lite mer på landet med plats att springa och cykla, en hund som jagar hönsen och en katt som ligger i solen och värmer sig. Ja så vill jag bo!
    Snygg cykel!

    Kram

  15. Åh vilken jättefin cykel. Lycka för er fina gosse. Åh vad jag gillar när du tipsar om barnsaker, jag gillar allt, men just nu är jag så inne i barnvärlden att jag bara suger åt mig av det. Och din smak….den är alldeles underbar. Du som är så duktig på att hitta saker – var kan jag hitta en fin dunväst till en ettåring? Har länsat alla sidor jag känner till, men om du springer på ngn så får du gärna hojta till. Ha en fin kväll.

  16. Vilket ställe och vilken cykel!!!! Nu har ju du en cykelexpert hemma i huset så du får ta min kommentar med en nypa salt! Men jag håller verkligen med Karin, ovan, köp en springcykel eller balanshoj eller vad de nu kallas!! Ungarna får grym balans på nolltid!!! När vi sen bytte till vanlig hoj tog det kanske en kvart så var det liksom klart med tramporna!!! Jag loooovar att det funkar super, sån skillnad på ungarna på gatan mellan dem som kört balanshoj först och de som hade haft stödhjul!!

    Söt som socker är han i alla fall er lille plutt!!

    1. Ja det låter suuuuper men vi har ju liksom ingen asfalt där vi bor 🙂 bara grusväg och sen singel på innergården. Det känns lite taskigt att låta honom kämpa på det, liksom. Innergården är ju där han får börja 🙂

  17. Fantastisk cykel!!! Får man lov att fråga vad den kostade? Eller överlag vad priserna ligger på därute?

  18. hittade din blogg i mitt fb flöde o måste säga att du skriver så väldigt intressant att du borde skriva en bok o vilken härlig plats ni hittat 🙂

  19. Åh:)
    Minns det där, när det var dags för 1:a cykeln med stödhjul.
    Det var så kul att se dem fara iväg, även om det för ett mammahjärta var i alldeles för hög fart!

    Älste sonen fick sin cykel när han var ca 2,5 år och var runt 3-3,5 år när han själv monterade (läs bröt) bort stödhjulen och drog iväg utan problem….
    Yngste orkade inte vänta så länge, eftersom han såg sin bror (då nästan 10 år) och ville vara storkille han också.
    Så när han var 2 år och 8 månader, tog vi bort dem för att bevisa för honom att det var för svårt utan och han för liten..men…lite fart i en mindre backe och sen var han igång:)
    Absolut livsfarligt, för de har ju inget vett i den åldern, och utan stödhjul går det ÄNNU fortare..inte en chans att hinna med.
    Det blev en del skrapsår…..

    Idag är de snart 20 och 13 år, men jag minns det som igår:)

    Kram Susanne

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *