Och så var vi tillbaka i Lutande Huset igen, och vardagen. Och jag var nog inte riktigt beredd på hur mycket jag skulle sakna skogen nu när den är lämnad, på hur melankolisk jag skulle bli över att inte gå på skogsstigar innan skymning.
Ska vi se var jag brukar gå i Drömmen?
På vägen ovan. Genom en liten väg som inte bär trafik och där löven började prassla dagarna innan vi åkte hem.
Där finns stenmurar, byggda för hand av någon för längesen. Det är inte klokt det där egentligen. Vilket arbete.
När man skymtar den här, en charmigt lutande liten bod, är man nästan framme. När det var som varmast och jag tog tjejerna med mig började Tant alltid gå snabbare ungefär här, för då visste hon. Att vi snart var framme.
Här.
En liten, privat brygga som är grannens och som vi fick låna hur mycket vi bara ville. Åt vänster ligger en liten strand där man kan vada ut och lägga sig när värmen är för påträngande. Inte så långgrund, så inget för Buse, men är man bara själv med två salukis så är den perfekt.
Här, på bryggan, har jag fiskat fler gånger än jag kan räkna de senaste veckorna. Sist i förrgår, när jag lyckades sätta kroken i vassen och fick klä av mig och simma ut för att lossa den.
Det blev årets sista bad.
Och på väg tillbaka kan man tillslut skymta Drömmen där borta; rött och högt och stolt, ännu inbäddad i grönska.
Är det inte märkligt, egentligen? Hur mycket kärlek det kan finnas till en plats?
Men det finns kärlek till Lutande Huset också, såklart. Nu ska vi bara ställa om oss till det där med vardag igen, hitta rutinerna som vi hade innan semestern började och tiden var snudd på oändlig. Och njuta av höst! För den är otvivelaktigt här nu, iallafall här ute på åkrarna med inga träd som stoppar vinden och där buskarna nästan böjer sig av blåsten.
Och på torsdag;
på torsdag åker jag upp igen.
Otroligt vackert, förstår att ni älskar platsen och huset, ”Drömmen”.
Så vackert att man blir tårögd. Sveriges alla landskap är fantastiska!
Kramar i lass
Jag håller med till hundra procent! Visst är det märkligt hur mycket kärlek man kan känna för en plats.. Förstår mycket väl att du/ni längtar tillbaka 🙂
Så vackert och fridfullt det verkar! Förstår varför ni kallar det för ”Drömmen” 🙂
Åååhhh, dessa skogsstigar och dessa stenmurar! Älskar dem! Ja, tänk vilket arbete de la ner.
Kram Lena
På ön Fårarm inte långt från Emmas hus finns ett hus till salu för er som förälskat er i naturen runt Åsnen.
Kanske för ensligt för de flesta men titta på bilderna och inreda i fantasin kan man ju göra!
Jag tycker det är skillnaden som gör det, både i årstiderna och i vardag och ledighet.
Småländska skogarna är ljuvliga!
Förstår att ni är förälskade i denna plats , helt magisk ♥ Och ni har ju dessutom skapat ett stycke magi inomhus också 😉 Kram , Monica i Rom
Åååå fantastiskt vacker. Jag kan känna doften av skogen och mossan från barndomen genom dina bilder. En sån skatt ni har! må gott/Helén
Underbara bilder från en mycket fin plats. Det syns i dina bilder hur mycket du älskar platsen. Men vardag är också bra. Den kommer här också nu och jag vet att jag tycker om det 🙂
Så vackert – det känns in i hjärtat!
Jag hade en ”uppenbarelse” bara härom dagen då vi fikade i en trädgård en bit därifrån jag bor, jag kom på vad det var som saknats överallt vi bott, som gjort att jag aldrig riktigt trivts; stora träd! Behövs inte många men nåt, att liksom luta sig emot när det blåser, som stått där länge, sett människor komma och gå! Dina bilder förstärker verkligen den känslan, nu är jag säker på vad jag behöver där jag bor så trots att vi nyligen flyttat har jag börjat söka och nu ska det finnas stora träd på tomten!
Kram kram
Det ser så himla fint ut. Tänk vad mycket glädje det förde med sig att ni snubblade över denna skatt:). Det påminner mycket om min barndoms skogar. Vi har lite längre till skogen nu än vad jag önskar. Men nästa hus så…
Det där, det är vacker miljö som är smör för själen!
Underbart!
Längtar efter skogen och naturen när man bor mitt inne i kaoset bland bilar och stressade människor.
Ni har gjort så himla fint i Drömmen! Jag är jätteinspirerad. Duktiga ni.
Så vackert det ser ut! Frodigt och härligt med allt det gröna. Och Drömmen sedan, ja vilken dröm.
Stengärdesgårdar. Det kan vara det vackraste i småland. Så mkt slit, svett, tårar o kärlek. För en mark som älskades o brukades. Dessa stenar. Att luta ryggen mot i pauserna.