Och så var jag vaken.
Buse sover fortfarande som en sten och doften av mannens morgonkaffe ligger kvar på nedre våningen som en slöja genom rummen och får mig att sakna honom något otroligt. Visst är det bra att vara ifrån varandra, men mest tycker jag om den där känslan av att sakna. Att inte tycka det är bara skönt att vara själv, utan att fortfarande vilja ha honom nära.
Igår vräkte regnet ner i omgångar och vi var ute i trädgården och inventerade förråden och lekte med Buse och njöt av lugnet (klänningen kommer härifrån och västen är en gammal ChillNorway) och det var som om vi inte hade varit borta de där tre dagarna.
Och här är så tyst.
Inte isolerat eller skrämmande, bara tyst. Jag som är lite mörkrädd är konstigt nog mindre rädd mitt ute i skogen, så har det alltid varit. Det känns som om risken att något Criminal Minds-scenario utspelar sig är bra mycket mindre mitt ute i ingenstans än nära en stad. Som Svåra Lena säger:
Alltså, när jag går långt ute i ingenstans så brukar jag tänka att det är mer okej om någon hoppar fram med motorsåg. För då har personen verkligen ansträngt sig för att få tag i mig. Och det får man ju ge cred för.
Och så är det väl. Nu är ju huset dessutom vårt på ett annat sätt, med våra saker och vår doft och då är det inte alls samma sak som första gången jag åkte upp. Nu känner jag Drömmen, känner mig trygg.
Och ena lampan hade kommit upp i Drömmen innan vi åkte, och igår satte mannen upp den andra. Så nu ser det inte ut såhär längre, som på bilden jag tog igår när vi kom fram, utan där hänger två. Det måste jag också visa snart! Vi hade inga sladdar som var långa nog, men det löste han med att köpa ny på löpmeter och kapa den till rätt längd.
Och idag kommer muraren och ska titta igenom skorstenarna och se hur mycket nya rör som behövs, och en värmepump ska installeras nästa vecka. Det behövs snart, det känns redan.
Men nu är vi kvar, Buse och jag, och mannen har åkt för att jobba. Så nu fortsätter helgen i Drömmen, en man kort men med vad som ser ut att bli riktigt fint höstväder.
Hej!
Jag har följt din blogg ett tag. Jag tycker om blandningen av inredning, mode och att du delar mycket av dej själv som person och av ditt familjeliv. Det var extra roligt när jag förstod att Drömmen var ett av de husen jag själv sett på hemnet.se och som jag blev sugen på. Jag är ganska mycket äldre än du och i ett annat skede i livet så än så länge blir det nog inget fritidshus, inte ett som kräver så mycket renovering i alla fall:). Men jag följer dig på bloggen och älskar det ni gör med huset. Min son och hans flickvän har precis flyttat ifrån hans etta till sin första gemensamma lägenhet och nu när det målas, möbleras och dekoreras ser jag att hennes smak är väldigt lik din. Igår visade jag henne din blogg så nu har du en ny följare. Lycka till med fortsättningen av renoveringen av Drömmen och såklart med allt annat i ditt liv. /M
Passa på att gå ut i skogen i helgen. Vimlar av svamp i de småländska skogarna nu. Förmodligen en dum fråga, men ni har väl provtryckt kakelugnarna? Så att ni inte bara tittar på skorstenen alltså.
Det är ingen idé att provtrycka 🙂 De behöver glidgjutas, alt få nya rör.
OK, men glidgjutningen gör du i skorstenen. Inte i kakelugnen. Eller du menar att du inte kan provtrycka förrän du fixat skorstenen? För det är förmodligen sant. Kakelugnen måste ni sedan provtrycka så att det inte kommer in rök via den.
Exakt. Rören måste fixas först.
*fniss* ❤️
Mysigt det låter 🙂 å skönt att mörkerrädslan inte finns där 🙂
Kramar ÅSa
Hahaha så himla roligt tänk kring motorsågen!
Å vad härligt! Jag kan riktigt känna känslan genom dina bilder.
Tänker ni bo där permanent eller är det tänkt som sommarstuga?
Kram Helén
Det är ett fritidshus 🙂
Så härligt det låter!! Jag njuter av tystnaden i Ljunghusen!! Njut ordentligt! Stor kram Lisa S
Jag är aldrig rädd när jag är på landet. I städerna kollar jag mig över axeln och lyssnar på konstiga ljud. Min favoritsläkting sa när jag var liten och bodde hos honom i Jämtländska skogar, att det farligaste djuret är människan, dem dödar flest människor varje år, och sedan dess känner jag mig säkrare ju färre människor som bor ära mig haha 🙂