Att vara tillbaka igen, hemma.

 

AT2B7925
 
 

 

Åh, det gick inte så bra igår.

Eller; halva dagen gick bra. Flygningen upp gick över förväntan, det var ett bra sätt för en Bandit att förflytta sig. Inte så mycket skakningar och den lilla dunsen vid landning gjorde piloten så mjuk att den knappt kändes. Så vi kom upp och tog Arlanda Express in utan några problem, och kunde sen vandra genom ett höstvackert Stockholm.

 
 
 

AT2B7936

 
 

AT2B7937

 
 
 

Jag och Petra hade en träff med Tailsweep (företaget som placerar alla banners på Elsas) och de bjöd sen oss alla på lunch. Otroligt gott, och Banditen var fortfarande i dräglig form där hon mumsade nån chilikyckling och fnissade på hörnet.

 
 
 

AT2B7943

 
 
 

Ja där har ni oss.

 
 
 

AT2B7946

 
 
 

Men sen. Sen skulle vi ut, jag och Banditen, till Djurgården och en Skördefest arrangerad av Milda, Becel, Flora & Lätta. De hade dukat upp så himla fint och stället kryllade av bloggare och människor man inte träffar så ofta. Men ett litet missöde i taxin på vägen dit (aldrig taxi, de förstår inte exakt hur försiktigt ”du MÅSTE köra försiktigt” är) så var min älskade vän helt sänkt, och mer eller mindre rasade ur taxin.

 
 
 

AT2B7950

 
 

AT2B7948

 
 

AT2B7952

 
 
 

Så vad gör man?

Där stod jag på Djurgården med en Bandit som var värre än jag någonsin sett henne och kunde inte för mitt liv begripa hur tusan jag skulle få oss därifrån. Jag tänkte absolut inte stanna och mingla liksom, jag var ju tvungen att att få henne därifrån. Jag tänkte på att boka hotell, men en natt gör liksom ingen skillnad på henne, och vi behövde bara ta oss ut till flygplatsen så att hon hade en chans att komma hem. Men hur? Hon kunde absolut inte åka en vanlig taxi, hon kunde inte gå, jag kan ju inte baxa på henne på en buss, jag hade ingen bil så jag kunde köra henne själv. Och hon var riktigt jäkla dålig, stackaren. Så jag försökte få tag i varenda person jag kände till i trakterna och snart plingade telefonen av människor som försökte hjälpa till. Jenny på Modesto kollade med sina poliskollegor, Petra ringde sin bror, Tailsweep jagade kollegor, mina gamla vänner här uppe försökte få tag i en minibuss och tillslut hade Annelie (som har Inreda) fått tag i en vän som var taxichaufför och som blev insatt i problematiken och kom farande till undsättning. Han skulle från början kört oss ut till Arlanda men det blev ganska tydligt ganska snart att det där med bil skulle helt enkelt inte fungera, hur lugnt han än körde, så han fick krypa ner till Centralen istället där vi kunde hasa oss en kort sträcka till Arlanda Express som sen kunde ta oss mindre skakigt ut till flygplatsen.

Åh herregud, alltså. Denna fina, fina människa så dålig var fruktansvärt att se. Men vi kom hem, vi gjorde ju det, och det är det viktigaste. Men det kommer nog dröja många dagar innan hon är sig själv igen.

Tänk att ha det sådär. Att vara så begränsad av smärta, varje dag och utan slut.

Älskade vän. Jag fattar inte hur hon kan vara så stark.

 
 

slut

55 kommentarer till “Att vara tillbaka igen, hemma.

  1. Det är när man läser sånt här man får perspektiv på livet och inser hur bra man har det. Att man ska tänka till och vara tacksam över att man bara har små problem här och där.
    Stackars Banditen! Hoppas verkligen att hon blir sig själv snabbt igen. Finns det ingenting som kan göra henne bättre?
    Stor kram till er båda

  2. Jag tänkte på er flera gånger igår trots stressig dag på jobbet: hoppades få läsa postivit inlägg om att allt gått över förväntan… Det gör ont i mig att hon ska behöva ha det så här… 🙁 Men vilken underbar vän du är.
    Kram till er båda!

  3. Åh nej. Jag blir nästan tårögd, jag vet hur det är att vara sjuk. Stackars! Men! Hon kunde flyga – det är en liten triumf för en så hemsk dag.

    1. Jaaaa och jag hoppas att det är DET hon kommer minnas sen när allt annat bleknat. Att det gick att flyga.

  4. Åh, vad tråkigt! Jag satt och undrade hur det gått hela dagen och hoppades så att det skulle gå bra. Fint att det åtminstone gick att flyga!

  5. Ånej, fina Bandit! Så typiskt att det skulle vara en taxiresa som gjorde att det blev för mycket. Men som sagt, hoppas att hon efter detta kommer ihåg att det gick bra att flyga!
    Och vilken fantastisk vän du är!
    Kram

  6. Jag tycker så synd om henne att det inte finns ord. Stackare. Hoppas hon kan minnas det positiva med dagen och att flygresan gick bra.
    Du är verkligen en sann vän
    /Ann-Sophie

  7. Jag sitter på bussen hem o läser detta med tårarna rullandes ner på kinderna! Jag tänkte på er hela dagen igår o hoppades så att allt skulle gå bra. Det gör så otroligt ont inom mig att hon inte kan få någon hjälp med smärtan. Men det fina är att ni har varandra o hoppas det kan bli en ny resa längre fram. Stor kram❤️

  8. men neeeej åhh..stackars tjej. Det är ju så sjukt att det inte går att göra nått, va fan vad som helst..men inget 🙁
    Jag lider så mycket med henne och fick tårar i ögonen av ditt inlägg. För att du är så fin och för att du är Emma.
    Kram till er båda!

  9. Det gör ont att läsa. Men det är så fint att du/ni delar detta med oss. Det är så viktigt att prata om smärta, öka förståelsen. Din vän har det ju överjävligt och är ju unik i sig men det finns många som fajtas med sin alldeles egna värk och smärta i det tysta…. Ni ger en röst åt smärta. Jag tackar:)

  10. Stackars stackars fina Banditen, det går inte ens att förstå att det kan vara såhär och att det inte finns nåt att göra, att det inte finns hjälp till henne 2014, jag blir så arg och frustrerad för hennes skull, och samtidigt så fantastiskt imponerad över att hon fortfarande tar sig ut, hon vågar fastän hon vet att hon kommer få sota för det. Jag är så glad att hon har dig Emma <3

  11. Smärtsamt att läsa… Vilken fin vän du är! Jag vet hur det är att se den man älskar lida, det är fruktansvärt och man skulle göra allt för att ta smärtan själv istället.
    Skönt att ni kom hem, och mingel är inget mot att ta tillvara på sin vänskap

  12. Sitter här framför datorn och tårarna rinner. Känner ju varken dig eller finaste Banditen annat än genom era bloggar och ändå blir jag så himla berörd. Av vackra, underbara och starka Banditen och såklart av dig som ju måste vara den finaste vän man kan ha. Vilken pärs det måste ha varit men vad skönt att ni kom hem tillslut. Ingen mänsklig varelse som inte varit i hennes situation kan nog någonsin föreställa sig hur hon har det. Tur hon har dig i sitt liv!
    Många kramar till er båda!

  13. Jag kan inte sätta ord på hur synd jag tycker om henne. MEN att ha en vän så omtänksam som du verkar vara måste va den bästa medicinen!

  14. Åhh nej vad tråkigt och vilken smärta hon måste känna. Jag lider med henne att det inte finns något som går att få smärtan i schack. det måste vara det värsta som finns att ha så ont så man liksom måste hem om det så är genom halva Sverige. Verkligen en fin vän hon har i dig som såg till att hon kom hem på bästa sätt. Jag som hoppats på att banditen kanske skulle med på lördag, men det förstår jag ju att hon absolut inte tänker göra. Men vi ses ju då. ha det så gott fina du så länge.
    Kram Helena

  15. Wow vilken fantastisk vän du är!!! Så synd om Bandit…finns det verkligen inte något att göra för henne? fler operationer? Hon måste få mer hjälp!!
    Ni är toppen tjejer båda och så fina bloggar!!
    Kramar till er båda

    1. Hon har ännu en operation inbokad i december, med en ny slags nervstimulator. Jag håller tummarna för den. Kram

    1. Nej tyvärr 🙁 Eftersom det är en nervsmärta så finns det ju inget smärtstillande som tar det. Hon kan trycka i sig hur mycket morfin som helst, det hjälper ju liksom inte.

  16. Åh nej så tråkigt, jag höll tummarna hela dagen. Men ändå så fantastiskt att flyget funkar! Förhoppningvis kan det hjälpa henne sen när hon kommer ur smärtkaoset som hon nu är i. Vilken fantastisk vän du är för henne!

  17. åhhh finaste, usch känslan att sitta såå nära men utan bil o inte kunna köra er var så jobbig! Jonas som körde ut er till Arlanda Express var verkligen verkligen berörd över hur Banditen mådde. Nästa gång – lova mig att höra av dig innan ni kommer. Flygresan kommer gå lika bra nästa gång! Men första taxiresan byter vi ut. Jag ställer upp som privatchaufför o kommer och hämtar er på Arlanda och stuvar in en saccosäck i baksätet hon får ligga i eller vadderar in vägen först, på något sätt löser vi det <3
    Så glad att du var med och tog så fint hand om henne. Hon är stark som bara den och kommer snart minnas allt det roliga i början av dagen!
    Kraaaam till er båda – annelie, inreda.com

  18. Jag önskar man bara kunde säga ”sim salabim” och svinga en liten trollstav och så skulle banditen bli hel och frisk igen. Jag hoppas forskningen går fort fort framåt.
    Kram Helén

  19. Ååå, sitter med tårer i øynene og en klump i magen når jeg leser teksten din! Føler sånn med fineste N, helt forferdelig at hun må ha det sånn. Heldig er hun som har en venn som deg, men livet har virkelig ikke vært rettferdig mot henne…
    Klemmer til fine deg og din fine, vakre venn<3

  20. Usch, vad ledsen jag blir… Typiskt att det skulle falla på en biltur när det var flygningen som var osäker, men den gick ju bra och det hoppas jag känns härligt nånstans i allt det trista. Vilken lycka att ha dig som vän! Mjuka kramar

  21. Åh nej… Jag tänkte på er igår och hoppades att det skulle få vägen för din bandit, att hon skulle få en fin dag. Vi känner ju inte varandra, men jag tänker att det var ett viktigt försök, att flyga iväg. Kramar till er båda.

  22. Hei
    På mitt sykehus så har de forsket på dette med nerveskader og funnet ut at cellegift kan hjelpe mot det.
    http://www.nrk.no/sorlandet/kreftmedisin-mot-nervesmerter-1.11373198
    Forferdelig for ei ung jente å få livet sitt så begrenste på grunn av smerte. Du er virkelig en god venn som stiller opp for henne. Det er ikke alle som hadde gjort det. Det har jeg selv erfart gjennom en alvorlig sykdom. Du har forresten en veldig fin blogg. Elsker smaken din når det gjelder interiør og klær.
    Ha en fin dag

  23. Åh vad ledsen och berörd jag blev av det här inlägget. Man skall helt klart vara tacksam när man har hälsan, vi vet aldrig vad som kan hända. Fina ni! Tur hon har dig Emma!

  24. Nej men fy vilken otur med resan ändå, men jag hoppas som du skriver att det är DET hon ska minnas att hon klarade flygresan galant:)
    Vilken VÄN du är Emma♥
    Kramar
    A

  25. Tänkte på er hela dagen. Herregud stackars Banditen 🙁 Blir så ledsen av att läsa men också så rörd över er vänskap. Ni är så fina. Men åh alltså 🙁 Usch usch! Meeen när hon mår bättre kommer hon veta att hon kan flyga < 3

  26. Kram till er båda!!! Till Banditen för att hon orkar kämpa och försöka nya saker och dig för att du är en underbar vän!!!

  27. Skrev just till er på FB, så himla… orättvist!! Men ni är fina, i alla fall. Och riktiga heroes, båda två. <3

  28. Hallå Emma, I am a fan of your excellent blog and sometimes check out the Bandit blog. With the international following your blog and portal has, there must be someone who would know someone or something that may be able to help her situation in some way – even if it’s a small way. Would you or Bandit be willing to fully explain what her injury is, and what has been tried so far? My intention is to be positive and helpful.

  29. Vilken tur att hon hade just dig med sig Emma!!
    De där hemska nervsmärtorna är värre än allt annat & jag lider verkligen med finaste Banditen när jag läser detta. Men åter igen, TUR att du var där, att du var men & en vän som lägger allt annat till sidan där & då.

    Kramar till dig & klart Banditen (fast till henne kan jag skriva på hennes egen blogg 😛

  30. Så fruktansvärt att ha det så! Hoppas att det nån gång ska bli bättre! Sänder många varma tankar både till dig och Banditen!

  31. Stackars din vackra Bandit! Hon ser ju så fnissig & lycklig ut på restaurangen och så blev det ett så abrupt slut på lyckan. Taxichaffisen måste väl fått värdens ågren eller? Jag tänker att han kanske ”glömde” av att ta det försiktigt? Eller så såg kanske Banditen så glad ut att han inte fattade galoppen? Hur som helst otroligt smärtsamt slut, även för oss ”bara” läser bloggen. Kram

  32. Nämen stackars stackars! Fy sjutton alltså. Går ju inte ens att föreställa sig hur fruktansvärt ont det måste göra. Ring mig nästa gång! Kram

  33. Fy! Fruktansvärt att leva med en sådan smärta! Borde hon inte ha rätt till någon form av transport? Åkte sjuktransport ( akut) för ett tag sedan. Åkte i en bil som hade luftkuddar inbyggda i sätena, när bilen svängde fylldes kuddarna för att minska lutande och ryckande. Gick fantastiskt bra trots mitt akuta tillstånd. Hoppas hon kurerar sig och att ni får möjlighet till nya positiva äventyr snart igen.

  34. Kära ni båda finaste vännerna! Banditen, lite försiktigt: Jag vet hur det är, de sista 3 åren har varit sådana. Det sista lite bättre och det har gjort att jag vågar mig ut lite mer. Förhoppningar, glädje och infriade planer men lika ofta går de i kras. Och priset man får betala efteråt med smärtan som konsumerar hela ens jag. Alla tankar till dig <3 Och Emma, i dina ord ser jag min bösta vän och vapendragare Helena som med en blick förstår att nu är det kört. Aj i hjärtat av igenkänning! Och alltså Stockholmstrafiken är det värsta av allt. Varm kram till båda

  35. Usch stackars Nicole! Jag vet hur det är att stå bredvid och inget kunna göra. För mig är det min vän och kollega som har ett knä och en rygg som bråkar ofantligt mkt med henne och har gjort så i många år. Hästar är farliga djur!
    Taxifärd i Sthlm kan få även den friskaste att må dåligt, hoppas Nicole vågar sig på fler äventyr.

    Kram

  36. Vilket berörande inlägg, blir alldeles tårögd! Fy alltså, jag saknar ord för denna fruktansvärda smärta hon känner. Önskar så att de kunde hjälpa Banditen så att hon slipper ha så ont. Tur att hon har dig, vilken fin vän du är!
    Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg