Vecka 31.
Rusar inte tiden? Herregud, det känns som det. Som om veckorna liksom samlat sig och tagit fart, och som om det nu bara är en enda rak sträcka fram till det är dags. Nio veckor kvar ungefär. Nio.
Typ lika länge kvar som det var sen det var jul. Och det var väl ganska nyss, eller?
Det är svårt att greppa tiden i vanlig ordning och särskilt nu när det känns som jag om möjligt dragit mig ännu mera in i mig själv och blivit så asocial det bara går. Hade det varit möjligt hade jag kunnat bosätta mig i en hydda i skogen och inte prata med någon tiden som är kvar, bara äta kolhydrater och kontemplera. Det vore fint, det.
(På mig har jag den klassiska svarta långklänningen ni sett förr, och en kavaj ni nog också sett hundra gånger – det är den ultimata baskavajen jag hittat här; kostar inte så galet mycket och är mjuk och skön och följsam).
Jag har ju min foglossning nu, den som jag var helt förskonad av med Buse men som nu gör sig påmind mer eller mindre varje dag. I ljumskarna har den haft den dåliga smaken att sätta sig; så det känns som om jag har spelat curling jättelänge eller ridit ett dressyrpass för första gången på evigheter. Ungefär så. Och den kräver att jag planerar för jag är inte lika obegränsad längre, kan inte gå längre sträckor eller syssla med nån annan form av aktivitet under för lång tid. Men jag är glad att den höll sig borta såpass länge som den gjorde ändå – nu är det ju som sagt bara slutsträckan kvar och den kan jag klara utan längre skogspromenader eller spinningpass.
Annars mår jag fab. På riktigt. Jag är tung och flåsig, men mår fab. Och idag ska jag till specialistmödravården, så får vi se vart vi hamnar nånstans i hela den här känslokarusellen som pågått i månader och som nu förhoppningsvis snart kan få ett avslut.
Så det blir dagens mission; ett bra möte på specialistmödravården och en önskan om lite sinnesro framöver.
Det kommer bli bra, det där.
Lycka till idag!! Hoppas de inte är helt omedgörliga 🙂 Nu när jag fick bebisen bad jag att bli igångsatt för med min 1a tyckte jag inte det gjorde SÅ ont, jag sa till de (när jag väntade 2an) att gör det inte ondare än första gången kommer jag föda hemma! Sagt och gjort, nr2 kom hemma! Därför ville jag bli igångsatt så jag kunde föda på sjukhuset – med personal haha.
http://lotte4.blogspot.se
åh, lycka till! oavsett vad det blir lär det ju kännas skönt att äntligen ha fattat ett beslut iallafall. och du ser lika fab ut som vanligt! du klär i att vara gravid <3
Gravidmagar är så vackra och sinnesro är viktigt! Lycka till idag! 🙂
Kram
Petronella
fina du! Världsfina magen!
Hoppas det blir ett bra möte idag, ska hålla tummarna! Kram
Hej Emma
Du får jättegärna dela med dig om hur det går och vad ni kommer fram till i stora drag. Förstår om det är personligt men tror också många har nytta av det. Själv har jag upplevt liknande situation och känslor. Är i v 38 nu och har bestämt mig för att föda i Ystad denna gång då jag hört mycket bra om dem. Har träffat Alma teamet där och berättat min historia och om min rädsla. Känns bättre men visst, supercool känner jag mig inte men nu vet dem i alla fall och jag känner mig trygg att de kommer göra allt för att jag ska få en bra upplevelse.
Heja dig!
Kram
A
Vilken vacker mage… Jag blev hjälpt av kraniosakral osteopati när jag hade foglossning.
Jag minns hur sagolikt det var att vara smärtfri igen.
Så fin mage! Lycka till idag. Längtar tills jag också bara har 9 veckor kvar. 😀
Fina Emma =)
Kramar
Hej där!
hoppas mötet gått/har gått bra idag och att du känner lite mer lugn inför det som kommer.
Å, blir alltid så varm när jag ser fina gravidmagar.. O idag slår det mig att du och Sofi, min bloggvän som var med på eventet i Enköping i augusti, var gravida då båda två. Precis i början av graviditeten, för hon är nu i v.30. Tänk, två små mirakel som plaskade omkring helt ovetandes om varandra där <3
Ha en fin dag!
Kram Anna
Alltså så COOLT! Då är hon ju bara veckan efter mig :))
Kram
Fin du är Emma!!
Alltså gravidmagar är sååå fina! Kan faktiskt sakna det lite ibland, att vara gravid, hur otymplig man än känner sig 🙂 Däremot är foglossning just så lagom kul men det är häftigt att den bara försvinner när den lilla är ute.
För övrigt ser den där kavajen superskönt ut. Hur är den i storlek?
Gå upp en storlek från din normala 🙂