Så har vi gjort besöket på specialistmödravården, och fick träffa en underbar barnmorska som ställde frågor och läste journaler och lyssnade – och nog var ganska enig om att i det här fallet så vore kanske ett snitt att föredra. Även om jag på pappret hade en ”bra” förlossning sist, utan akuta snitt eller klocka eller andra dramatiska saker mer än att Buses hjärtljud gick ner på slutet och jag blev omkullvält i en annan position för att han behövde komma ut och det fort. För det finns ju den andra aspekten också; den själsliga. Och där var inte min förlossning bra.
Så vad händer nu?
Jag vet inte riktigt egentligen. En BM kan ju inte besluta om snitt i vilket fall, utan nu har jag tid hos en läkare på samma ställe i nästa vecka. Och inte förrän då så blir det väl hundra procent klart vad vi ska göra och när och på vilket sätt. Så det blir ännu en person att snorgråta inför (jo, jag snorgråter när jag talar om min förlossning även om det var tre och ett halvt år sen – på det där drypande, snörvlande sättet som många dramatenskådisar skulle avundas innerligt). Min rygg skulle teoretiskt klara en förlossning till, och bättre upp – jag har bråcken placerade ”rätt” på så vis att dom inte stör varken epidural eller en eventuell bedövning för snitt så alla möjligheter är egentligen öppna.
Men om ni frågar mig så säger jag nog snitt. Den här gången.
Nästa vecka så hoppas jag att vi vet.
Jag håller tummarna för att du får ditt snitt, själv har jag inte förmågan att få barn men min svägerska kämpade i 36 timmar med sin förstfödda (för att sedan få akutsnitt) och jag kan bara tänka mig vilket helvete, kanske främst psykiskt, det är när det inte går som det ska. Ryser i hela kroppen när jag försöker föreställa mig den oron.
Ooooh, vad härligt..vi har också haft så fint bemötande och fått så bra intryck, hjälp och välmående av våra kontakter med spec.mvc…fast i Lund..förmodar att ni går i Malmö..Lite för intimt kanske…men vad tycker mannen..även om han så klart mest bara får ta det som det blir…tror din man precis som din…vill ditt och barnets bästa…stöttar dig till 400 % om du så velat föda på IKEA parkeringen…!!! Jag har ju gjort ett urakut och tre planerade snitt..så jag vet ju inget om ”normalt” födande…men eftersom du känns lite sådär..så tror jag..att du förmodligen borde snittas..då kan du..även om det är helt nytt, en op osv…få liite lugn..ni kan planera utifrån datumet ni får…ta till er att då kommer lillebror…jag har varit pigg som en lärka och på benen direkt när jag kommit från uppvak..det onda glöms av bebissnusandet…kan man stå ut med foglossning, mensvärk, magsjuka..så klarar man av det med..det går ju över…ärret syns knappt..sitter under trosresåren..så vem ska se det mer än du..och mannen..liksom…
Stora kramar och håller tummarna för att det blir bra oavsett! Barnmorskorna och läkarna där vet vad de gör..de möter många många många..storlipandes..halvt hysteriska gravida kvinnor med halvbleka, smått oroliga pappor….Birran fr Hörby, Skånelandet
Vi går också i Lund 🙂 Och mannen är helt övertygad om att snitt är the way to go. Inte för att det skulle spelat mig någon roll egentligen (i det här fallet anser jag att det i slutändan är kvinnans beslut och ingen annans, såvida han inte tänkte föda ut ungen själv) men det är ju såklart bra att han är väldigt inriktad på en lösning som jag själv lutar mot.
Åhh..vi har gått där tre gånger och alla varit lika trevliga och gjort att vi känt oss involverade och att man blir trodd! Sedan är det ju de som är experterna men de visar stor hänsyn och väldigt lite hierarki och doktorsfasoner! Klart han inte har ngt val..men om man är oense och så..kan det ju bli mer besvär…Oavsett vad de kommer föreslå och vad du väljer…så är det du och din kropp…bebisens bästa är ju varken eller i min mening..vissa tvistar om si andra om så…Du är unik och dina tankar är unika och vad du väljer är ditt unika val<3
din man precis som min man..ska det vara*
Känner igen mig i starka känslor rörande min förlossning, i stort är upplevelsen positiv men jag blev sjuk efteråt (efter urakut snitt) och jag blir glad att du delar med dig av din historia. Vi borde och det borde pratas mer om i samhället hur stor upplevelsen av förlossningar kan vara och hur de kan påverka en person. Tack
Vad skönt att det börjar närma sig ett beslut i frågan. Och ett beslut som känns rätt. Då kan du börja förbereda dig och få längta med ett inre lugn om att allt blir bra. För det blir det.
Kram och lycka till <3
/Eva
För mig var snitt en väldigt positiv, lugn, kontrollerad och trygg upplevelse. Jag fick hålla min Leo direkt och våra armband kollade och dubbelkollade (min nojja – att sjukhuset slarvar mitt barn) innan maken följde med för de obligatoriska mät/väg vad de nu gör-grejerna. Bara positivt att säga om mitt snitt.
Ha ha ha jag hade samma nojja med Buse – hans armband var så stort att det trillade av några gånger och då kastade jag lömska blickar på alla för att garantera att ingen bytte ut honom när jag sov.
Åh. Snitt. Jag känner mig lite tokig som rekommenderar det så starkt, men ÅH. Som dag och natt.
Har fortfarande post traumatisk stress efter första barnet (akutsnitt), har grov ångest vid t ex cytologprov (aka brutalsnorgråt). Men det behöver man ju göra, det där provet. Liksom.
Med ditt trauma (snorgråt, dvs djupt trauma) kan jag inte tänka mig att de kan neka dig ett planerat snitt?! You go girl!!!
Önskar dig all lycka i världen på det mötet. Vet hur det är med snorerigråtandet, är precis likadan 😉 Kram!
Älskade snittet med vår andra. Det var en absolut fantastikskmförlossningsupplevelse!!!
Hej Emma och lillebror! Har skrivit till dig tidigare, är också gravid fast ligger liiiite efter dig, v 29. Jag födde min första med planerat snitt pga ångest. Idag var jag och träffade läkare på förlossningen och fick datum för planerat snitt med denna också. Känns helt rätt. En förlossning ska man kunna se fram emot och inte bara känna rädsla och obegag inför.
Hoppas det går bra nästa vecka!!! Stor kram från mig
För ungefär ett år sedan blev jag snittad i Lund för att min dotter låg i säte. Det var en heltigenom positiv upplevelse. Vi kom in på morgonen till ett planerat kejsarsnitt och blev emottagna av en underbar barnmorska. Läkaren som skulle utföra snittet hade extra tagit sig tid att komma till Lund, (fast han egentligen skulle vara i Malmö den dagen), eftersom det var honom vi haft mest kontakt med och därför kände oss tryggast med. Hela teamet i operationssalen var jätte trevliga och lugna och stämningen var jätte bra under hela ingreppet. Jag har aldrig känt mig i så trygga händer som då! När jag tänker tillbaka på den dagen får jag tårar i ögonen för det var så fantastiskt. Hoppas du får uppleva detsamma!
Önskar dig all lycka vad du än kommer fram till. Båda mina flickor är förlösta med snitt (ett akut, ett planerat). För oss var båda snitten SÅ jättefina upplevelser! Har fått ha bebisen på bröstet i princip direkt (efter att pappa klippt navelsträng) och jag känner inte att jag ”saknar” en vaginal förlossning. Och du har ju redan provat det. Och ett sista tips; om du själv känner att snitt är det rätta så var tydlig och bestämd med det inför läkaren – de brukar propsa på vaginalt så länge det inte finns medicinska skäl, vad jag både hört och erfarit…. Lycka till!! 🙂
Skönt att höra att du börjar landa i hur barnet ska födas. Har tänkt på dig.
Förstår dig så väl även om mitt problem inte varit förlossningarna för de har jag verkligen sett som förlösande efter sjukt jobbiga graviditeter. Däremot har jag ångest bara jag tänker på tiden därefter då jag fick förlossingsdeppression med båda barnen. Sicken känslomässig karusell är, det där med att föda barn!
Önskar dig alla lycka till!
Vet precis hur du känner dig… med min sista (har två) var det planerat snitt efter en tidigare helt ok förlossning fysiskt men inte psykiskt. Men när vattnet gick och vi åkte in så bestämde jag mig för en vanlig förlossning ändå men det var nog tack vare att jag bara kunde säga till så skulle de göra snitt. Att bara veta det gjorde allt så mycket lättare 🙂
Kram
Känner så igen mig i mycket av det du skriver. Fick min andra son i somras och mådde ganska dåligt inför det. Vi hade en riktig skitförlossning med storebror och det var så pass obehagligt att vi övervägde att inte skaffa fler barn.
För att göra en lång historia kort fick vi igenom ett snitt. Och snittet då? För vår del helt fantastiskt. Vilken upplevelse! Allt gick fantastiskt bra och lillebror och jag mådde så mycket bättre än vad storebror och jag gjorde under vår. Jag känner att jag skulle kunna göra om snittet vilken dag som helst och önskar nästan att jag får uppleva det igen, även om vi typ har bestämt att två barn är perfekt för oss 😉
Önskar dig stort lycka till, Emma! Stor kram
Vill bara instämma med skaran som upplevt underbara förlossningar med snitt. Jag har också gjort två snitt, ett ”planerat akutsnitt” och ett urakut snitt, trots att det sista var minst sagt dramatiskt så har jag positiva erfarenheter av båda, det första snittet som var lite mer planerat än det första var helt fantastiskt 🙂 lycka till!
Åååå, sympati! Gick på KS på spec-mödravården. Snittades 1v före beräknat datum. Det finns en bok som heter Kjejsarsnitt som kan vara bra förberedelse. Heja, heja!!! Enormt skönt när specialisterna bestämmer.
Your many devoted fans will be sending you positive thoughts and energy all the way through!
Jag måste ansluta mig till kören ovan. Efter två (på pappret) helt ”normala” förlossningar var jag övertygad om att inte ha fler barn. Men efter 14 år så blev det en trea och med henne kejsarsnitt, helt underbart… heeeelt underbart. Den där smärtan efteråt avhjälptes med alvedon och vi mådde fantastiskt bra, alla tummar upp från mig 🙂
Hej,
jag hoppas det blir snitt och att du får en harmonisk förlossning, eller ja, så harmoniskt det går 🙂 i ett sånt läge.
Då får du uppleva båda världar och jag tycker inte det ena är bättre än det andra. Borde få vara upp till var och en att bestämma tycker jag.
Kram på dig!
Hej Emma! Jag håller tummarna för dig o att d blir som du känner är bäst-då blir det bäst. Men OM beslut tas för vanlig förlossning så tänkte jag försöka peppa upp dig med att jag har några vänner som haft otroligt komplicerade förlossningar av olika anledning. D tog lång tid för dem att bearbeta o ganska länge vågade ingen ens beröra tanken på syskon. Men längtan är stark o även om snitt var uppe för diskussion så blev d inte så för ngn av dem o det gick otroligt bra andra gången-för dem alla! Så bra att faktiskt upplevelsen efter första gången suddades ut lite. Följer dig m spänning:-)! Heja dig-du klarar detta oavsett!! Sjukt spännande när det drar ihop sig!! Kram från mig
Hej Emma,
Stå på dig ordentligt med att få snitt hos läkaren. De är rätt tuffa av egen erfarenhet.
Jag hade en bra förlossning men fick en del skador som tog sin lilla tid att läka. När det var dags drygt 1½ år senare igen var jag jätterädd för en vanlig förlossning, ville inte gå samma väg tillmötes igen och min BM förstod mig och mina tankar på snitt. Varför riskera att skada sig igen om man läkt så bra. Möte med läkaren som började med att vara 30 min försenad (bara det tappar man ju förtroendet på en BM mottagning, han såg nyvaken ut) sen låg hela hans fokus på att jag vara öppen 10 cm när jag kom in och att 2½ senare var min prins född. Så det skulle gå superlätt denna gång sa han. Han missade dock hela avsnittet med att jag fick såna skador..kände ingen som helst tillit till honom så berättade det för min BM vad han sagt och jag skickades till en annan läkare för ytterligare en bedömning. Den andra läkaren förstod mig helt och hållet och sa det att det kan mycket väl gå jättebra men det vet vi inte förrän efter så jag förstår din oro. Prins no 2 föddes med planerat snitt och jag mådde jättebra. När det senare var dags för prins no 3 var det inge snack om saken, det var snitt som gällde. Där drog dock förlossningen igång tidigare än det beräknade snittet så vi fick åka in, trodde jag skulle övertalas om en vanlig förslossning men jag fick ändå mitt snitt som jag önskat, till min lättnad.
Så gott och kort, stå på dig och lyssna på dina känslor. Får du ett nej så be om att få ett andra utlåtande.
Väntar med spänning på er lillebror. Älskar din blogg och dina bilder. Tack för att du delar med dig av din vardag. Lycka till!! /Pernilla
<3
Hej, kan inte låta bli att som barnmorska som absolut inte är någon fanatiker angående vaginalförlossning bara rent medicinsk tala om att det med största sannolikhet kommer att rassla på av bara den denna gång. Om man har en plan via Auroramottagningen tex att lägga en tidig EDA, bryta i tid med ett snitt om det inte blir som man tänkt sig mm. Jag har många kvinnor som du som har valt denna väg och är mycket nöjda med förlossningen och att de avstod snitt. Tänk på att din kropp tidigare har gjort detta och att din livmodertapp redan nu står lite öppen och att det inte behövs så mycket värkar på en sådan livmodertapp för att öppna sig. Buse har berätt väg för denna ligga skrutt. Lycka till vilken väg du än väljer / Malin
Åh Emma! Jag känner verkligen med dig. Känslan av att välja mellan ”pest” eller ”kolera”.
Jag var otroligt rädd inför förlossning med första barnet men lyckades vända det till att vara superpepp när det väl var dags. Jag gick 13 dagar över tiden och när förlossningen väl startade kände jag inte bebisen i magen som jag brukade. Vi ringde in till förlossningen hela 3 gånger innan de sa ok till oss att komma in och jag tackar än idag min magkänsla och min envishet (mitt tjat på förlossningen!) för då vi kom in mådde vår dotter inte alls bra i magen. Hon hade navelsträngen hårt lindat runt halsen så för varje värk, då hon var på väg nedåt så gick hjärtljuden ner. Detta gjorde även att hon stressades och bajsade ner allt fostervatten. En halvtimme från att vi är inskrivna på förlossningen är hon utplockad med urakut snitt (tänk om vi väntat ytterligare en tid hemma innan vi åkte in….) Det var verkligen panik och hon var sjuk i mekonium aspiration i tio dagar efteråt.
När vi väntade andra barnet så velade jag länge mellan att föda vanligt och kejsarsnitt men hur jag än vände och vred på det så kändes snittet mer kontrollerat och jag ville inte riskera att få en paniksituation igen. Så snitt blev det och det är det bästa beslutet jag tagit!
Mitt team nere i op-salen var ett gäng på åtta fantastiska kvinnor som var proffsiga, kunniga, empatiska och omtänksamma. Som åtta extramammor som tar hand om en. Jag bad min man berätta olika historier för mig medan jag låg där (när vi träffades första gången, när vi reste, när vi köpte vår nuvarande bostad osv)- det gjorde mig avslappnad.
Det är en märklig situation och visst kände jag mig utsatt men det var ändå lugnt och behagligt då jag hade tilltro till alla runtomkring. Deras kunskap och lugn gjorde att jag kände att jag hade kontroll över situationen.
Jag håller tummen för dig och hoppas att du kan känna ett lugn i det beslut du tar. Och som många andra skrivit: Stå på dig för det du tror och vill! Lita på magkänslan <3
Kramar
Hej Emma! Födde mitt fjärde barn med planerat snitt. Hade en mycket jobbig förlossning med 3:an som inte överlevde. Planerat snitt var lugnt och kontrollerat. Superproffsig personal och jag fick ha min egen läkare och BM från spec.mödravården. Och det gick fort! På under en halvtimme var allt klart även ihopsydd. Bebisen vägdes o mättes på ett bord bredvid mig så vi behövde aldrig skiljas åt. Men det var en overklig känsla att bebisen bara plockades ut och att jag inte kände nånting alls. Lycka till med allt! Kramar <3
Jag förstår vad du menar när du pratar om den själsliga delen av det hela. Det som ser enkelt och bra ut på ett papper kanske inte kändes så i verkligheten. Min första son föddes på ett par timmar, från första värk what so ever till etablerade värkar med 45 sekunders mellanrum på en kvart. Efteråt har jag insett att det var ju krystvärkar jag hade i duschen hemma, och som jag lyckades andas bort i skräck för att trycka på utan att vara öppen. Visst var jag öppen 10 cm när jag kom in och det gick ganska fort sen, men själen… Ingen lyssnade när jag inte tyckte att det var en perfekt förlossning, för det gick ju så lätt och fort! Så inför nästa förlossning som sannolikt enligt min egen mening inte skulle innehålla några fler problem än att det fanns en risk att inte hinna in i tid, bestämde jag att köra mitt eget race och inte lyssna på någon annan. Och det var en fantastisk förlossning som jag verkligen hann med i, trots att det hela var överstökat på 45 minuter.
Så stå på dig, du känner bäst själv!
Kram och lycka till!
Jag är ganska förvånad och funderande över alla ovanstående positiva upplevelser av snitt. Jag själv fick snitt med min snart treåriga dotter. Jag väntar vårt andra barn i maj. Men jag är livrädd för snitt igen. Jag har också flertalet kompisar som antingen bara gjort snitt eller både och. De delar min erfarenhet av den tuffa tiden efteråt.
Ja, själva snittet var häftigt. Massa duktigt folk och allt under kontroll. Men efteråt… jag hade så ont och mådde så dåligt att jag inte hade en möjlighet att njuta av den lilla på nästan två veckor. Jag tyckte att flera månader där efter var kämpiga pga smärtor och fysiska begränsningar. Hur gör man med ett barn till? Det stressar mig enormt att tänka tanken att jag ska dras med samma smärtor efter ett eventuellt snitt igen. Jag hade ont i upp till ett halvår efter och kunde inte ha vanliga kläder.
Jag vet att upplevelserna är olika. Jag har en kompis som snittats två gånger. Första gången tyckte hon det var toppen. Andra gången ångrar hon att hon begärde snitt då hon upplevde det ungefär som jag, där tiden efter var otroligt tuff och smärtsam.
Jag antar att även upplevelser av snitt kan variera, precis som upplevelser av ”vanliga” förlossningar.
Jag kan ju inte jämföra med en ”vanlig” förlossning. Jag vill verkligen inte vara negativ mot snitt eller skrämmas om smärtan. Men jag är väldigt förvånad över allas enbart positiva erfarenheter då jag har flera runt mig som liksom jag inte upplevde tiden efteråt som det minsta positiv… jag vill inte skrämmas eller förstöra den positiva bilden som många verkar ha av snitt. Jag vill bara berätta min upplevelse av att allt inte bara är smidigt med snitt.
Jag hoppas att oavsett vad så blir det det bästa för dig och att du kan få njuta av livet som tvåbarnsmamma när den lille är ute!! Lycka till!
Jag är helt med på att det gör ont. När jag födde sist så bröt jag ju svanskotan vilket gjorde mig typ orörlig av smärta i flera veckor – jag kunde inte sitta eller ligga och att ta mig upp var ett helvete. Skillnaden är att det fick jag ingenting för :S Och den har jag problem med ännu. Så jag tänker att mer orörlig än jag var med häcken sist blir jag förhoppningsvis inte – men framförallt så är jag hundra gånger hellre ”med” i själen och hjärnan och hjärtat den här gången. För jag tar 100 gånger hellre en rejäl smärta än att jag mår dåligt på andra sätt den första tiden och inte kan njuta fullt ut av att ha blivit mamma. <3
Hej Louise!
Jag kan inte svara för andra utan bara mig själv men med min positiva upplevelse så syftar jag på det känslomässiga runtomkring. Min första förlossning var så oerhört traumatisk så den andra kändes som en dröm. Har haft väldigt ont efteråt och upplevde ”läketiden” längre med snitt nr 2 men har å andra sidan inget vaginalt att jämföra med. Trots smärta efteråt så har snitt nr 2 för mig varit det bästa beslutet då jag upplevde kontroll och lugn på ett helt annat sätt då.
Var på gyn för att sätta in en spiral i veckan varpå läkaren utbrister: Oj vad trångt här är. Du födde med snitt va?. Ehe, nej svarade jag. Inte någon av gångerna. Du skojar säger han då, blev det sugklocka, hur många stygn? Nope, vanliga förlossningar men visst vrålade jag ut dem båda två. Inga stygn någon gång och ingen klocka eller tång eller……Märkligt sa han, jag hade absolut förordat snitt på dig.
Inte någon gång tyckte någon läkare att mina bebbar skulle ut annat än på vanligt sätt. Märkligt vad olika det kan vara…Kram Mia
http://happyvardag.se/2015/02/26/mentalt-urladdad/
Jag är ännu väldigt tidigt i min andra graviditet. Det är 7 år sedan jag fick min son och hade då en tuff graviditet, akut kejsarsnitt och sedan komplikationer efteråt. inte pga snittet dock. I veckan var jag hos barnmorskan för första gången och så skulle vi prata om min förra förlossning och även jag bröt då ut i den där dramatiska fulgråten över att behöva dra upp alla dessa minnen och känslor. Så även om det är tidigt så trodde hon inte att jag kommer att nekas snitt framöver. Att få ett planerat snitt den här gångenskulle ge mig ett lugn och den lilla ynka känslan av kontroll jag möjligtvis kan få över den kommande förlossningen. Kram M