Vinthundar, alltså.
Så fort solen är framme är dom framme; på precis samma plats. Solandes, njutande. Och Spöket är inget undantag; hon lägger sig ogenerat på soffans bästa plats och lapar sol och ignorerar Tookas surmulna blickar. Tant har hon respekt för, men Tooka (som mest surar) låtsas hon inte om – förmodligen för att Tookas protester mest är griniga och inte särskilt ärligt menade egentligen.
Jag kan titta på de där tre i en evighet, tror jag. Som att sitta framför en brasa eller se ut genom ett fönster en dag i december när flingorna behagar falla.
Rofyllt på något vis.
Åh, riktiga soldyrkare. Så fina!!
Så härligt, det är ju det jag alltid säger – vinthundar=livsnjutare!! 🙂
Haha sådana söta gullegrisar! Saknar min lilla så mycket! <3