Jo, vi var ju på High Chararral i förrgår.
Jag har inte varit där sen jag var barn; jag minns det inte så starkt själv men jag har sett bilderna och det är mest dom som sitter fast som minnen – jag i cowboyhatt äter grillad korv på pinne, jag på ponnyridning, jag som vaskar guld med min bror längs långa rännor, jag med världens största leende och i indiansminkning. Och så vidare. Jag tror mig komma ihåg hur vi blev rånade av banditer på tågresan, och hur fina cancan-dansarna var på showerna, och jag minns hur vackra hästarna var där de stampade runt under pistolmän och indianer och hur jag hade en silverfärgad pistol som doftade knallpulver.
Och nu var vi alltså där med MINA barn, sisådär 30 år senare.
Knasigt sånt där. När hände livet, liksom?
Vi vaskade guld, såklart.
Det kändes som en ganska stillsam aktivitet på ett ställe som annars briserar av ljud. Herregud, jag är så känslig för höga ljud och stora folksamlingar så jag var helt uppskruvad när det var dags att åka hem – överallt sprängs det och tjoas och där finns cirka en miljon barn med knallpulverpistoler. Stackars Buse var nog det enda barnet utan pistol, men jag är så fruktansvärt anti det där med barn och vapen. Jag är liberal på väldigt mycket som andra säkert är mer hårda på, men jag har en sak som jag sagt från början att jag aldrig kommer göra och det är att köpa leksaksvapen till mina killar; jag tycker bara själv att det blir så fel att leka med sånt som tar livet av människor varje dag i världen och jag tycker inte om aggressiviteten som ligger under ytan i att sikta mot någon och trycka av.
Kanske tramsigt, vad vet jag.
Men vi vaskade guld!
Alla var mycket involverade.
Och det hittades minsann guld som vi sen la i en liten kopp för att leverera till…
Den här mannen!
Som pressade guldet till en guldpeng åt Buse vilket var vansinnigt uppskattat. Och det måste jag säga; att alla som arbetar där är helt fantastiska med barn, tar sig tid att prata med var och en, skojar och lever sig in i karaktären.
Fem plus för det.
Och detaljerna överallt är verkligen häpnadsväckande. Big Bengt måste vara en underbart knasig person med ett driv som nog är svårt att föreställa sig, och jag beundrade hantverket och känslan bakom varje liten detalj. Det är sånt jag uppskattade som vuxen med High Chaparral.
Det och Buses tydliga glädje över att vara där.
Sen skulle det åkas ånglok!
Jag visste ju vad som skulle ske, och mycket riktigt! Buse kom tillbaka upphetsningsrufsig i håret och berättade hur det kommit BANDITER och RÅNAT dom och ropat UPP MED HÄNDERNA! Och att BANDITERNA ville ha deras GULD som dom just vaskat upp, och att pappa också varit rädd.
Så det är ett tips; är ni där så åk absolut tåget och bli lite eftermiddagsrånade. Det livar upp.
Ja ni ser ju miljöerna och karaktärerna.
Om ni undrar varför det är så folktomt så är det för att det går shower vid vissa klockslag. Om man inte trängs för att se en sån så har man det ganska fridfullt när man tar sig runt till andra aktiviteter.
tröja – hunkydory (här) // skjorta – malene birger (här) // shorts – lindex (här)
Och där är jag också ja, Hej hej.
Så det var en fin dag! Även om jag var uppskruvad som en gammal leksak på vägen hem och sen däckade totalt i soffan. Buse hade ju roligt som bara den, det är fantastisk träning för Spöket (hundar får följa med in, superbra) och det var roligt att få uppleva ett barndomsminne, om än svagt, som vuxen. Och sen är det en miljö utan dess like.
Och nu ska jag stänga ner datorn och hitta en måttstock, för jag har köpt ett gammalt stallfönster modell större som jag hade tänkt skulle passa bra till en sak i det stundande badrummet. Min stackars hantverkare (som verkligen är Världens Bästa) får tålmodigt svara på frågor om ”det är fysiskt möjligt att göra så?” om allehanda saker, oftast med följdfrågan ”Mmm, lite svårt ja, jag förstår det, men är det MÖJLIGT?”.
Det är liksom det viktigaste att veta, inte sant?
High Chaparall är helt fantastiskt!
Jag var där med mina föräldrar så många gånger när jag var liten att Big Bengt och min pappa ( som fortfarande bär cowboyhatt… ) blev vänner så vi blev inbjudna då och då till hans alldeles egna tält i indianbyn, det minns jag med stor värme! Min pappa fick även vara med ett par gånger i cowboy-showen och jag minns hur jag skrattade gott när pappa blev jagad och landade i hästarnas vattenkar :).
Så jag kan riktigt känna Buse’s glädje efter tågrånet, för det väcker många härliga minnen hos mig också :).
KRAM
Hej Emma, jag känner precis som du när det gäller smällande pickadoller och stora folksamlingar, och så dessa KÖER! Det kan ju förstöra vilken aktivitet som helst…
Ville bara tipsa om att vi var på HC förra året, då öppnade de på Kristi Himmelsfärd (torsdag) och vi var där på fredagen (klämdagen). Det var helt suveränt! Visst var det folk, men fullt hanterbart, och eftersom allt var så nyöppnat var det så fräscht och personalen kändes jätteinspirerade.
Vi hade toppenväder, och det gör ju mycket förstås. Det jag inte kunde tolerera är att föräldrar låter sina barn smälla med sina himla pistoler överallt, hur mycket som helst. Min son fick en pistol, med restriktionen att inte skjuta hela tiden, och framförallt aldrig precis bredvid personer, barnvagnar eller djur. En enkel regel tycker jag, men tydligen inte alla. Höll på att få spatt när vi stod i tågkön…
Tack för din underbara blogg som jag följer slaviskt!
Ni har verkligen haft en härlig dag.
Den här frågan med barn och leksaksvapen är inte lätt. Innan jag fick barn, bestämde jag mig för att mina barn aldrig skulle få leka med vapen. Mitt vuxna jag såg framför mig alla fruktansvärda bilder med barn som dödats i krig eller genom olyckshändelser när de fått tag i och lekt med ett riktigt vapen.
Först fick jag tre flickor och deras intresse för leksaksvapen var svalt, så att vara principfast var ganska enkelt. Sedan kom killen och han lekte med andra killar, som hade leksakspistoler och vattengevär. Hur mycket jag än förklarade för den lilla femåringen, så förstod han inte mina principer. Han tuggade ut pistoler ur hårt bröd, byggde legopistoler och hade en tjock gren som gevär. I lekarna med killgänget blev han utanför, när de andra sköt vatten med jättevapen försökte jag att ge honom vattenballonger, jättebra alternativ tyckte jag. Det tyckte inte sonen. Det föll många tårar längs hans små kinder och till slut klarade jag inte av att vara den principfasta mamman längre. Jag försökte övertyga mig om att det bara var en lek som alla andra, tänkte på Emil och hans ”byssa”, och jag köpte sonen ett vattengevär och en plastpistol. Så lycklig den lilla killen blev. Jag säger absolut inte att jag gjorde rätt men just då kändes det rätt. Kram Lena
Jag har aldrig varit där trots att jag bor och är uppväxt i Småland! Måste åka dit nån gång med mina 3 barn! Ser ju så himla häftigt ut! Det där med att leka med vapen tycker jag inte heller känns okej. Men mina barn har alltid hittat andra saker att leka med t ex pinnar och andra leksaker som fått agera pistol. Nu i sommar skulle största tjejen på övernattning där det skulle vara vattenkrig med vattengevär, så vi köpte ett. Dagen efter råkade jag backa på det med bilen för någon hade lagt den på uppfarten! Hon är ju dock så stor att hon vet hur hemskt krig är, hon vet också att jägarna är i skogen och skjuter djur för att äta. Hon vet också att ett vattengevär inte skadar någon. När man är mindre som hennes småsyskon tycker jag det är vettigt att inte ha pistoler att leka med hemma. Mvh Johanna
Jag tycker i alla fall att du gör helt rätt i det där med att inte köpa vapen till dina pojkar. Är precis som du skriver helt skevt att köpa (och för den delen sälja) vapen, kopior av sådana som tar livet av så många var dag. De är så verklighetstrogna idag, är nästan läskigt…
Min första pojk fick dockor, inga pistoler, hittade dockorna utan huvud…varför frågade jag….huvudena är bomber o ben.. Bauzioka… Vi är himla olika… Köpte en dockvagn…dockan låg i ett hörn… Lastbilen låg nerbäddad o ompysslad…
Ps glömde säga att det är skitbra o hoppa de där pistolerna, 3 pojkar senare har jag förlorat fullständigt men borde kanske varit mer hård ds
Hej Emma! Jag har följt ditt bloggande i ett år nu ungefär och jag finner alltid massor av inspiration i dina bilder och din text! Häromdagen småsprang jag lite smått stressad på min arbetsplats och fick då helt plötsligt syn på två salukki tjejer och en man med barnvagn, jag var väldigt stressad och tanken att det kunde varit dina slog mig först en stund senare när jag kliver ombord på min tågvagn påväg till mexico för att ännu en gång bli rånad av mina arbetskollegor. Tåget avgår i vanlig ordning och när jag står där i min röda klänning på vagnen och vinkar så får jag syn på dig och din man, barnvagnen och tanterna! Jo det jag tänkte säga är att det är jag på bilden och att jag tycker det är väldigt roligt att min förebild och inspiration fångade mig på bild! Din blogg är fantastisk!
Men är det sant?! Herregud, sånt här får jag gåshud av! Världen är så himla liten! Och du; du var jättefin i den miljön <3
Åh herre vad snygg du är kvinna! Står inför ”operation: packning” i helgen inför familjens senesterresa nästa vecka och din klädstil är ju bara så fantastisk! Så vill jag se ut!
Tack för inspirationen!
Åh High Chaparral, jag älskart! Vi var där för två år sedan med barnen, jag har alltid drömt om att få åka dit (har älskat cowboys och indianer så länge jag kan minnas). Vi kör lite dubbelmoral med vapen, ok att dom har dom men dom får aldrig sikta på en annan människa för då tar vi dom och lägger undan dom. Jag tänker att det är bättre att dom lär sig hantera vapen på ett vettigt sätt, och med det menar jag verkligen inte att jag låter mina barn hålla på och skjuta med riktiga vapen men om de har intresse för det i framtiden är det bra om de har sunt förnuft med sig i bagaget, t.ex. hur man hanterar kniv m.m.
Åh det var hundra år sedan jag var där. Bra tips.
Vilken härlig dag! Dit måste jag åka med min grabb, jag har själv aldrig varit där men vet vänner som var det när man var liten som älskade det så det är helt klart värt att testa!
Och min grabb får inte heller ha vapen, fullständigt onödigt om man frågar mig, tack och lov är det inget han tjatat om en önskat sig heller så jag är supernöjd!