Alltså. Ser ni?!
Buse kan skriva! Sitt egna namn. Med stora bokstäver över vitt papper, och med en nonchalant axelryckning som om det inte vore särskilt särskilt alls.
Vissa saker är så små men samtidigt så stora att dom inte får plats, och det här är en av dom.
Åh! Jag minns när min son skrev sitt namn första gången 🙂 Den lappen lät jag rama in med passpatue (hur sjutton stavas det?) och ram. Den och ett fotavtryck samt en av de första människor han ritade, har alltid varit en liten tavelgrupp hemma hos mig. Ja det är stort när dom skriver sitt namn första gången. Grattis till Kung Fridolin!!!!
Så fint!<3 Haha min mamma påstår att mitt första skrivna ord var *satan*. XD Alltså gud.. så himla obehagligt.. XD
HA HA HA! Dör.
Det var ju lite lustigt. Mitt första talade ord lär ha varit satan. Såvitt jag förstått efter envetet arbete från mina äldre syskon.
Det där är S Å H I M L A S T O R T!!!
Coolt!
Det är häftigt när de lär sig det.
Det är stort! 😀 Hoppas att han aldrig slutar skriva.
när jag tittar på estrid så känns det så sjukt att hon en dag ska prata, gå och skriva sitt namn. känns som hon alltid kommer vara bebis! =)
Förstår känslan, Frida – det som känns overkligt först kommer ju i små steg med tiden så plötsligt känns det inte alls konstigt. Nästan synd ibland 🙂
Fint att du inser det stora, mitt i allt som händer i livet med bebis och jobb och hus. Ibland går sådant här nästan obemärkt förbi. Min 7-åring börjar äntligen visa mer intresse för läsning och skriver gärna i övningsboken som han fått. Inte så svåra ord men jag blir ändå imponerad av att han ser bilder på möss, munnar, dörrar, hattar, stenar och kan skriva ordet helt själv. Viktig kunskap!
Ja visst är det så himla stort!!! Det är så hjärtat spricker av stolthet!! Julia (1,5 månad yngre än busen) visade en teckning på dagis häromdagen som hon skrivit Julia på.. J och L var spegelvända men vad gör väl det, hon kunde ju skriva sitt namn helt på egen hand <3
Underbart! Har 32-och 18-åringens kvar fortfarande! Det är lycka i hjärtat ❤️
Åh vad fint!
Min äldste skrev sitt namn första gången för drygt ett år sedan. Med en bit metall. På bildörren. Alltså vi dog lite. Samtidigt var vi ju imponerade över bedriften. Tog givetvis kort på det och resonerade som så att: 1. Barnet valde iallafall rätt bil. 2. Vad gör väl det om hundra år? Inte ens nu ett år senare känns det ju jobbigt längre.
Hahaha.. Barn är ljuvliga!
Urgulligt! Mina söner heter Noah (13 år) och Leo (11 år) <3 Hur mysigt är inte det. Kram till dig och dina jätte jätte fina mysiga familj.