Usch, vilken klump i magen vi vaknade med idag.
Det som hänt i Paris? Det finns helt enkelt inga ord. Ur led är människan, så är det bara.
Så nu sitter vi i köket och lyssnar på radion och äter frukost i tystnad och ser på varann och funderar på vad vi skulle göra om det var här det nyss hänt, i Ystad eller Malmö eller var som helst. Det finns som sagt inga ord.
Inne på Buses rum fladdrar det mjukt av hittepåljus och ljusslingor som väntar på att han ska vakna; han sover gott på sitt egna rum men han vill gärna ha någon ljuskälla i rummet och det kan man ju förstå. Så i hans fönsterkarm står Enjoy Candles och fladdrar med sin timerfunktion och på nattygsbordet bredvid sängen ligger den vackra lilla ljusslingan med batteri, och den lilla kaninlampan eftersom det finns en viss kärlek till just kaniner som ni vet (ljusslingan finns här och kaninlampan är gjord av typ stearin men fungerar precis som ett hittepåljus; man har batteri och den lyser av sig själv och har alltså ingen veke för att tändas och den finns här).
Idag ska vi ge oss ut på en lördagsfika hade vi tänkt, strosa ett tag i staden och kanske smita in på Hemmakväll för att ladda för lördag.
Vi ses snart igen! Var rädda om varann så länge.
Kan bara hålla med, vad händer med världen egentligen?!! Man blir både rädd, förtvivlad och arg på hur vissa kan tro att dom har makten över andra människors liv, makten att bara kunna avsluta det på några sekunder…
Hoppas ni får en fin dag // L
Det saknar verkligen motstycke. Helt fruktansvärt. Känns så ödesdigert att veta att den här dagen kommer att stå i framtidens historieböcker. Kan bara hoppas att den inte inleder ett tredje världskrig där fördomar, hat och rasism återigen får världen att förblöda.
Visst är det hemskt, så ofattbart.