Att ha en kuddkravlare.

 

3V6A8127

3V6A8187

noahk

3V6A8141

3V6A8176

 
 

Äntligen någon mer i huset som har samma faiblesse för kuddar!

Noah delar min intensiva kärlek till kuddar och spenderar gärna lång tid med att tumla runt längs huvudgaveln i vår säng; över, under, bakom och framför kuddarna som trängs där – och ibland kryper han ut och hälsar på Tant som ligger mitt på sängen och följer det hela med godmodig blick och visst intresse. Henne får man dessutom gärna klappa på näsan (med stel bebishand, en sån med uppspärrade fingrar ni vet) och ge öppen-mun-pussar hur mycket man vill, hon sluter ögonen och låter honom klappa och pussa tills han är klar, och hon njuter nog av närheten lika mycket som Noah gör.

Och nu har det blivit tidig kväll, vi har redan ätit och i frysen väntar min nya (och otippade) hang up; nämligen den gamla klassikern Vienetta! Köpte den för någon vecka sen när prick allting annat var slut i glassdisken och HERREGUD jag hade helt glömt bort hur gott det är med den krasande, krispiga chokladen och lena vaniljen. Mhm.

Så idag ska jag äta Vienetta och förhoppningsvis lyckas läsa ut Kvinnan som stal mitt liv, jag har ca 30 sidor kvar sen fredagens tur- och retur till Stockholm och de vill jag gärna plöja igenom så snart det bara går.

Så tills imorgon; ta hand om er. Och ät lite Vienetta vetja.

 

14 kommentarer till “Att ha en kuddkravlare.

  1. Vilka underbara bilder, en sådan liten goding Noah är! Undrar dock varför jag inte kan zooma in bilderna? Tack för en finfin blogg!

      1. Ja just på mobilen, har inte provat på datorn. Synd, funkar tex på Petras, men kanske är olika trots att alla är knutna till Elsas. Krya på dig, hoppas du mår bättre i ryggen snart!

  2. Kuddar, barn och glass 🙂
    Du fick mig att minnas en glass som hette Ranieri – någon annan som minns? Så god men jag minns att jag åt sidorna eller mitten mest i den runda burken.

  3. Hur har ni gjort för att lära Buse och Noah varsamheten med hundarna? Tex att man klappar med öppen hand? Vi har en sjumånaders racerbaby som gärna petar på våra två katter och hunden, oftast går det bra då vi tar bort honom när han blir för rivig och tar tag, men hur lär man att det är sakta och försiktigt som gäller? 🙂

    1. Buse är ju så stor nu att det är inga problem, han har fått lära sig sen bebis. Noah får man ju passa som en hök, även om Tant är världens snällaste och accepterar även om han skulle slita henne i öronen så ska hon ju inte utsättas för det. Han klappar av sig själv med öppen hand och petar på nosen och så, försiktigt, men så snart han visar minsta tendens till att gå över till att ta tag i en tuss päls eller något annat så lyfter vi bort honom direkt innan något hinner ske. Om några månader kommer han ju greppa ”nej” lite bättre och då är det att lyfta bort i kombination med nej som gäller. Tycker det är så himla viktigt att respektera djuren, även om dom aldrig skulle göra något så ska dom ju som sagt inte utnyttjas för sin snällhet liksom.

      1. Nej precis, så har vi gjort också. Vi har som tur ena kissen som gärna vill bli gosad med genom att vi drar lite i och masserar hans öron så med honom är det lite enklare att slappna av, men jäklar vilket vaktande det är! 😅 Men så värt det sen när de växer upp till att tycka om djur och vara vana med att hantera dem, antar att det på nåt vis kanske hjälper till att lägga grunden för en sund syn på naturen överlag. 😊

        1. a ha ja det är ju ett himla vaktande i början, men det får man ju igen. Och djuren kan ju ofta flytta på sig också, gå undan och lägga sig nånstans där de får vara ifred.

  4. Vilket härligt namn på ett beteende, kuddkravlare 🙂 Då är jag också en sådan och har länge sökt efter en titel, nu vet jag 🙂 /Chris

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg