Det finns inte många försäljare här, nästan inga av den typen som vandrar på stränderna och erbjuder massage eller klockor ni vet, men det finns EN kille och han har trollbundit Buse fullständigt.
Maaaangooooooo vrålar han med ett stönande basljud som får varenda vuxen på stranden att rycka till, se sig förvirrat omkring och sen brista ut i skratt. Ananaaaaaaaaas!
Buse älskar honom. Han tycker att Mango-mannen är den festligaste i hela universum och dagens höjdpunkt är när han kommer dragande med sin skottkärra full av frukt, parkerar sig på en liten klippavsats och börjar vråla ut sina frukter med det där stönande, gurglande ljudet. Och han verkar inte vara den enda, snart finns det en liten svans till kö av människor som gärna vill handla och som fnissande lyssnar på raljerandet under tiden de väntar.
Fullkomligt livsfarlig är han också, för egen del då.
Han sliter upp önskad frukt och sen går han loss på den med kniv eller hammare så våldsamt att jag direkt börjar snegla efter mannen och tänka att hans tjänster kommer att behövas väldigt snabbt för det här kan inte sluta väl. Men det gör det, varje gång, trots att han skär in mot kroppen och andra saker man redan som barn fått lära sig att man inte gör.
Spring inte med saxen i handen och tälj inte in mot kroppen.
Just de lektionerna hade han missat.
Och frukten?
Buse har ätit kokosnöt och ananas och mango, men just kokosnöt var vinnaren – att man fick en liten skål att dricka ur och en liten skål att äta ur. Och att se honom stå där, i sin stråhat och med en nyöppnad kokosnöt i handen, får mammahjärtat att bulta lite snabbare och det sköljer över mig hur vansinnigt vacker han är och hur jäkla stort det är att han är halva jag, om inte mer.
Otåligheten, att vilja kunna på en gång, funderingarna.
Jag ser mig själv i vartannat av hans ord.
Vi har pratat om att åka till Mallorca. Känns som jag är övertygad nu. 🙂
Ser helt underbar ut ju!
Vacker och kärleksfull beskrivning. Jag slås ofta av samma tankar om mina flickor. Hur stor del av mig som är där inne. Magi att få vara mamma. Önskar er fina dagar! Kram
Hej!
Vad jobbar din man med? Ser härligt ut, det är kanske dit jag ska åka med dottern min…. Verkar barnvänligt!
Han är läkare. Superbarnvänligt skulle jag säga!
Fantastiskt!
Du e så rolig ibland, ”Den lektionen hade han missat” ha ha!!
Hur e det med tyskarna nu då? Hi hi… När vi var på Mallis för några veckor sedan var jag halvt förvirrad ibland för jag trodde jag var i Tyskland så mkt tyskar där var. Inget emot tyskar men de var så tjyvtjockt överrepresenterade.
Ha ha inte mycket tyskar. Mycket engelsmän och nederländare vad jag har förstått 🙂
Vi var på samme stedet for ca 5 år siden og den samme strandselgeren var der da !!! Hi hi, han var flink til å dele opp både kokosnøtter og aaaaaanaaaaaaanaaaaaaaaaaaaas 😀
Så vackert skrivet Emma och jag känner igen mig så väl i hur den där enorma kärleken bara svämmar över, nästan så att man inte vet riktigt vart man ska ta vägen. Att vara mamma är det finaste som finns.