Att vara glad i ett rum.

Favoritrummet i Drömmen är nog ändå den gamla skolsalen;

den som numera är vårt ”vardagsrum” och innehåller både soffa och det stora matbordet och fem fönster som är så höga att rummet alltid är ljust, även när åskan ligger tung över taket och regnet vräker ner. Jag älskar det där rummet, så fort vi kliver in i Drömmen och ser åt vänster där soffan står bakom bordet (som tidigare var ett matbord men som Sockervadds-Göran och mannen byggde om och jag vit-laserade underredet på) och Buses lilla fåtölj så blir jag lugn på något vis.

Drömmen har den inverkan över lag.

På soffbordet;

udda träljusstakar (från Udda Tina) och en Buseplockad bukett från trädgården.

Mellan två fönster står den lilla stolen som Tooka oftast väljer att vila sig i.

Det gigantiska matbordet med järnben som vi köpte på gårdsauktion och som rymmer 10 personer om man inte har något emot att sitta lite trångt.

Ja, ett rum att bli lugn av, att vila i efter man har badat i sjön, att äta i tillsammans på kvällen och att mötas av direkt när man kommer in. Ett rum som slukade nog hundra liter färg och där jag svettades i min skyddsoverall med färgsprutan, men som blev s å värt det och som vi kunnat njuta av sen dess.

Jag kanske säger det ofta, men det där huset alltså.

Det bor i mitt hjärta.