Att ha hälsat på kvack kvack kvack.

 

Igår var det riktigt vidrigt väder med duggregn i sidled och gråa moln och tre, fyra plusgrader – sådär så man verkligen drar sig som en vinthund för att gå ut och håglöst muttrar vid fönstret om ”när det ska bli vår egentligen”. Ni vet. Jag är inte alls pepp på den där mellanperioden som gör allting brungrått och som gör hundarna till leriga kakmonster så fort de tar ett steg utanför dörren, men det det finns ju inget att göra åt det.

Bara att härda ut.

 

 

Så vi gjorde något EXTREMT vuxet;

vi åkte in för att mata ankorna. Herregud vad mycket förälder jag kände mig som då; när vi gick genom duggregnet med barnen och två påsar bröd för att leta upp ankorna en söndag (Edit: obs på att det inte var ankor utan änder, gräsänder, och även några måsar av olika härkomst – men ni fattar). Nästan lika vuxet som att gå på utvecklingssamtal på förskolan och där det fortfarande känns som om det är MIG de ska prata om, där det blir så surrealistiskt att jag nu är så vuxen att jag har två små barn som vi har ansvar för och att vi inte är där för att prata om hur det går för mig i skolan utan faktiskt om hur mina barn utvecklas på föris.

Galet.

 

 

Men iallafall;

vi gick och matade ankorna. Så var det med det.

Och Noah tyckte att det var världens fest såklart, trots att det regnade. Han hade Leos gamla regnställ på sig (älskar det där regnstället) och kastade bröd åt höger och vänster så att ankorna fick ducka.

 

 

En liten farbror och hans ankor

(och så mamman som då alltså ännu får relitychecks på föräldraskapet då och då).

 

 

Vi matade tills brödet var slut och sen var det dags för nästa roliga aktivitet på väg tillbaka till bilen;

att hoppa i vattenpölar.

 

 

Han hittade nog varenda vattenpöl från ankorna till bilen skulle jag tro, och de SKULLE hoppas i och så var det med det. Plask plask.

(Jag hade på mig regnrock från Odd Molly, stövlar från Ilse J, halsduk Malene Birger och mössa Canada Snow).

 

 

Och sen gick vi hem och badade badkar istället!

Och ja,

lite så var det här en alldeles grå-duggande söndag i Ystad. Två pojkar och hela stadens anksamling och lite bröd. Det blev ju en aktivitet av det också.

 

14 kommentarer till “Att ha hälsat på kvack kvack kvack.

        1. Jag tror det är okej 😉 Tror inte så många läsare reagerar på att jag inte nämner fåglarna som gräsänder och fiskmås och skrattmås, faktiskt. Vi gick och matade ankorna sa vi till Noah, så det blev bra i skrift 🙂 Men tack! Kul att du har stort intresse i fåglar, alltid roligt att höra.

          1. Gör dom? Kul att kunna överraska 🙂 Försökte bara förklara varför jag inte är så noga med att skriva änder. Ska tänka på det nästa gång.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg