Att ha haft en modig fredagsaktivitet.

I fredags kände vi oss lite modiga och bestämde oss för att ta en fredagsdejt med båda pojkarna och gå för att äta och spela bowling.

Just det där med att ta med en tvååring nånstans där man a) ska vänta på maten och b) ska kasta kilotunga klot längs en bana är vad jag kallar modigt, för det kan ju i sanningens namn gå precis lite hur som helst beroende på dagsform hos nämnda tvååring. Men vi bad lite snabbt till trotsåldersgudarna och begav oss.

Vi åt på O’learys vilket var finfint eftersom jag drömt om deras fish and chips i en evighet (och den har en bra barnmeny). Och så avslutade vi med glass såklart, för det bör man göra om det är fredag och man är ute på dejt. Och sen hade vi bokat banan ganska tätt inpå så att det inte skulle bli så mycket tid att sitta och vänta, och Buse var SÅ PEPP på att få spela bowling att han nästan hoppade av upphetsning.

Tyvärr var det helt omöjligt fotoljus just vid banorna (neongrönt motljus) så ni får nöja er med att mannen vann, tätt följt av Noah.

Det gick ganska bra att bowla med en tvååring om ni undrar; det finns små staket som skjuts upp vid kanterna när det är barnens tur och som hjälper klotet att hålla sig på själva banan. Sen får man ju vara beredd att gå dubbelvikt hela tiden och hjälpa till att bära klot och liksom FÖSA klotet in på banan, men det gör ju inget så länge tvååringen tycker att det är en fest. Leo var riktigt duktig; han plockade upp och höll i klotet precis som man ska, men utvecklade en egen teknik när det väl var dags för själva släppet som gjorde att man var glad att ingen stod framför. Men klotet rullade iväg och käglor föll och båda pojkarna hade riktigt kul, så det får man anse vara en succé.

Och det var inte ens mörkt när vi åkte hem!

Bästa tiden har startat, när ljuset håller oss sällskap mycket längre både på morgonen och kvällen.

Så vi åkte och köpte lite godis, körde hem och nattade pojkarna och hade sen en fortsatt fredagsdejt med lösgodis, The Undertaker och helgkänsla.

Bästa.